Snart snart

Nu börjar det dra ihop sig. kl 4.30 i morgon bitti ska min man och jag stiga på tåget här i Tierp, och åka iväg till Arlanda. Just nu har jag de vanliga problemen. VAD ska jag packa ner. Faktum är att varje gång vi reser iväg så tar vi med alldeles för mycket kläder. Och inte bara jag, min man är inte en bit bättre. Att vi aldrig lär oss. Men så är det.
Det känns i alla fall roligt och spännande att ge sig iväg. Väl framme på Kreta så kan vi koppla av. Även min man. För då kan han inte jobba. Ingen kan fråga honom om det, så han som vanligt inte kan säga nej. Skönt! För han behöver verkligen koppla av. Dessutom behöver vi tillbringa tid tillsammans så vi kan resonera om allt som är. Vi ska verkligen njuta, sola, bada, äta gott och dricka gott. Dessutom har jag tänkt att jag ska komma igång och skriva igen, det var rätt så länge sen jag fick till nån rad nu. De senaste gångerna vi rest bort har vi haft familjemedlemmar med oss, och därmed barn. Det är så klart underbart roligt, men funkar inte att skriva då. Jag har köpt ett nytt block, så det finns plats för mycket text. Tänk i morgon den här tiden är vi framme på Kreta.
så underbart det ska bli. 14 dagar i solen och värmen. Bara att ligga och guppa i vågorna, det ni. Känna sig viktlös, det är jag inte bortskämd med.
Så nu är det bara problemet med packningen. Rätt så banalt, kan jag tro.

Mitt liv som författare

Visst låter det häftigt! Mitt liv som författare! Men faktum är att idag var min man på möte. Utbildningsdag var det nog. Inom politiken i alla fall. Så ringde han mig och frågade om jag ville komma över och signera böcker. Klart jag ville det. Även om det känns en aning pinsamt, så vill jag så klart sälja mina böcker. Åtta böcker fick jag signera, tror jag att det var. Häftigt!
Sen gick jag till kommunhuset, Möbeln, och där lämnade jag tidrapport för mitt lilla arbete som ledsagare. Vips så sålde jag en bok där också. Dessutom skulle jag lämna följebrev till boken som kultursekreteraren skulle ha. Jag har nämnligen bokat in en författarkväll den 26 november i Tierps bibliotek. Då träffade jag min chef (och gode vän) från sommarjobbet vid badet. Vips så sålde jag en bok till. Fantastiskt! Knappt jag kan tro att det är sant. Jag som fasade för att bli sittande här hemma fullkomligt dränkt i böcker som ingen ville ha.

För övrigt är det solsken idag också, men betydligt kallare och blåsigare än förut. Men som sagt var, man kan ju alltid flyga söderut....


Bönhörd?

Nu får jag väl ångra mig igen. Jag som nyss bad om lite höstlikt väder. Vips har det slagit om. Blåser närapå storm, och regnar. Förlåt alla som är ute just nu, för att njuta av höstsolen. Jag menade inte riktigt så här.
När jag fikat färdigt så gick jag faktiskt ut på balkongen och tog in de pinaler jag nämnde i förra inlägget. Såg nog att det mörknade hastigt från norr, men jag trodde väl aldrig...
nåja, nu känns det riktigt lockande att åka till sydliga breddgrader på torsdag. hihihihi.


Vädret

Visserligen händer det en hel del just nu. Men det som framför allt gör mig glad - är vädret. Solen strålar från en blå himmel, visserligen inte helt molnfri, men i alla fall. Det är helt fantastiskt. Jag har just varit ute på en timmes promenad, och det känns nästan som sommar. Nära 17 grader och sol. Men som vanligt är jag inte riktigt nöjd. Hur tror ni att det känns att åka till Kreta på torsdag om vädret ska vara så här underbart hemma i Sverige? Alldeles riktigt, det känns ändå härligt, men som sagt var, lite regn och rusk kunde det väl bli sista dagarna. Bara för att förhöja njutningen. Men man kan inte få allt här i livet. Det ska så klart bli jätteskönt att åka på semester. Min man och jag har inte haft en enda dag tillsammans i sommar. Jag jobbade ju på badet juni, juli och augusti. Så nu ska vi bara ta det lugnt, bada, äta gott och dricka gott. Dessutom hoppas jag att det ska gå bra att skriva medan jag är bortrest. För när vi kommer hem så blir det en rivstart direkt. Vi kommer hem på torsdagnatt, fredag kommer mamma på besök. Lördag ska vi på dop och söndag ska jag ha mitt release-party. Och så ska jag hinna förbereda det också. Handla och göra iordning förfriskningar.
Just nu ska jag egentligen höra av mig till en massa folk och bjuda in till detta evenemang. Men sånt har jag svårt för. På något sätt så skäms jag för att "ta plats". Ack ja, aldrig får man vara riktigt nöjd.
För övrigt ska jag torka ur vårt gamla kylskåp. Vi installerade ny frys och kyl igår. Dessutom ska jag plocka in vår balkonginredning. Två stolar, ett bord och lite fördragsmarkiser. Det kan ju vara riktig höst när vi kommer hem. Jag är ganska trög, om jag får säga det själv. Har svårt att komma igång med det jag ska göra. Nu är det bara till att bestämma sig - och sätta fart. Kylskåp eller balkong, eller kanske ringa runt till bekanta. Kylskåp? Balkong? Ringa? Jag tror jag tar en kopp kaffe!! 

