Nytt år
Nu är det bara 10 minuter kvar tills det nya året börjar. Undrar hur det kommer att bli? Jag har en känsla av att det kommer att bli helt annorlunda. Och det är nog på tiden, måste jag säga. Jag har låtit mig trampas på hur länge som helst. Nu går det inte längre. Det snackas om droppen som får bägaren att rinna över. Faktum är att nu har den droppen fallit. Inte så att jag är glad över det, men det finns gränser. Även jag har såna. Så vad jag kan hoppas av det nya året är att jag äntligen ska våga stå upp för mig själv. Inte är det så mycket med mig, men det är jag ändå värd.
Så gott nytt år, alla jag känner, och mest mig själv.
Så gott nytt år, alla jag känner, och mest mig själv.
Resedramatik
Ja, inte för mig personligen, men drmatiskt blev det idag. Yngsta dottern skulle flyga hem från Tyskland för att äntligen få fira lite helg ihop med oss andra i familjen. Så ringde hon och var helt förtvivlad. Hon hade övervikt på sitt bagage. När hon så skulle betala extra för det fungerade inte något av hennes kort, och hon hade inte tillräckligt med kontanter. Ryan-air, som bolaget heter kunde tydligen inte hjälpa henne, utan tog ut hennes bagage från planet, och så fick hon inte åka med. Underligt att inte det gick att lösa. Hon var så klart jätteledsen, som hon längtat hem. En lång stund trodde vi alla att hon inte skulle komma alls. Jag ringde runt till hela familjen och ändrade, vi skulle ju ha familjemiddag ikväll. Men några timmar senare ringde hon igen och talade om att hon skulle få skjuts till Berlin och flyga därifrån i morgon. Så hon kommer i alla fall. Två av hennes kompisar skulle dit och det är bra långt från Aachen. Men det ordnade sig. Himla skönt, alla blev så besvikna för att hon inte skulle komma hem. Och allra värst var det för henne själv förståss. Vi andra har ju varann i närheten hela tiden. Så nu är familjemiddagen uppskjuten till i morgon, så får vi hoppas att det inte händer nåt mera nu. Hon har så kort tid på sig. Den 4 januari ska hon vara tillbaka igen och träna. Jag längtar, längtar, längtar....
Jaha, det var det
Nu är det juldagens kväll. Egentligen kan man säga att julen är över. Julafton gick, ganska lugnt kan man påstå. Mamma och jag gjorde de sista förberedelserna. Pyntade och fixade maten. Min man jobbade!! Ovanligt, va? Resten av vår familj jobbade också, eller firade på annat håll.
Lagom till Kalle Anka var vi färdiga. Satte oss framför tv:n med kaffe, skinksmörgås och en god likör. Dessutom smakade vi på knäcken och kolan.
Klockan halv sju på kvällen kom maken hem och strax efter satte vi oss till bords för att avnjuta julmaten. Det var riktigt gott med sill, skinka och annat plock. Vi tog även snaps till och ett glas vin.
Klart att det kändes lite ledsamt att ingen av barnen med familjer var här - men i morgon, annandagen, då ska vi träffas här hos oss. Det ska bli jätteroligt. Visserligen saknas yngsta dottern, men den 29 kommer även hon hem. Då ska vi ses här hos oss på middag igen. Egentligen är det väl inte så noga vilken dag man ses, huvudsaken är att man gör det.
I frågan om mitt liv som författare, så kan jag meddela att förlaget sålt slut på böcker och bad mig skicka 20 st, så det har jag gjort. Känns ganska häftigt kan jag säga. De funderar även på att trycka upp fler böcker, vi har inte heller så många kvar. Nu väntar jag bara på att lugnet ska lägra sig över mig och mitt hem, så jag kommer igång att skriva igen, det var ett tag sen.
