Gråväder
Jag funderar just på om jag ska gå ner i källaren och leta upp några papper som min dotter frågade efter. Dessutom har jag tänkt leta upp lite mera leksaker till mina barnbarn, Vi har några kartonger med puzzel, spel och leksaker nere i källaren. Men allt känns ogenomförbart idag. Hur kan man bli så himla slö och oföretagsam. Det vore lagom att ta sig ett glas vin, eller en skaplig drink. Fast å andra sidan, hur nyttigt är det? Tänk om jag skulle börja ta till spriten, som det heter. Att dricka för sig själv, alldeles ensam mitt på blanka dan, det är väl närapå det värsta man kan ta sig till. Så absolut förbjudet att det inte ens får sägas, högt. Knappast någon långsiktig lösning på problem. Eller hur?
Nej nu har jag inte tid att sitta här längre. Skål! Jag menar hej.
Att avläsa
Jag har i och för sig levt med människor som inte var så lätta att förstå sig på, så jag antar att jag hade nån fördel av att kunna tolka rätt. Men jobbigt är det. Jag kan sällan slappna av.
Nu skulle jag egentligen sitta och skriva, men pyttsan. Det är precis som om alla historier har lämnat mig. Jag blir mer och mer orolig men att skriva går inte. Annars skulle det säkert kännas mycket bättre om jag kom igång med en ny historia. Men tydligen kommer sånt inte på beställning. Jag är ju van att det brukar göra det. Men inte nu. Det var faktiskt länge sen jag fick till nånting. Dessutom skulle jag behöva skriva ett födelsedagspoem till min mamma. Hon fyller 90 år i december. Det är ju gott om tid, men som det känns nu så blir det nog svårt.
Ett typiskt I-landsproblem kan man tycka, och fasiken så banalt.
Utmaning
Jag har blivit utmanad! Och det av min dotter. Jag som trodde att hon var respektfull och lydig, ja en mammas lilla flicka. Men där ser man hur fel man kan ha! Hur vågar hon??!!
De regler som gäller är dessa:
- Länka till den person som utmanat dig och glöm inteatt lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade
- Utmana sju personer i slutat av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor
- Låt dessa personer få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar
1 Redan som barn hade jag en livlig fantasi. När vi läste om forntiden i historien upptäckte jag en bildsten en bit hemifrån. Jag såg tydligt bland annat en sol med "Fingrar" längst ut på strålarna. Så jag lyckades få hela min klass med lärare och allt till att gå ca två km för att titta på min upptäckt. Men konstigt nog så syntes ingenting då. Inte ens jag såg bilderna. Gissa om jag blev retad.
2 När jag skulle födas, blev mamma lämnad ensam under personalens lunch. Just då föddes jag. Hon ropade på hjälp och en annan blivande mamma hämtade hjälp. Personalen höll mig utanför fönstret och lyckades till slut få mig att andas. Den kvinna som räddade mig, var för trång och läkaren vägrade snitt. "Det ska gå den naturliga vägen" sa han. Så först dog barnet och sen hon av likförgiftning!! Det var på den gamla goda tiden.
3 Som barn tyckte jag bäst om att skriva uppsats, som det hette då. Hitta på historier gillar jag fortfarande och min dröm är att bli författare.
4 Jag åkte mycket skidor som barn. Men min ett och ett halvt år äldre bror skulle alltid vara Sixten Järnberg när vi lekte skidtävling. Jag fick vara Vejku Hakkulinen. Följaktligen vann brorsan och jag blev alltid tvåa. Försökte jag åka om slog han mig med stavarna.
5 Jag har arbetat ideellt i idrottsföreningar i sammanlagt 30 år. Rätt många timmar har det blivit.
6 Jag är mycket svag för söta bakverk och choklad. För en livslång kamp mot sötsuget.
7 Jag har ägt en bil i mitt liv. Det var 1973-75. En Ford Taunus, Spjutet kallad. Under bensinransoneringen fick jag ransoneringskort som fortfarande ligger kvar i en låda.
Nu återstår bara att hitta sju personer att utmana. Jag återkommer till detta under något av de närmaste åren.
