Mosig
Om jag var insyltad för några dagar sen, så har jag nu varit rejält mosig. Ja inte sjuk eller nåt. Men mitt uppe i mostillverkning. Jag har nämnligen åkt emellan mina barn och tillverkat äppelmos. Min assistent och jag. Det är inte en mig behjälplig person, utan en Bosch-assistent i klatchig gul färg. En helt fantastisk apparat som jag inhandlade år 1975, tror jag att det var, och som sen troget tjänat mig i alla år. Den har knådat degar, malt mandel och nötter, tillverkat köttfärs, hur många kilon som helst. Och dessutom i alla år gjort äppelmos. Hittills i år har jag gjort ca 25 kg mos till två av mina barn. Så nu är det bara en familj till som jag ska fixa mos till. Det är faktiskt roligt, och även jättegott. Jag får ju så klart en del av mosen själv också. Bra att ha till pannkaka eller gröt.
I morgon har jag bestämt mig för att frakta alla saker från badet till volleybollens förråd vid skolan.
Det är en del kioskvaror, samt bryggare, korvkokare, vattenkokare, olika bestick och attiraljer som jag använt i kiosken under sommaren.Sen är det verkligen slut med mitt sommarjobb. Det räcker bara augusti månad ut. Sen är jag arbetslös igen.
Däremot är jag inte sysslolös. De två senaste dagarna har jag varit engagerad som barnvakt. I lördags åt Julie och Jonna och idag åt Maximilian. Dessutom har jag blivit tillfrågad om att hämta och ta hand om Linnea efter förskolan nån dag den här veckan. Det som inte blir av, det är ju att skriva, som jag planerade att göra i alla fall i lördags. Men jag vill så klart inte säga ifrån om barnvakteriet, det är ju både roligt och nödvändigt. Men lite irriterande är det att jag inte ens själv kan ta mitt skrivande på allvar. Jag nästan skäms för att säga att jag måste skriva. Men det kanske blir bättre med tiden. Just nu känns det lite jobbigt.
I morgon har jag bestämt mig för att frakta alla saker från badet till volleybollens förråd vid skolan.
Det är en del kioskvaror, samt bryggare, korvkokare, vattenkokare, olika bestick och attiraljer som jag använt i kiosken under sommaren.Sen är det verkligen slut med mitt sommarjobb. Det räcker bara augusti månad ut. Sen är jag arbetslös igen.
Däremot är jag inte sysslolös. De två senaste dagarna har jag varit engagerad som barnvakt. I lördags åt Julie och Jonna och idag åt Maximilian. Dessutom har jag blivit tillfrågad om att hämta och ta hand om Linnea efter förskolan nån dag den här veckan. Det som inte blir av, det är ju att skriva, som jag planerade att göra i alla fall i lördags. Men jag vill så klart inte säga ifrån om barnvakteriet, det är ju både roligt och nödvändigt. Men lite irriterande är det att jag inte ens själv kan ta mitt skrivande på allvar. Jag nästan skäms för att säga att jag måste skriva. Men det kanske blir bättre med tiden. Just nu känns det lite jobbigt.
Insyltad
Just nu är jag riktigt insyltad. Ja, i syltkokning alltså. Eller rättare sagt igår var jag det. Då rensade jag färdigt lingon och blåbär som min man och jag plockat kvällen före. Sen kokade jag lingonsylt, som oss emellan blev riktigt god.
Så nu känner jag mig nöjd och glad. Kommer nog att överleva även den kommande vintern. Fast det är så klart inte slutkokat, jag ska också göra äppelmos. På torsdag em ska min assistent och jag åka över till dottern för att där fixa vitt och fint äppelmos av deras sommarfrukt. På fredag blir det nog till att göra det samma hos vår äldste son. De har också ett Transparant blanche-träd. Och det är hög tid att ta rätt på dessa frukter. Låter det som att jag tycker det är jobbigt. Det gör jag inte, jag tycker sånt här är roligt. Känner mig så rik när jag kan ställa in burkar med sylt och mos i källaren. Det är väl de gamla generna som signalerar om vinterfoder. Nu överlever vi ännu en vinter...
För övrigt så ska jag till tandläkaren idag, och sen vara barnvakt åt Julie och Jonna. Det kommer att bli roligt.
Vädret däremot är inte särskilt kul idag. Det regnar, och jag kan knappast påstå att det behövs mera regn nu. Men-
det är inte jag som bestämmer över vädret. Tyvärr.