Intervju

Gissa vad. Jag har precis gett en intervju!! Tänk er bara. Jag ge en intervju. Det var en kvinna från Östersundsposten som ringde upp mig med anledning av mitt mail om boken. Det känns nästan overkligt. Att jag skulle vara nån som man vill intervjua.
Jag har ju skickat några böcker till tidningar. Så nu hoppas jag att jag ska få positiva recensioner.
Dessutom såg jag på förlagets hemsida att min bok låg på andra plats veckorna 37 och 38. Näst mest sålda bok alltså. Helt otroligt. Gissa om jag är glad.

I morse fick jag pallra mig upp kl 5, eftersom jag lovat att vara barnvakt till Julie och Jonna medans deras mamma körde taxi några timmar. Det var visst någon som var sjuk, och på morgonen är det så mycket jobb så hon var tvungen att ställa upp. Min man han är ute och kör lastbil. Ett halmlass upp till Hede i Härjedalen. Då åker han genom min hemby, Linsell, så egentligen hade jag haft lust att åka med och se hur det ser ut där uppe. Men som sagt, jag skulle ju vara barnvakt. Det händer mycket i mitt liv just nu. I morgon och på onsdag ska jag till Lövstabruk för att träffa mina skrivarkompisar. Det är alltid så roligt och givande. Verkligen något att se fram emot.
Och mycket snart, den 1 oktober faktiskt, ska min man och jag åka till Kreta. Vi har inte haft nån semester tillsammans den här sommaren, så det ska bli underbart. Då hoppas jag att det går att skriva lite, eller mycket, på min fortsättning av berättelsen om Sigrid.

Och när vi kommer tillbaka ska vi vara med på två dop, Jonna och Moa ska döpas helgerna efter varann. OCH SÅ SKA JAG HA MITT RELEASEPARTY!! Tänk er bara. Det känns riktigt bra. Söndag den 18 oktober ska jag ha releaseparty i Lövstabruk kl 14.00.
Det här slutar väl med att jag får lov att byta namn på min blogg. Det känns nämnligen inte ett dugg banalt!

Nu är det på gång....

Nu är jag igång med min bokförsäljning. Har i alla fall sålt 13 böcker. Men det är bara en droppe i havet. Idag har jag varit till tryckeriet och skaffat följebrev. Ett från bokförlaget och en författar-
presentation som jag skrivit själv. Dem har jag kopierat upp i ett antal ex. Dessutom har jag fått iväg en bok till den ena av lokaltidningarna. Den andra har jag skickat mail till (eftersom jag inte fick svar på telefon.) Jag tycker ju fortfarande att det är bättre att prata med någon än att maila.  Så i morgon ska jag iväg till posten och skicka böcker till några lämpliga tidningar. Så snart jag skrivit färdigt på bloggen så ska jag ringa till några fler, t ex Jämtländska tidningar. Dessutom ska jag fundera ut andra reklamvägar. Kanske lokalradion? Det känns spännande måste jag säga. Hoppas bara att jag får några recensioner, och att de är positiva.
För övrigt ska jag till kommunen i morgon för att ev få mera ledsagnings-uppdrag. Få se hur det blir
Värst om det inkräktar på mitt författande och försäljande av böcker.