Det papperslösa samhället
Inte precis som det var sagt, eller hur?
Som jag till exempel. Jag har fått 3,5 timmar per vecka som ledsagare, och har utfört jobbet en gång hittills. Men däremot så har jag väl lagt ner dubbelt så mycket tid på att hämta, fylla i och lämna papper om dessa stackars timmar. Det är så klart bra att det skapas arbetstillfällen, men hallå.... Snart räcker inte resurserna till några aktiviteter förutom administration. Tänk om det är därför vi har en kris inom bl.a. vården. Fler och fler ska sitta och arbeta med papper, så själva vården får inga pengar. Och det är väl klart att det är både trevligare och bättre betalt att arbeta på kontoren än att slita ute i vården.
Det är säkert så att jag ingenting begriper, men jag misstänker i alla fall att kontorsmänniskor skapar jobb för sig och sina gelikar. Det känns som om ingen bryr sig om det praktiska arbetet. Men är det så att vi klarar oss utan det så inte mig emot. Det är ändå bara slitsamt och påfrestande. Så, avskaffa alla tråkiga, tunga, psykiskt påfrestande jobb och låt alla sitta snygga och uppklädda framför en dator. Det är ändå bara äckligt och otacksamt att ta hand om sjuka och gamla. Ja, rentutsagt skit-banalt!
Avklarat
Dessutom är första volleyaktiviteten för mig avklarad. Igår jobbade jag i cafeterian under semifinalerna i Svenska cupen. Det var faktiskt roligt att vara tillbaka där igen. Även om jag blev helt slut i ryggen, så var det positiva det som övervägde. Det är som jag brukar säga, "den enda spänning jag får uppleva nuförtiden". Det är väl inte riktigt sant, men närapå. Just nu är det två månader tills vårt fjärde barnbarn ska födas. Det är så klart spännande. Överhuvudtaget att få lära känna nya små människor, se vilka personer de växer upp till att bli, det är väl det mest spännande man kan vara med om. Att jag dessutom går och väntar på besked från ett bokförlag, det är i alla fall för mig, något alldeles extra.
I natt har det regnat och blåst riktigt rejält, tror jag. Därför är nästan alla löv borta idag. Nåja borta är kanske inte rätt uttryck. De har lämnat träden och ligger nu överallt på marken. Lite sorgligt känns det faktiskt. Det är alltid roligare att gå mot vår än mot höst och vinter.
Nu ska jag strax iväg för att kolla på volleyboll igen. Vårt kära Tierp Volley gick ju till final igår, och idag ska jag heja på dem så klart.
Allt det här är en del av min enkla vardag, rätt så banal kan man säga. Men ingen vet vad som rör sig inom mig.
Ledsagare
Nu har det äntligen blivit av. Jag har anmält mig som ledsagare, och i morgon ska jag iväg på mitt första uppdrag. Det känns faktiskt lite pirrigt. Jag ska ju lära känna en ny människa och få vårt samarbete att fungera. I och för sig brukar jag ha lätt för att "ta folk". Men man vet ändå inte.
Nåja, det ska faktiskt bli roligt att göra lite nytta igen. Hur det än är så känns det som om jag inte gör nåt när jag är arbetslös. Som om jag är utanför och ibland faktiskt totalt värdelös. Alla dagar är inte så, men några. Det är ganska jobbigt. Det blir inte många timmar alls, men bättre än ingenting. Och med tiden kanske jag kan få någon mer kund.
Igår fyllde jag år. Inget jämt eller så, men vi i familjen träffades i alla fall och åt middag tillsammans. Två av mina barn och två av barnbarnen var med, och sonens tjej förståss. Som alltid är det roligt när de kommer hit. Vi åt Janssons frestelse, och det var riktigt länge sen. Mums. Dessutom gjorde jag ena sidan av formen som en gratäng och stekte köttbullar till det, åt ungarna förståss. Efteråt fikade vi med tårta. Precis som det ska vara. Småflickorna lekte så fint med varann, fast det är ganska stor åldersskillnad. 5 och 2,5 år är de.