I frågan om min bok, så har jag fått ett mail där det står att den kommer nästa vecka. Dessutom fick jag ta del av en recension brån Btj, som jag tolkade som Bibliotekstjänst. Den var jättebra, och gissa om jag blev glad.
Dessutom kom jag igår kväll på att jag nog ska skriva lite ur mammans synvinkel i fortsättningen av berättelsen om Sigrid. Hon behöver få komma till tals känner jag. Få se om jag kan komma igång med det redan idag. Kanske.
Så nu känner jag mig nöjd och glad. Kommer nog att överleva även den kommande vintern. Fast det är så klart inte slutkokat, jag ska också göra äppelmos. På torsdag em ska min assistent och jag åka över till dottern för att där fixa vitt och fint äppelmos av deras sommarfrukt. På fredag blir det nog till att göra det samma hos vår äldste son. De har också ett Transparant blanche-träd. Och det är hög tid att ta rätt på dessa frukter. Låter det som att jag tycker det är jobbigt. Det gör jag inte, jag tycker sånt här är roligt. Känner mig så rik när jag kan ställa in burkar med sylt och mos i källaren. Det är väl de gamla generna som signalerar om vinterfoder. Nu överlever vi ännu en vinter...
För övrigt så ska jag till tandläkaren idag, och sen vara barnvakt åt Julie och Jonna. Det kommer att bli roligt.
Vädret däremot är inte särskilt kul idag. Det regnar, och jag kan knappast påstå att det behövs mera regn nu. Men-
det är inte jag som bestämmer över vädret. Tyvärr.
I frågan om min bok, så har jag fått ett mail där det står att den kommer nästa vecka. Dessutom fick jag ta del av en recension brån Btj, som jag tolkade som Bibliotekstjänst. Den var jättebra, och gissa om jag blev glad.
Dessutom kom jag igår kväll på att jag nog ska skriva lite ur mammans synvinkel i fortsättningen av berättelsen om Sigrid. Hon behöver få komma till tals känner jag. Få se om jag kan komma igång med det redan idag. Kanske.
Ewa
Ja, idag ska minsann Ewa ha huvudrollen i mitt inlägg. Vilket underbart kalas hon anordnade igår. Mest imponerad är jag över hur hon lyckades vända på vädret totalt. Från att ha störtregnat hela dagen så blev det strålande sol precis lagom tills festen började. Tänk att ha en sån tumme med de högre makterna.
Vi från skrivarkursen samlades en stund före vid kära gamla nian. Maria hade gjort ett så vackert kort där vi skrev små personliga hälsningar till Ewa. Dessutom hade Maria och Christina fixat en blomma från oss. Det hade känts konstigt att komma direkt tomhänta till festen.
När vi gick iväg där på bygatan kunde vi gå i marschtakt för ett blåskapell spelade sprittande musik som hördes över hela bruket. Vilken start! Och som sagt vädret! Ewa stod där ute och tog emot sina gäster i en underbar småblommig sommarklänning. Bararmad! Jag , mitt pucko, litade inte alls på vädret, utan hade långbyxor och ylletröja. Dessutom paraply och jacka i en väska. Nåja, jag var inte ensam pessimist.
Sedan vi hälsat och kramat om Ewa, fick vi en välkomstdrink som serverades av ett av hennes jättegulliga barnbarn
Gott och läskande, även om jag fick hålla mig till den alkoholfria varianten. Så småningom fick vi varsin namnlapp, för att inte kunna ställa till med något och förbli anonyma. Jag skötte mig, och det gjorde mina kompisar också.
Det var riktigt mycket folk, som jag nog anade. Ewa är en trevlig människa och har massor av vänner. Brukssextetten spelade hela tiden medan vi samlades och minglade runt. Jag är inte så vidare på sånt, så jag höll mig till dem jag redan kände. Så blev det dags för maten.
I ett stort tält var det dukat, mycket vackert, med riktiga dukar, tallrikar, bestick och en massa levande ljus. Maten dukades fram i ett mindre tält bredvid. Och så underbart god den var! Afrikainspirerat. Ett sorts bröd som man lade upp maten på. Grytor av olika slag, både med kött och utan. Och allt var jättegott. Det var meningen att man skulle använda brödet även till att ta maten med, men jag använde vanliga svenska bestick. Till maten serverades en mängd olika drycker. Rött och vitt vin, alkoholfritt vin (som jag avnjöt) och vatten i olika smaker. Efteråt serverades tårta och kaffe eller te. En underbart god blåbärstårta. Mums. Och sen fick vi ännu mer musik. Två spelemän och en sångerska underhöll oss med vacker musik. Riktiga "rysare" om jag får säga vad jag tycker. Dessutom några sjungna fräckisar.
