Förföljd
Det är precis så jag känner mig. Som att jag är förföljd. Hela februari mars har bara varit elände tycker jag. Först hade jag feber i 14 dagar. Man blir så himla slut efter det. Jag bara låg eller satt i fåtöljen med två filtar och frös i alla fall. Dessutom blir man så matt av att ha feber. Och som om inte det var nog så fick jag ont i båda vaderna. Klart att jag blev rädd då. Det är bara två år sen jag fick en propp i benet som sen gick vidare till lungan. I måndags var jag till jouren och fick reda på att det bara var yttre proppar den här gången. Skönt. Men igår kom nästa smäll, då började jag bli förkyld. Ont i halsen och snorig. Nu tycker jag verkligen att det räcker.
Dessutom ska jag börja jobba åt ett bokförlag, Fimafeng, och en förening i Lövstabruk. Det är tänkt att jag ska kunna arbeta en hel del hemifrån via min dator. Men jag är så värdelös på datorer. Fy vad jag skäms för att jag inte kan ett dugg. Så nu känns det verkligen hopplöst ska jag säga. Minsta lilla grej känns omöjlig. Varför ska jag vara så otroligt oteknisk.
Dessutom ska jag börja jobba åt ett bokförlag, Fimafeng, och en förening i Lövstabruk. Det är tänkt att jag ska kunna arbeta en hel del hemifrån via min dator. Men jag är så värdelös på datorer. Fy vad jag skäms för att jag inte kan ett dugg. Så nu känns det verkligen hopplöst ska jag säga. Minsta lilla grej känns omöjlig. Varför ska jag vara så otroligt oteknisk.
Adjö
Idag har jag varit och sagt adjö till mitt sommarjobb de tre senaste åren. Alltså till Aspenbadet. Lite konstigt känns det förståss, att det är slut nu. Jag var dit och öppnade för GB-glass som hämtade igen glassboxarna.
Klart att det har varit väldigt bundet att jobba där. I stort sett var jag upptagen varje dag. På helgerna hade vi visserligen tjejer och killar från lagen som jobbade där. Men oftast måste jag i alla fall dit och öppna och stänga. Ta hand om kassan och sånt.
Men det har så klart varit roligt också. Och som "grädde på moset" så har jag blivit idol för mina äldre barnbarn. De är väldigt imponerade av detta. Ritar teckningar på mig i kiosken och bassängerna. Dessutom leker de Aspenbadet titt och tätt. Klart att det känns bra.
Men som sagt var, nu är det slut. Min tid som idol är över. Det blir nog svårt att överträffa detta arbete i barnbarnens ögon. Men jag får väl försöka.
Klart att det har varit väldigt bundet att jobba där. I stort sett var jag upptagen varje dag. På helgerna hade vi visserligen tjejer och killar från lagen som jobbade där. Men oftast måste jag i alla fall dit och öppna och stänga. Ta hand om kassan och sånt.
Men det har så klart varit roligt också. Och som "grädde på moset" så har jag blivit idol för mina äldre barnbarn. De är väldigt imponerade av detta. Ritar teckningar på mig i kiosken och bassängerna. Dessutom leker de Aspenbadet titt och tätt. Klart att det känns bra.
Men som sagt var, nu är det slut. Min tid som idol är över. Det blir nog svårt att överträffa detta arbete i barnbarnens ögon. Men jag får väl försöka.
Skärpning
Skärpning behövs. Definitivt. Jag har varit väldigt dålig på att skriva nu. Och det är klart att jag har en massa bra anledningar till det. De senaste fyra dagarna har jag haft feber. Varit riktigt skruttig faktiskt. Där har vi en anledning. Jag har varit i Lövstabruk för en författarkväll med Maj-Gull Axelsson. Vi i kursen fick till och med chansen att umgås en del med henne före uppträdandet. Vi är verkligen priviligierade, det måste jag säga. Jag som känt mig som en grå mus i hela mitt liv, får nu chansen till en massa trevliga möten med intressanta människor.
Jag har också varit till den yngre av mina söner som fyllde år i torsdags. Så roligt att träffa alla barn och barnbarn. På fredag var min man och jag barnvakt till sonsonen. Klart att jag har tusen anledningar till att jag inte skrivit på länge. Men faktum är att jag har tappat sugen - igen. För tusenmiljonte gången i mitt liv. Och jag blir så himla less på mig själv. Jag är omgiven av hela min fantastiska familj. Dessutom har jag skrivarkursen med mina underbart goda vänner där. En massa upplevelser som ger mig så mycket. Och ändå. Jag har så svårt för att känna mig glad, trots allt jag har. Jag funderar mycket över det där. Kanske släpar jag på för mycket gammalt elände. Jag kan inte koppla bort sånt, utan låter det förstöra nuet. Lyckopiller kanske vore nåt för mig. Men å andra sidan så vill jag helst inte ta en enda tablett.
Nu är det också hög tid att planera den fortsatta försäljningen av min bok. Vi har ju beslutat att beställa en ny upplaga. Jag har ideér inne i huvudet, men kan för det mesta inte släppa fram dem. Inte kan väl jag, inte ska väl jag försöka, hur kan jag inbilla mig att det skulle gå....osv.
Skriva ska jag också göra. Nu har jag bara ett kapitel som inte är inskrivet på datorn, nr 33. Men jag antar att det behövs nästan dubbelt så många för att bli en ny bok.
FINNS DET NÅGON SOM KAN GE MIG ENERGI OCH GLÄDJE? LITE DJÄVLAR-ANAMMA.
Mottages tacksamt på banalt.blogg.se
Jag har också varit till den yngre av mina söner som fyllde år i torsdags. Så roligt att träffa alla barn och barnbarn. På fredag var min man och jag barnvakt till sonsonen. Klart att jag har tusen anledningar till att jag inte skrivit på länge. Men faktum är att jag har tappat sugen - igen. För tusenmiljonte gången i mitt liv. Och jag blir så himla less på mig själv. Jag är omgiven av hela min fantastiska familj. Dessutom har jag skrivarkursen med mina underbart goda vänner där. En massa upplevelser som ger mig så mycket. Och ändå. Jag har så svårt för att känna mig glad, trots allt jag har. Jag funderar mycket över det där. Kanske släpar jag på för mycket gammalt elände. Jag kan inte koppla bort sånt, utan låter det förstöra nuet. Lyckopiller kanske vore nåt för mig. Men å andra sidan så vill jag helst inte ta en enda tablett.
Nu är det också hög tid att planera den fortsatta försäljningen av min bok. Vi har ju beslutat att beställa en ny upplaga. Jag har ideér inne i huvudet, men kan för det mesta inte släppa fram dem. Inte kan väl jag, inte ska väl jag försöka, hur kan jag inbilla mig att det skulle gå....osv.
Skriva ska jag också göra. Nu har jag bara ett kapitel som inte är inskrivet på datorn, nr 33. Men jag antar att det behövs nästan dubbelt så många för att bli en ny bok.
FINNS DET NÅGON SOM KAN GE MIG ENERGI OCH GLÄDJE? LITE DJÄVLAR-ANAMMA.
Mottages tacksamt på banalt.blogg.se
