banalt

Nog är det väl själva...... Idag är det vitt på marken igen. Så himla onödigt! När det var så torrt och fint ute. Kom det ingen snö till jul så gör det absolut detsamma nu. Det blir ändå bara slask och smuts av den. Okey då, lite vatten också. Om nu det är nödvändigt. Vatten finns ju tillräckligt av i kranen??? Eller hur?
Men det är som folk säger. Alla talar om vädret, men ingen gör något åt det.
Idag är det ju fredag igen, och ytterligare en vecka har gått. Konstigt att tiden går så snabbt, fast jag har så långsamt. Och allt jag skulle kunna göra, när jag har så gott om tid, det gör jag inte. Visserligen vaknar jag varje morgon med en hel del ideer. Men under dagens lopp försvinner både lust och ork. Undrar om det finns nån sorts  sjuklig energi i lägenheten, som bara dränerar mig på allt vad ork heter. Det måste vara nåt mystiskt som ligger bakom. För inte kan väl jag vara så lat och oföretagsam, va? Det är sorgligt i alla fall. Idag har jag tänkt att veckostäda, sätta om de 5 blommor jag har kvar, skriva färdigt sista!! kapitlet av min andra bok om Sigrid, och fixa en god och nyttig middag tills i kväll. I morgon ska jag vara barnvakt hela dagen, då blir det ingenting annat gjort. Hur sjutton kunde jag hinna så mycket när jag själv hade småbarn? Det är ett mysterium.
Nog med gnäll nu. Solen skiner i alla fall där ute. Jag kanske skulle lägga till en promenad till min måste göra lista.
Då skulle jag troligtvis ha ännu en sak på min har inte gjort lista ikväll.
Nu har jag i alla fall skrivit ner dessa punkter, och det vet ju alla att det är viktigt att dokumentera!

Mitt nya positiva jag, hrrmm, letar naturligtvis efter färdigheter som jag besitter. Lätt är det inte, men något ska jag väl komma på. För all del, jag är rätt så bra på att skriva, men vad har det gett mig? Ingenting som kan mätas i siffror i alla fall. Nej, det här är svårt. Jag kan laga mat, skapligt, men har slöat till så pass att jag inte ids visa det kunnandet så ofta. Det blir mest "nåt enkelt". Inga pluspoäng där. Måla är det decennier sen jag gjorde sist. Eftersom jag inte ens har ett arbete nuförtiden kan jag heller inte inhösta några poäng där. Nej, det här ser verkligen illa ut.
Jo, en sak är jag faktiskt bra på. I alla fall mycket bättre än min man. Det är att klämma ur paket och tuber. Inte mycket att komma med kanske, men har man inget annat så.
Det finns verkligen många paket, påsar och tuber att klämma på. Har ni tänkt på det. Filmjölk och youghurt till exempel. Undrar hur många liter jag sparat in under årens lopp genom att klämma ur paketen ordentligt. Och då menar jag verkligen ordentligt. Och tuber. Kaviar och tandkräm till exempel. Först klämmer jag ur allt som går. Tror man kanske, för sen klipper jag upp dem och då räcker de en vecka till vad gäller tandkrämen i alla fall. Hur mycket har jag inte sparat där. Tusentals - ören. Inte att förakta. Eftersom allt detta försigått i åratal har jag säkert sparat massor på så sätt. 
Det enda raka vore naturligtvis att komma ut med en bok i ämnet. Tydliga beskrivningar och klatschiga färgbilder på hur man klämmer, pressar klipper och skrapar ur alla sorts förpackningar. Och det finns verkligen en oräknelig mängd förpackningar. En sån bok borde bli en riktig storsäljare. Sen skulle jag ha födan köpt, som det heter. Resa runt hela vårt avlånga land och hålla föredrag i ämnet. Kanske bli anlitad av förpackningsindustrin för att hjälpa dem att konstruera bästa tänkbara förpackningar. Eller tvärtom, kanske. Oklämbara paket. Tandkrämstuber som vore omöjliga att klippa upp. Skit samma, huvudsaken att jag skulle tjäna på affären. Jag kan se en framtid i rikedom och lycka. 
Var inte det här positivt, så vet inte jag. 