Och solskenet bara fortsatte. Tack snälla Ewa för ett underbart kalas.
Vi från skrivarkursen samlades en stund före vid kära gamla nian. Maria hade gjort ett så vackert kort där vi skrev små personliga hälsningar till Ewa. Dessutom hade Maria och Christina fixat en blomma från oss. Det hade känts konstigt att komma direkt tomhänta till festen.
När vi gick iväg där på bygatan kunde vi gå i marschtakt för ett blåskapell spelade sprittande musik som hördes över hela bruket. Vilken start! Och som sagt vädret! Ewa stod där ute och tog emot sina gäster i en underbar småblommig sommarklänning. Bararmad! Jag , mitt pucko, litade inte alls på vädret, utan hade långbyxor och ylletröja. Dessutom paraply och jacka i en väska. Nåja, jag var inte ensam pessimist.
Sedan vi hälsat och kramat om Ewa, fick vi en välkomstdrink som serverades av ett av hennes jättegulliga barnbarn
Gott och läskande, även om jag fick hålla mig till den alkoholfria varianten. Så småningom fick vi varsin namnlapp, för att inte kunna ställa till med något och förbli anonyma. Jag skötte mig, och det gjorde mina kompisar också.
Det var riktigt mycket folk, som jag nog anade. Ewa är en trevlig människa och har massor av vänner. Brukssextetten spelade hela tiden medan vi samlades och minglade runt. Jag är inte så vidare på sånt, så jag höll mig till dem jag redan kände. Så blev det dags för maten.
I ett stort tält var det dukat, mycket vackert, med riktiga dukar, tallrikar, bestick och en massa levande ljus. Maten dukades fram i ett mindre tält bredvid. Och så underbart god den var! Afrikainspirerat. Ett sorts bröd som man lade upp maten på. Grytor av olika slag, både med kött och utan. Och allt var jättegott. Det var meningen att man skulle använda brödet även till att ta maten med, men jag använde vanliga svenska bestick. Till maten serverades en mängd olika drycker. Rött och vitt vin, alkoholfritt vin (som jag avnjöt) och vatten i olika smaker. Efteråt serverades tårta och kaffe eller te. En underbart god blåbärstårta. Mums. Och sen fick vi ännu mer musik. Två spelemän och en sångerska underhöll oss med vacker musik. Riktiga "rysare" om jag får säga vad jag tycker. Dessutom några sjungna fräckisar.
Och solskenet bara fortsatte. Tack snälla Ewa för ett underbart kalas.
Regnvädersdag
Det spöregnar ute. Inte vidare roligt med tanke på att jag och mina skrivarkompisar ska träffas hos Eva i eftermiddag. Då är det tänkt att vi ska kunna vara ute i hennes trädgård. Men - vem har sagt att det inte slutar regna till dess. Klart att det gör. Jag har ingen aning om hur mycket folk som kommer dit, men troligen en hel del. Om en så underbar människa som Eva samlar ihop sina vänner, och släktingar, så kan jag ana att hela Lövstabruk blir fullt med folk. Så det är klart att det slutar regna när som helst. Hur det än blir så tycker jag att det ska bli underbart roligt att träffa alla igen. Jag har längtat hela sommaren. Tänk så lyckligt lottad jag är som får ingå i det gänget. Tänk om jag aldrig vågat börja på skrivarkursen där ute i Lövsta. Hur hade då mitt liv sett ut? Jag hade antagligen aldrig lärt känna alla dessa underbara människor. Hemska tanke! Jag hade heller inte börjat skriva. Och absolut inte varit på väg att få ut en bok. Så, ifall ni tjejer läser detta, tusen miljoner tack för att ni finns och stöttar mig oupphörligen.
Sen kan jag ju önska att jag vore lite mer som Eva. Vågade mera och kunde ta vara på de gåvor jag i alla fall fått här i livet. Men nu är jag som jag är.
Sen kan jag ju önska att jag vore lite mer som Eva. Vågade mera och kunde ta vara på de gåvor jag i alla fall fått här i livet. Men nu är jag som jag är.