Händelserikt

Nu har det varit full fart i några dagar. Det började i onsdags när min man och jag åkte upp till Söderhamn och hälsade på mamma. Väl där åkte vi iväg till ett köpcentra och handlade lite. Sen väntade en trerätters middag. Trevlig kväll blev det, med en del kortspel och lite tv.
På torsdag hade vi bestämt att åka ut i skogen och plocka lingon. Det var underbart väder, rena sommarvärmen. Så vi fixade matsäck och åkte ut i skogen. Faktum är att vi hade sån tur och hittade gott om lingon, jag tror att det blev 25 liter bär. Egentligen mycket mer än vi behövde. Men det var ju så roligt att plocka. Efteråt åkte vi till kyrkogården och tittade till graven. fortfarande underbart väder. Sen hem och rensade bär. Vi hann väl med nästan 15 liter. Frös ner 10 och tog med resten till min bror och svägerska nästa dag.
På kvällen åt vi en god middag - igen, och intog vin till.
Fredag morgon packade vi i bilen och åkte iväg mot Gävle. Där hämtade vi en av lådorna med böcker. För första gången fick jag hålla i min bok. Vilken känsla! Den var faktiskt jättefin. Gissa om jag kände mig stolt.
Så fortsatte vi vår resa. Vi åkte över Sandviken och vidare genom en del av Dalarna och hamnade till sist i Karlskoga. Där träffade vi min bror och svägerska. Jätteroligt att ses. Mycket fika, äta och prata blev det. Jag fick också chansen att signera och sälja mina första böcker. Tänk bara!
Efter att vi sovit där en natt, så for vi vidare mot Örebro. Där träffade vi vår yngsta dotter som var hemma i Sverige för att gå på bröllop. En av hennes volleykompisar skulle gifta sig och Matilda hade lovat att sjunga vid vigseln. Så vi fick chansen att lyssna när hon och en annan tjej, övade sånger och spelning. Faktum är att jag inte visste hur bra hon kan sjunga. Inte att det var så vackert. En riktig rysare, kan man säga. Jag har nog hört henne sjunga massor av gånger, men inte så där...
Tänk så stolt jag blev. Pappa och mormor blev nog lika imponerade.
När vi sen åkte vidare så stannade vi vid Svampen i Örebro, och fikade där. Sen åkte vi hemåt. Åt middag på ett ställe som vi besökt då och då. Faktiskt där jag jobbat som riktigt ung. Det ställe som min moster och morbror hade för många år sen.
Sen kom vi äntligen hem efter tre intensiva dagar med en hel del bilåkning. Skönt att sova i sin egen säng.

Måndag igen

Så är det måndag igen, och en ny vecka. Till min besvikelse kom inte böckerna förra veckan som det var sagt. Få se om de kommer den här veckan. Jag ska ringa förlaget i morgon och fråga om de vet. Dröjer det längre så måste jag vänta med mitt releaseparty till efter semesterresan. Kanske lika bra det, så blir det inte så bråttom.
Nu har jag lite andra saker att se fram emot. På onsdag ska min man och jag åka till min mamma och hälsa på. Där ska vi ev ut i skogen och plocka lite lingon. Ifall det blir bra väder förståss. På fredagmorgon ska vi följas åt ner till min bror och svägerska och det ser jag verkligen fram emot. Det var så länge sen vi var dit. Rätt så länge sen vi träffades över huvud taget. Jag tror det var i påskhelgen när vi sågs hos deras dotter i Uppsala för att hälsa välkommen till lilla Emmeline. Nu är väl hon redan ett halvt år. Tänk så fort det går med småttingarna. Det ser jag bara på våra barnbarn. Det ska i alla fall bli jätteroligt att träffa min bror och svägerska.

Idag har dottern och jag gjort äppelmos. Igen. Men nu var det sista gången för i år. Nu har alla barnen fått en hel del burkar med äppelmos. Så nu ska vi väl överleva vintern allihop. Medge att det känns lite så. Det här med att ställa burkarna i källaren. Som att nu har vi mat för vintern. Visserligen är det inte samma sak som förr i tiden, men känslan sitter nog i generna. Det här med att samla mat för att överleva vinterhalvåret. Jag tycker att det är roligt att göra sånt, även om jag inte alls håller på lika mycket som förr. Då när vi odlade potatis och grönsaker, tog rätt på kött och fläsk. Och förståss gjorde saft och sylt.

I morgon ska jag försöka skriva lite igen. Det är säkert en vecka sen sist jag skrev nåt. Men ikväll när jag var ute och promenerade så kom det faktiskt upp lite ideer om fortsättningen av min berättelse. Få se om jag kommer igång i morgon. Hoppas verkligen det.

Shopping

Idag har jag åkt med min dotter och shoppat. Vi skulle båda två köpa presenter till några små barn som vi känner. Eller rättare sagt, vi känner deras föräldrar. Dopbarn är lite för små för att man ska känna dem. Det är ju en del av tjusningen med små barn. Man vet inte vilka personer de är. Det visar sig egentligen först många år efteråt. Visst är det spännande. Det enda vi kan göra, eller försöka göra, är att hjälpa dem att bli just de personer de är tänkta att bli. Vilket ansvar vi vuxna har!

Jag shoppade även en del kläder till mitt nya jag. Vet ni inte vem det är? Jo, det är den där författarinnan som ni snart ska få höra talas om. Jag som nästan alltid varit så ointresserad av kläder och smink och annat, måste nog skärpa till mig nu. Tänk om jag ska läsa och presentera min bok, då kan jag förmodligen inte vara en sån nolla längre. Det känns lite pirrigt ska jag säga.
Och snart har hela veckan gått, det är fredag i morgon, och jag har fortfarande inte hört ett ljud om böckerna som skulle levereras den här veckan. Suck. All vår väntan bliver svår.

RSS 2.0