Så har en helg gått igen. Lördag började med att jag kom igång, litegrann med det som kan bli sista kapitlet i min berättelse. Positivt. Klockan 3 var det dags för volleyboll. Tierps damlag spelade hemmamatch mot Sundsvall. Eftersom min dotter är med i laget så var jag där för att titta och heja. Nu blev det en ganska enkel match, men jättekul att de vann. Tjejerna leder fortfarande allsvenskan. Bra gjort!
Efteråt hade vi bestämt att gå ut och äta tillsammans. Hela familjen. Vi hade nämnligen ett par nyförlovade att fira. Vår äldste son och hans flickvän hade förlovat sig den 8 feb! Såna rackare, utan att fråga mamma först.
Det blev en god och trevlig middag, för 8 vuxna och 2 barn. Bara yngsta dottern och hennes kille var frånvarande.
Hon som volleyproffs på Cypern och han på väg till Dalarna och Vasaloppet.
Efter middagen knallade vi iväg hem till dotter och måg för att fira deras lilla flicka som fyller 2 år. Wow så mycket presenter, värre än värsta 50-årskalaset! Och där mumsade vi i oss en massa bullar, kakor och inte minst tårta. Man kunde inte tro att vi nyss suttit och ätit en större middag.
När ungdomarna satte sig tillrätta för att titta på melodifestivalen, då tyckte min man och jag att de var så tråkiga, så då gick vi hem. Visserligen satte vi oss också framför tvn. Men vi såg en film: Den bästa av mödrar. Jag tyckte väldigt bra om filmen. Hur barnen blev behandlade. Uppslitna med rötterna, och inte bara en gång. Jag önskar att det gick att säga att så där är det inte nu för tiden. Men jag är rädd för att barn fortfarande blir illa behandlade. Det käraste vi har!
Söndag var min man och jag barnvakt ett tag medan mågen tränade och dottern satt i sekretariatet på en B-lagsmatch. Men tyvärr sov den lilla älsklingen hela tiden.
Jag gick sen iväg till hallen. Dags för volleyboll igen. När A-laget spelade var jag med och jobbade i cafeterian.
Tierp Volleys sponsorer bjöd på inträde och kaffe vid söndagens match, så det blev rätt så bra med publik. Alltså full fart på försäljningen av korv och kaffebröd, dricka och godis. Dessutom en väldig fart på publiken. Jättekul att killarna vann matchen, 3 - 1 i set.
Många av våra helger går till på det viset. Volleyboll för hela slanten.

Nu måste jag faktiskt avbryta mig mitt i fredagsstädningen och skriva några rader. Inte för att det är så svårt att gå ifrån städning precis. Tvärtom, jag har väldigt lätt för att hitta sådana anledningar. Men i alla fall, idag beror det på att vårkänslorna slog till. För första gången sen i höstas hängde jag tvätten ute i friska luften! Det blev lite kallt om fingrarna, men strunt samma. Nu har jag hängt ut fyra lakan och fyra örngott i sol och vind. Hoppas bara att de inte blåser all världens väg för mig. Det är friska vindar ska jag säga. Vårvindar friska, leka och viska, som man kan sjunga en sån här dag.
Tänk, då har jag överlevt en vinter till. Det tror jag inte alltid när hösten kommer krypande med mörker och deppighet. Kanske allting ordnar sig ändå, som det har för vana att göra. Jag känner mig ovanligt positiv idag. Visserligen kan det ändras redan i morgon, men jag passar på att njuta  av känslan.
Gör som jag. Häng ut något i solen och blåsten och njut sen av go-lukten. Det kan fungera som uppåttjack lika väl som ett glas vin eller nåt piller.
Glad vår på er allihop!

Ibland kan jag inte låta bli att tänka på alla hemska saker som kan hända. Till och med ganska ofta. Om det möjligen är ett sätt att gardera sig. Det allra värsta är att någon i min familj skulle dö. Det finns inget som skrämmer mig så som den tanken.
Jag har en morbror vars fru, för kanske 30 - 40 år sen fick en stroke. Sen dess kan hon inte tala. De två hade så svårt att få barn en gång i tiden. De fick flera missfall, innan de äntligen fick en son. Så efterlängtad och älskad han var. Sen mamman blev sjuk har han ställt upp i alla år och hjälpt och stöttat sina föräldrar. Pappan är nu över 80 år och mamman mellan 70 och 80. Så fick sonen cancer och har nyss avlidit. En sån fruktansvärd sorg. Det enda barn de har, och han ska avlida före sina föräldrar. Hur kan någon trösta dem inför detta. Det känns så orättvist.
Hur ska de gamla orka med att bli lämnade av honom som var deras allt.