Klippning
Idag ska jag klippa mig. Om ganska precis en timme faktiskt. Det ska bli riktigt skönt. Jag har väntat halva sommaren på att få det gjort. Med mitt sommarjobb så har jag inte kunnat beställa nån klipptid. När de haft öppet har jag jobbat. Lite hade jag hoppats på att tjejen från AME skulle kunna vara där själv så att jag i alla fall kom iväg och fixade håret. Men nej. Hon kom dit tre gånger sammanlagt, och en av dem måste hon iväg tidigare. Man kan knappast beställa en tid i såna fall. Så nej - det blev ogjort. Samma sak med andra ärenden som jag behövt göra, det fick vara tills badet stängt, dvs nu.
Och nyss ringde min ena dotter och undrade om jag inte skulle passa på att göra nåt mera. Dvs färga eller fixa ögonbryn och fransar eller nåt. Jag blev alldeles ställd. Jag vet ju inte ens vad och hur jag skulle vilja ha det....
Då behöver jag tänka på det - ganska länge till och med. Först måste jag ju veta vad jag vill ha. Har inte ägnat det en tanke ens. Hu vad svårt. Men dottern menade att jag behövde piffa upp mig lite inför bokutgivningen. Klart att jag behöver det. Men hur. Usch va svårt. Det där har aldrig varit mitt intresse. Men jag kan hålla med om att jag alltid klagar på mitt utseende och säger att jag skulle behöva "göra om mig".
NÅGON SOM HAR ETT TROLLSPÖ??
Och nyss ringde min ena dotter och undrade om jag inte skulle passa på att göra nåt mera. Dvs färga eller fixa ögonbryn och fransar eller nåt. Jag blev alldeles ställd. Jag vet ju inte ens vad och hur jag skulle vilja ha det....
Då behöver jag tänka på det - ganska länge till och med. Först måste jag ju veta vad jag vill ha. Har inte ägnat det en tanke ens. Hu vad svårt. Men dottern menade att jag behövde piffa upp mig lite inför bokutgivningen. Klart att jag behöver det. Men hur. Usch va svårt. Det där har aldrig varit mitt intresse. Men jag kan hålla med om att jag alltid klagar på mitt utseende och säger att jag skulle behöva "göra om mig".
NÅGON SOM HAR ETT TROLLSPÖ??
Slut
Nu är det slut! På mitt sommarjobb. I alla fall nästan. Badet är stängt. Igår jobbade jag sista dagen. Men det återstår ju en hel del att göra. Idag har jag till exempel varit till banken och satt in de sista kassorna. Det känns skönt ska jag säga. Jag tycker att det är lite nervöst att ha så mycket pengar liggande hemma. Men nu är de insatta på respektive konto. Pjoltig som jag är, så delade jag upp det. Jag gick först iväg med kommunens pengar, och sen en sväng till med Volleybollens. Ifall jag skulle bli rånad eller nåt...
Nu blev jag inte rånad alls utan allt gick så bra som det kan göra. Jag har lyckats få alla siffror att stämma, men faktum är att det fattades pengar i kommunkassan, hur nu det har gått till. Så jag fick vackert ta från övriga pengar för att få det att stämma. Inte så roligt precis. Men faktum är att vi slagit rekord i år. Både i biljettkassan och i kioskkassan. Det trodde jag verkligen inte när vädret var som sämst. Kul att det gått så pass bra i år. Volleyn behöver nog alla pengar den kan få in. Det kostar att ligga på topp, som man brukar säga.
Nu kan jag ägna lite mer tid till att försöka göra upp en plan för min bokförsäljning. Nån gång i september ska den ju komma ut. Och sen gäller det att jag kan göra reklam för den. Jag är som bekant inget vidare på den biten. Däremot kan jag berätta att jag lyckats skriva en del i sommar. Är faktiskt på det 13:e kapitlet i fortsättningen på Sigridberättelsen. Inte så illa om jag får säga det själv.
I vår familj är det här en speciell dag må ni tro. Vårt bonusbarnbarn Linnea börjar förskolan idag. Tänk vad tiden går fort. Snart är de stora alla våra underbara ungar. Apropå ungar, så måste jag säga att de är det bästa med jobbet jag haft i tre somrar nu. Ungarna alltså. Jag träffar så många underbara barn på badet. Det är riktigt roligt må ni tro. Det är definitivt något jag kommer att sakna. För antagligen är det slutjobbat där för mig nu. Nästa sommar ska ett nytt bad finnas där, ett åretruntbad, och då behövs väl några andra som ska arbeta. Men jag vet förståss inte riktigt säkert hur det är tänkt. Den som lever får se....
