Tillbaka från Tyskland

Nu är jag tillbaka hemma igen. Det känns faktiskt skönt. Min man och jag har varit i Tyskland, i staden Aachen och hälsat på vår yngsta dotter Matilda. Hon har bott där de två senaste säsongerna och spelat volleyboll i Allemannia Aachen. Eftersom hon samlat på sig en hel massa prylar, så var vår uppgift att hämta hem allt sådant. Det var inte lite må ni tro. Själv skulle hon åka på en sista bortamatch i trakten av Munchen, och sedan flyga iväg till Polen och svenska landslaget. Så hon kunde inte frakta alla sina saker. Det var en lång och strapatsrik resa ska jag säga. Särskillt för mig som bara satt bredvid. Min man fick nämnligen köra hela vägen. (Cirka 350 mil fram och tillbaka) Autobahn är en upplevelse. Mycket trafik, massor av lastbilar och en hel del rallyförare. Dvs sådana som trodde att det var tävling på gång. Svisch sa det bara när de passerade husbilen vi hyrt. Vi såg inte så mycket på sidan av vägen, men däremot fick vi en del guidning av dottern i Aachen och trakten omkring. Nedvägen genom norra Tyskland visade att våren knappt hunnit längre än här hemma. Vädret var uruselt till att börja med. Regnbyar och hagelskurar. Dessutom var det rätt kallt om nätterna. Vi fick lov att ha gasolvärmen på. Så innan vi var framme hade gasolen tagit slut, och där i Tyskland hade man annorlunda gasflaskor än i Sverige, så det gick inte att byta som vi är vana. Vi fick helt enkelt vänta tills vi kom tillbaka till vårt land.
Nåja, det var inget stort problem. Vi överlevde även detta. En hel massa god mat fick vi chansen att smaka. Vi fick träffa Matildas volley-kompisar och vi fick vara med på en hemmamatch som var något alldeles extra. Ca 1000 st fans, trummor och trumpeter, svart/gula dräkter och ett himla liv. Vi hade fått hörselskydd av dottern och det var nog tur. Men tänk så gulliga fansen var. De hade fixat skyltar till de två svenska tjejerna, dessutom svenska flaggor till alla i publiken. Och efter matchen var det en l å å å n g ringlande kö med supportrar som ville ha autografer. Man kan inte låta bli att jämföra med volleymatcher här i Sverige. Eller rättare sagt det går inte att jämföra.

På vägen hem stannade vi till hos min mans syster som fyllt år och hade ett sjudundrande kalas där vi fick festa på underbart god mat, dryck och tårtor. Dessutom träffade vi hela halva släkten, och det är alltid roligt.
Men som sagt, det är ändå roligt att komma hem igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0