Varje gång vi träffas så känner jag mig priviligierad, tänk att ha fyra underbara barn och deras familjer. Det är det bästa i mitt liv. Att umgås med dem och veta att de vi alla finns till för varann. Ofta hjälper de varandra och oss, och vi försöker ställa upp för dem så mycket vi kan.
Jag funderar ibland på hur livet sett ut om jag inte haft barn. Vad hade jag sysslat med då??? Kan inte ens tänka mig det. Men det är väl klart att det också skulle gå. Då visste jag ju inte om nåt annat.
För övrigt har jag inte skrivit ett ord. Det börjar kännas en aning stressande. Men jag får väl skylla mig själv. Att sätta sig ner och jobba med det är faktiskt mitt eget ansvar. Men faktum är att jag bara går och väntar på besked från bokförlaget och kan inte ta mig samman. Skärpning på mig!!
Och allt det här är väl mäkta banalt. Dessutom regnar det idag, riktigt rejält till och med. Känns inte särskillt lockande att ta en promenad, men det kan bli bättre på em.
Kreta
Och nu är jag alltså hemma igen. Fy sjutton så fort en vecka kan gå. För det har varit en riktigt härlig vecka. Mycket sol och bad. Enorma mängder god mat och en liten gnutta vin och drinkar. Jag har en verklig favoritdrink när jag är på Kreta. En liten, liten, liten skvätt vodka, persikojuice och sprite. Mums mums. Til det kan jag gärna knapra på en sorts grissini med vallmofrön på. Jag kan också ta en rejäl mängd vodka, mycket juice och en hel del läsk. Det beror helt på hur stora glas det finns. Nåja, något fylleslag var det inte tal om. Sånt är jag för gammal för.
Vad jag kan säga är att jag har njutit av varenda dag på vår semester. Vi, min man, jag, vår äldste son, hans fästmö och deras lilla flicka, åkte iväg kl halv fem förra lördagsmorgonen. Rätt så jobbigt att stiga upp så tidigt. Planet lyfte i åttatiden och vi var framme i Chania kl 13.00 lokal tid. Sen tog det rätt så lång tid innan transfer-bussen avgick för det var några andra som hade problem med att få ut sitt bagage. Shit happens. Men vi hann i alla fall gå ned till havet och titta, äta lunch på en servering med utsikt över vågsvallet och till och med att lilltjejen hann bada en första gång, innan det blev kväll den första dagen. Vi bor på samma anläggning varje gång vi är där, och det är både trivsamt och lyxigt där. Jag trivs jättebra. Personalen känner vi igen, och de känner igen oss, inte minst viktigt för en äldre trygghetsnarkoman som jag.
Vi åt alltid frukost där på hotellet, en riktigt trevlig början på dagen. En buffé som innehöll det mesta man kan önska. Varmt nybakat bröd, olika pålägg, färska frukter och grönsaker, juicer, te och kaffe, ägg, omelett, bacon, korv, svamp, lök, plättar, sylt, joughurt, flingor, aprikoser, russin, dadlar, plommon, fikon, crossianter och jag vet inte vad. Allt!! I alla fall allt vad jag kan önska mig av en frukost. Mmmmm, va gott! En riktigt bra start på dagen.
Och sen ägnade vi oss åt att bada och sola. Ibland vid hotellet där det förståss fanns bassänger, 6 st olika, både för barn och vuxna. Plus en bubbelpool. Ville vi ha omväxling så var det bara att gå ner till havet och bada där. Det var faktiskt varmare i havet än i bassängerna. Och tänk er bara vågorna. Att ligga och gunga i vågorna. Ljuvligt.
Dessutom fanns det en massa sand och stenar där Linnea kunde leka. Så faktum är att vi alla fem trivdes toppenbra.
vilken överraskning, va? Fattas bara annat, måste man väl säga. På em gick vi oftast hem till lägenheten och åt en liten lättlunch, och spelade kort. Och pratade förståss. Och min man och vår son kunde faktiskt låta bli att tala om jobbet. Ibland. Nåja, det sägs att vad hjärtat är fullt av, det talar munnen om. Och det är väl inte så dumt att gilla sitt jobb.