Jag kan även tala om att förlaget rått mig att söka ett arbetsstipendium för att kunna jobba i lugn och ro med skrivandet. Jag hade inte ens en aning om att möjligheten fanns. Där ser man vad lite jag vet. Men - visst ska jag försöka.
Lagom till Kalle Anka var vi färdiga. Satte oss framför tv:n med kaffe, skinksmörgås och en god likör. Dessutom smakade vi på knäcken och kolan.
Klockan halv sju på kvällen kom maken hem och strax efter satte vi oss till bords för att avnjuta julmaten. Det var riktigt gott med sill, skinka och annat plock. Vi tog även snaps till och ett glas vin.
Klart att det kändes lite ledsamt att ingen av barnen med familjer var här - men i morgon, annandagen, då ska vi träffas här hos oss. Det ska bli jätteroligt. Visserligen saknas yngsta dottern, men den 29 kommer även hon hem. Då ska vi ses här hos oss på middag igen. Egentligen är det väl inte så noga vilken dag man ses, huvudsaken är att man gör det.
I frågan om mitt liv som författare, så kan jag meddela att förlaget sålt slut på böcker och bad mig skicka 20 st, så det har jag gjort. Känns ganska häftigt kan jag säga. De funderar även på att trycka upp fler böcker, vi har inte heller så många kvar. Nu väntar jag bara på att lugnet ska lägra sig över mig och mitt hem, så jag kommer igång att skriva igen, det var ett tag sen.
Jag kan även tala om att förlaget rått mig att söka ett arbetsstipendium för att kunna jobba i lugn och ro med skrivandet. Jag hade inte ens en aning om att möjligheten fanns. Där ser man vad lite jag vet. Men - visst ska jag försöka.
Julavslutning
Nu har jag för första gången varit på julavslutning i Natanaelskyrkan. Det var mitt kära lilla bonusbarnbarn Linnea som hade sin första terminsavslutning. Tänk så fort det går. Hon har redan gått en termin i förskolan. Och snart kommer de övriga barnbarnen efter. Jag som tycker att det var alldeles nyss som mina egna barn gick i skolan. Det är väl ytterligare ett tecken på att jag börjar bli gammal.
Idag ska min mamma komma hit för julfirande (apropå gammal) Jag ska möta henne vid bussen i tvåtiden. Men innan dess ska jag hinna ut på ledsagning en sväng. Och helst göra någon mer förberedelse till julen också. Det finns ju en del saker kvar att fixa. En hel del.
Men nu ska jag äta lite frukost och strax åka iväg på jobb.
Idag ska min mamma komma hit för julfirande (apropå gammal) Jag ska möta henne vid bussen i tvåtiden. Men innan dess ska jag hinna ut på ledsagning en sväng. Och helst göra någon mer förberedelse till julen också. Det finns ju en del saker kvar att fixa. En hel del.
Men nu ska jag äta lite frukost och strax åka iväg på jobb.
Ett-års-kalas
Idag är vi bjudna på ettårskalas. Det är vårt barnbarn Jonna som fyller år idag. Tänk - ett år. Hon är väl den ljuvligaste, gladaste lilla unge som finns. Vad jag hoppas är ju att hon får behålla den glädjen genom livet.
Förutom henne så ska jag också träffa mina andra barnbarn. Vi ska förståss träffas hela familjen och det är alltid roligt. Klart att jag älskar mina vuxna barn också, och även deras respektive. Men, det är barnen som jag tycker mest om att träffa. Det har alltid varit så med mig, att jag trivs så bra med barn. Kanske är jag själv ett stort gammalt barn, jag vet inte.
Igår kväll var jag bjuden att sitta och läsa ur, och sälja min bok på Petterssons el här i Tierp. Väldigt snällt av dem. Men tyvärr så kom det lite folk för att handla. Jag sålde visserligen 3 böcker, men det var förvånansvärt lite folk ute på kvällsöppet. Kanske berodde det på kylan, jag vet inte. Jag ska även sitta där på söndag em, och hoppas så klart att det kommer flera kunder då. Det visar sig.