Jag hoppas verkligen att en vacker dag få reda på meningen med allt som händer. För jag kan inte låta bli att hoppas på att det finns en sorts mening även med sorg. Och meningen med att vissa drabbas så hårt. Det får inte bara vara så orättvist, inte utan någon förklaring. 
För om det är så illa, då kan jag drabbas likadant, det är väl sånt som skrämmer mig så mycket. 

Idag är det den 14 februari, ALLA HJÄRTANS DAG. Det är nu som infarkter, hjärtflimmer och arytmi ska firas. Eller firas är kanske fel ord. Man ska tänka djupt och länge på allt som kan hända ens stackars hjärta. Äta nyttigt och absolut avstå från öl, cider, vin (särskilt champagne) sprit och annat som kan skada den lilla rara muskeln.
Gå en hälsosam promenad. Då kan man även le vänligt mot alla man möter. Jag tror att det är nyttigt för hjärtat. Inte reta upp sig på någonting. Inte ens politiker. Läsa tidningar med snällfiltret framför ögonen. Tycka att allt som sägs i radion nog inte är så dumt, som det låter. Njuta av musiken de spelar, hur den än låter. Läsa igenom TV-tablåerna och applådera de fantastiska program som ska visas under dagen. Känna en milt glad förvåning över de programideer någon rar person kunnat komma på.
Ja så borde en riktig alla hjärtans dag vara.

Dessutom vill mitt hjärta skicka de allra varmaste kärlekshälsningar till hela min underbara familj. Min man sen många, många, många år, Mats. Mina barn med familjer. Mattias, Bea och lilla älsklingen Linnea. Marcus, Marlene och den runda lilla magen. Maria, Magnus och kära kära Julie. Matilda och Erik, de stackars åtskilda älskande. Min mamma Hedvig, still going strong, och min bror Jan-Ove med Tuula, Robert och Sofia. Min brorsdotter Christin med sin Pelle och lilla Sixten, som jag längtar att få träffa. Förresten vill mitt hjärta hälsa till alla jag känner. Min kära skrivarkurs, alla f.d. arbetskamrater från Björkgården, som jag saknar så mycket. Hela Tierps Volley där jag tillbringar , och har tillbringat en hel del rolig tid.
Ja, nu är mitt hjärta helt utmattat och behöver vila lite. (Det kan ju bero på att jag har fått lilla Julies magsjuka)

I alla fall HA EN UNDERBAR ALLA HJÄRTANS DAG allihop!!!!!!

Nu har jag efter en hel del övertalning (läs tjat) fått min dotter att skriv på sin blogg igen. Då kan ju inte jag vara sämre, eller hur? Men, vad ska jag skriva? Idag är jag lite halvrasslig och har bara varit ut för att kasta en soppåse. Det var inte direkt något äventyr.
Jag försöker att få en ide genom att titta ut genom fönstret. Ett tiotal parkerade bilar är allt jag ser. Därifrån får jag ingen ide. Men nu händer det saker En kille kommer gående med raska steg. En dam leder sin hund och en cyklist svischar förbi.Tre bilar i en rask följd, vad är egentligen på gång? Förmodligen ingenting. En vanlig grå februaridag, tisdag faktiskt. Inte så fantasieggande precis. Jag vet, jag får låtsas.
En kvinna kommer med en barnvagn, verkar ha bråttom. Undrar om hon har kidnappat barnet. Jajamensan, så är det. För nu kommer en polisbil förbi. Hoppas de kan lösa fallet, annars kan jag ställa upp som vittne.
Jag ser en hel del mystiska personer som går på batteri, aliens troligtvis. Har nån annan sett dem? De håller ett slags batteri mot örat och går på raskt, robotaktigt. Undrar om de stannar upp ifall man drar undan batteriet? Jag tror i alla fall det.
Nu kommer det fler och fler bilar körande. Det är tisdag, så jag tror att de är ute efter semlor. De ser så enormt ivriga ut. själv blir jag nog utan semla, för jag orkar inte ta mig till affären.
Just nu är det närapå trafikkaos i Tierp. Fast nästa gång jag tittar ut är det tomt igen. Det verkar också mystiskt. Polisen kanske står lite längre bort och stoppar alla. Ni kommer ihåg va? Det kidnappade barnet.
Det är många hundägare som går omkring här i kvarteret. Jag tror inte att alla har upptäckt att det finns små svarta påsar till att ta upp älsklingens bajs med. Mina favorit-hatobjekt just nu är hundägare utan påsar, som dessutom är storrökare, utan askkoppar. Eller helt enkelt utan vanlig hyfs. Men det är klart att någon ska jag väl ha att hata lite så där lagom. Det kan få mig själv att verka lite bättre. Jag som varken har hund eller röker.
Nu kommer en buss också, helt tom tror jag. Om inte någon ligger och trycker på golvet, men en pistol riktad mot chauffören. Gisslandramer har man väl hört talas om. Det är rätt så vanligt har jag sett på TV.
Nu får det vara nog med spänning för idag. Jag ska inte titta ut nåt mer. Det är FÖR läskigt.