Så nu borde jag väl vara vackert brun över hela kroppen. Det är jag förståss inte, men lite brunare än förut i alla fall. Jag som är rödlätt har lite svårt att bli chokladbrun. Jag är ju inte rödhårig längre, bara grå, men tål inte solen bättre för det.
Min man däremot blev riktigt brun på den där veckan. Jag brukar säga att jag är född i fel århundrade. Artonhundratalet hade passat mig bättre. Då skulle man vara blekfet, precis som jag är. Nåja det är väl ett av de omtalade I-lands-problemen.
I alla händelser så har jag haft en härlig vecka. Kunnat umgås med min man och min son med familj. Jag är så glad att jag har barn och barnbarn. Speciellt förtjust är jag i barnen, det kan inte hjälpas. Jag har alltid haft en särskild känsla för ungar. Och faktum är att de brukar tycka om mig också. Så lyckligt lottad är jag!
Och faktum är att det inte är ett dugg banalt. Bara helt underbart.
Ut och resa - igen
Knappt har jag hunnit hem från Tyskland, så är det dags för en ny resa. Den här gången till Kreta. Börjar bli en aning tjatigt det här.
Nej absolut inte. Jag bara skojar. Det ska bli jättehärligt. Och absolut inte tjatigt. Jag åker minsann inte så mycket. Faktum är att jag flög, och reste utomlands, för allra första gången när jag skulle fylla 50 år. Så det har inte blivit så himla många gånger. Och som alltid så är jag ganska pirrig idag. Tidigt i morgon bär det iväg. Flyget avgår kl 7.00.
Jag irrar runt i lägenheten. Kollar packningen och försöker komma ihåg allt jag behöver ha med. Och lite till förståss. Det har väl aldrig hänt att jag använt allt jag packat ner. Men det har blivit bättre och bättre för varje resa. Förmodligen är det en trygghetsgrej, det där att ta med för mycket. Jag vill vara garderad för allting. Dessutom påpekade min man att jag alltid städar, tvättar upp allt som ligger och bär ut sopor, papper, burkar och glas innan vi reser bort. Undrar om jag innerst inne tänker att jag kanske inte kommer tillbaka?
Det ska i alla fall bli riktigt roligt att åka iväg. Jag har ju jobbat hela sommaren så min man och jag har inte haft nåt ledigt tillsammans, och det tror jag att man behöver. Dessutom ska äldste sonen och hans familj med. Vi behöver också göra nåt tillsammans, det blir oftast bara ytliga kontakter i vardagslag. Jag tror vi behöver umgås lite mer intensivt. Och det är ju bara en vecka, så vi ska väl inte ledsna helt på varann, hoppas jag. Det ska också bli roligt att visa dem "vårt" Kreta. Jag tycker att det är så underbart att komma dit, hoppas att de tycker likadant. Det är ju inget håll-i-gång-ställe vi ska bo på, men även deras familj har växt ifrån det, tror jag. Det blir nog så när man har barn. Och lilla Linnea, hon ser fram emot att bada, och det kan man göra där vi ska bo.
Medan jag har suttit här och skrivit så har solen gått i moln. Synd. Jag hade ju tänkt mig en promenad med mina kära blå stavar innan det börjar regna. Få se om jag hinner med det. Det blir svårt att kombinera stavar och paraply. Jag måste också hinna med att äta fil eller gröt innan jag ska ut. Ibland önskar jag att det gick bra att röra på sig på fastande mage. Då kanske jag kunde bränna lite fett. Men blodsockret styr sånt. Fast det är ju också bra att ha nåt att skylla på.
Nåja, nu har jag i alla fall skrivit lite om vad som ska hända. Få se vad jag har att berätta när jag kommer hem. Nån deckare lär det väl inte precis bli, det brukar gå ganska lungt till när vi är ute och reser. Men en del vindrickande och groggande kommer säkert att ske där i solen. Och vältrande i varmt vatten också. A la valross då. Men medge att det är härligt. Även om det säkert kan klassas som banalt.
