Att mötas - och skiljas
Den 14 augusti hade några trevliga, omtänksamma människor bjudit in hela Wikanderska släkten till Pinbo, Skuttunge strax norr om Uppsala. Det var verkligen ett behjärtansvärt - och modigt initiativ. Tack för det Maggan och Roland, Malin och Kjell och Magdalena och Lage. Och så underbart roligt att träffas. Vi var en hel del trevliga människor som strålade samman där. Till och med vädret var med oss. Nästan att det var för varmt. Om jag räknat rätt så var det 47 personer som trivdes tillsammans. Och åt gott, som vanligt på detta ställe. Det var faktiskt bara en kusin med tjej och en höggravid fru, samt två kusinbarn och en kusinkille som fattades. Dessutom utökades släkten med två små tvillingflickor bara två dagar senare. Jag är djupt imponerad över att det gick att samla alla dessa personer på en plats och samma tid. Bra gjort!!
Igår möttes det också en hel del människor, på min sons fästmös 30-årsfest. Riktigt gott och trevligt kalas. Ändå åkte (= cyklade vi hem i 12-tiden) Enligt uppgifter idag pågick delar av festen ända till kl 4 i morse. Ack ja, sånt orkar vi gamlingar inte längre med.
Detta om att mötas. Nu kommer vi till att skiljas.
I morse kl 8 ungefär, for vår ena dotter iväg med allt sitt pick och pack, och sina två små tjejer, till Gotland . Dit hon flyttat för att börja sitt nya liv. Det känns lite sorgligt på ett vis. Vi är vana att få träffa dem i alla fall nån gång varje vecka. Nu blir det mera sällan, men som tur är har vi dator och Web-kamera så vi kan prata med barnbarnen
genom den. Men så klart att vi kommer att sakna de små sötnosarna och deras mamma. Men det är väl livets gång, att ungarna lämnar boet.
Igår möttes det också en hel del människor, på min sons fästmös 30-årsfest. Riktigt gott och trevligt kalas. Ändå åkte (= cyklade vi hem i 12-tiden) Enligt uppgifter idag pågick delar av festen ända till kl 4 i morse. Ack ja, sånt orkar vi gamlingar inte längre med.
Detta om att mötas. Nu kommer vi till att skiljas.
I morse kl 8 ungefär, for vår ena dotter iväg med allt sitt pick och pack, och sina två små tjejer, till Gotland . Dit hon flyttat för att börja sitt nya liv. Det känns lite sorgligt på ett vis. Vi är vana att få träffa dem i alla fall nån gång varje vecka. Nu blir det mera sällan, men som tur är har vi dator och Web-kamera så vi kan prata med barnbarnen
genom den. Men så klart att vi kommer att sakna de små sötnosarna och deras mamma. Men det är väl livets gång, att ungarna lämnar boet.
Kommentarer
Trackback