Min man och jag diskuterade de nya förordningar som ska gälla bostadsrätter. Att de ska miljödeklareras. Jag vet faktiskt inte, men det kanske gäller alla bostäder.
I vilket fall som helst fick det mig att fundera över de stora, för att inte säga enorma, förändringar av arbetsmarknaden som skett på senare år. Undrar hur många människor som arbetar med olika sorters dokumentationer. Datorerna har onekligen öppnat många möjligheter till nya sorters jobb, vilket så klart är positivt. Massor av människor vill ju arbeta med dator. Det är ett rent, faktiskt fint jobb, som säkert är rätt så bra betalt.
Men min undring är, finns det extra mycket pengar nu, som kan användas till detta. Eller, kan det vara så att det dras ner på andra arbeten. Och i så fall, på vilka då? Kan det på något sätt hänga ihop med indragningarna inom vården till exempel? I så fall får man väl titta på prioriteringsfrågan. Vilket är viktigast? Men jag är medveten om att det tillkommer nya lagar och förordningar hela tiden som styr över kommuner och landsting, och andra arbetsgivare.
Men någonstans borde det finnas någon som har en sorts översyn, och då menar jag inte ett ganska vanligt synfel, utan en överblick över konsekvenser av nya lagar. Det vore ju riktigt illa om vi inte har råd att vårda våra gamla eller sjuka, bara för att vi ska ha folk som dokumenterar allt som är möjligt att mäta på ett eller annat sätt.
Eller kommer det att fortsätta dras ner inom vård och omsorg, barn och utbildning osv. Kanske därför att de som arbetar där är för tysta och medgörliga. Kämpar på tills de stupar, helt enkelt.
Vår kommun, liksom säkert alla andra, får fler och fler som arbetar med administration. Det skulle vara intressant att se lite siffror på hur många som arbetade med detta innan kommunsammanslagningen, och nu efter 34 år.
Är det nån mer än jag som kommer ihåg allt tal om det papperslösa samhället? Och hur datorerna skulle spara in personal? Jag har en känsla av att det blivit precis tvärt om.
Men jag är väl bara en dum bakåtsträvare. Det vore väl trevligt om kommunen kunde sluta med äldrevård, barnomsorg, skolverksamhet osv, och bara administrera sig själva. Då kunde man göra om alla lokaler till kontor.

Låter det konstigt? Traktormöten. Det gör det kanske. Men har ni tänkt på att när det har snöat så möter man traktorer överallt. MED SKOPORNA/BLADEN UPPE!!! Fast det är snö överallt så far de omkring, långa vägar med upplyfta skopor eller blad. De är alltid på väg någon annanstans. Det tycker jag är underligt. Om en massa maskiner far runt samhället för att skrapa någon annanstans. Det finns ju snö överallt. Dessutom så ser man hur de skrapar trottoarer, men plötsligt lyfter de upp skopan och kör förbi ett stycke för att sen sänka ner den och skrapa en bit igen????? Underligt. Så de stackare som kommer med rullatorer eller barnvagnar kommer inte fram.
Nu har jag så klart fått reda på att kommunen skrapar vissa trottoarer, men sen kommer en privat ägare emellan, och då ska den leja nån traktor för att skotta sin lilla bit. Jag tycker det är vansinne. Måste kännas fånigt även för den som kör traktorn. När han ändå far förbi. Jaja, det är säkert jag som ingenting begriper. Men det känns som slöseri av resurser.
Ett typiskt banalt problem om det inte vore så att många har svårt att ta sig fram. De får helt enkelt gå ute i gatan, för den är så klart redan plogad.
För övrigt är jag lättad idag. Mitt lilla barnbarn var så sjuk igår, men idag är hon lite bättre. Gud så skönt. Jag med min livliga fantasi hade tänkt ut hur många skräckscenarier som helst. Att jag aldrig kan låta bli det? Fantasi är bra många gånger, men verkligen inte alltid.