Nu blev jag inte rånad alls utan allt gick så bra som det kan göra. Jag har lyckats få alla siffror att stämma, men faktum är att det fattades pengar i kommunkassan, hur nu det har gått till. Så jag fick vackert ta från övriga pengar för att få det att stämma. Inte så roligt precis. Men faktum är att vi slagit rekord i år. Både i biljettkassan och i kioskkassan. Det trodde jag verkligen inte när vädret var som sämst. Kul att det gått så pass bra i år. Volleyn behöver nog alla pengar den kan få in. Det kostar att ligga på topp, som man brukar säga.
Nu kan jag ägna lite mer tid till att försöka göra upp en plan för min bokförsäljning. Nån gång i september ska den ju komma ut. Och sen gäller det att jag kan göra reklam för den. Jag är som bekant inget vidare på den biten. Däremot kan jag berätta att jag lyckats skriva en del i sommar. Är faktiskt på det 13:e kapitlet i fortsättningen på Sigridberättelsen. Inte så illa om jag får säga det själv.
I vår familj är det här en speciell dag må ni tro. Vårt bonusbarnbarn Linnea börjar förskolan idag. Tänk vad tiden går fort. Snart är de stora alla våra underbara ungar. Apropå ungar, så måste jag säga att de är det bästa med jobbet jag haft i tre somrar nu. Ungarna alltså. Jag träffar så många underbara barn på badet. Det är riktigt roligt må ni tro. Det är definitivt något jag kommer att sakna. För antagligen är det slutjobbat där för mig nu. Nästa sommar ska ett nytt bad finnas där, ett åretruntbad, och då behövs väl några andra som ska arbeta. Men jag vet förståss inte riktigt säkert hur det är tänkt. Den som lever får se....
Varmt
Det är varmt, varmt, varmt! Och faktiskt är jag rätt nöjd med det. Visst - det är jobbigt, men nu är det bara en vecka kvar av badets öppentid. Så jag får lov att stå ut, för det är bra för klubben, dvs TierpVolley. Allt vi kan ta in på badet är så klart välkommet för att klara alla utgifter under säsongen. Och det är så klart mycket roligare när det kommer folk hela tiden, fy attan för att sitta där själv och nästan frysa, som jag gjort stora delar av sommaren.
Om det är nåt jag grämer mig lite över, så är det att jag inte kunnat deltaga i alla spännande intressanta aktiviteter som varit i Lövstabruk. Men jag har verkligen varit helt fast på badet. Varje dag, så gott som. En helg har jag varit helledig, men då var vi upp till mamma och plockade bär. Hon ville så gärna komma ut i skogen en sväng. Och det gjorde vi! Hon var med och plockade hallon, och kokade sen drottningsylt. Bra gjort när man är 90 år. Vi hann också fika borta vid Järvsjön i närheten av Söderhamn. Och sen kom det en rejäl regnskur, men vi var redan klara. Riktigt mysigt var det.
Får jag någon stund över så vill jag umgås med mina älskade barn och barnbarn, så klart. Och just nu är yngsta dottern hemma som hastigast. Hon kom igår em, och ska vidare till Tyskland tidigt på tisdagmorgon, så det är inte lång tid vi får ha henne hemma. Hon hinner väl lagom tvätta och packa och träffa sina syskon och deras barn.
Om det är nåt jag grämer mig lite över, så är det att jag inte kunnat deltaga i alla spännande intressanta aktiviteter som varit i Lövstabruk. Men jag har verkligen varit helt fast på badet. Varje dag, så gott som. En helg har jag varit helledig, men då var vi upp till mamma och plockade bär. Hon ville så gärna komma ut i skogen en sväng. Och det gjorde vi! Hon var med och plockade hallon, och kokade sen drottningsylt. Bra gjort när man är 90 år. Vi hann också fika borta vid Järvsjön i närheten av Söderhamn. Och sen kom det en rejäl regnskur, men vi var redan klara. Riktigt mysigt var det.
Får jag någon stund över så vill jag umgås med mina älskade barn och barnbarn, så klart. Och just nu är yngsta dottern hemma som hastigast. Hon kom igår em, och ska vidare till Tyskland tidigt på tisdagmorgon, så det är inte lång tid vi får ha henne hemma. Hon hinner väl lagom tvätta och packa och träffa sina syskon och deras barn.