I frågan om julförberedelser, så har jag städat färdigt hela lägenheten. Nåja, badrummet tog min man om jag ska vara ärlig. Skönt att det är gjort i alla fall. Dessutom har jag lagt in den "vanliga" sillen idag. Men längre än så har jag inte kommit än. Nu vet jag ju att det blir jul även om jag inte gör ett dyft, så julen är inte hotad på nåt sätt. Men lite ska jag väl fixa , det har jag tänkt. Till exempel nubbesill och senapssill. Nån god mjuk kaka, och kanske knäck och chokladkola. Resten går att köpa i affären. Inte alls som när jag var ung och energisk, och fixade allting själv. Men nuförtiden är jag den skapande författaren och hinner inte med sådant. Nåja, det där var en lätt överdrift. Jag har nog inte skapat nåt på flera veckor. Men jag hoppas komma igång snart. Det väntar ju en spännande fortsättning på Sigrids liv. Och det blir inte banalt, kan jag lova.
Förutom henne så ska jag också träffa mina andra barnbarn. Vi ska förståss träffas hela familjen och det är alltid roligt. Klart att jag älskar mina vuxna barn också, och även deras respektive. Men, det är barnen som jag tycker mest om att träffa. Det har alltid varit så med mig, att jag trivs så bra med barn. Kanske är jag själv ett stort gammalt barn, jag vet inte.
Igår kväll var jag bjuden att sitta och läsa ur, och sälja min bok på Petterssons el här i Tierp. Väldigt snällt av dem. Men tyvärr så kom det lite folk för att handla. Jag sålde visserligen 3 böcker, men det var förvånansvärt lite folk ute på kvällsöppet. Kanske berodde det på kylan, jag vet inte. Jag ska även sitta där på söndag em, och hoppas så klart att det kommer flera kunder då. Det visar sig.
I frågan om julförberedelser, så har jag städat färdigt hela lägenheten. Nåja, badrummet tog min man om jag ska vara ärlig. Skönt att det är gjort i alla fall. Dessutom har jag lagt in den "vanliga" sillen idag. Men längre än så har jag inte kommit än. Nu vet jag ju att det blir jul även om jag inte gör ett dyft, så julen är inte hotad på nåt sätt. Men lite ska jag väl fixa , det har jag tänkt. Till exempel nubbesill och senapssill. Nån god mjuk kaka, och kanske knäck och chokladkola. Resten går att köpa i affären. Inte alls som när jag var ung och energisk, och fixade allting själv. Men nuförtiden är jag den skapande författaren och hinner inte med sådant. Nåja, det där var en lätt överdrift. Jag har nog inte skapat nåt på flera veckor. Men jag hoppas komma igång snart. Det väntar ju en spännande fortsättning på Sigrids liv. Och det blir inte banalt, kan jag lova.
Vinter
Jaha, nu har den kommit. Vintern. Jag visste ju att den skulle komma. Eftersom den gör det varje år. Men ändå blir man överraskad när man tittar ut på morgonen och det är alldeles vitt. Uppriktigt sagt så är det vackert. Men - för folk i min ålder så överväger nackdelarna. Jag har ju liksom växt ifrån det där med snögubbar, lyktor och pulkaåkning. Men för barnens skull så får man väl acceptera snön. Precis som om det spelar någon roll. Den kommer även om jag protesterar vilt. Men nu är ju chansen lite större att vi får en vit jul, och det önskar till och med jag.
Jag var ut en sväng på dan, och då såg jag en hel del glada barn. Men jag såg också en hel del försiktiga tanter, såna som jag. Som smyger fram med trevande steg. Hela tiden beredda på att halka omkull. Men jag klarade mig i alla fall idag. Hoppas alla andra gjorde det också.
För mina eventuella läsare som bor på annan ort kan jag meddela att det kommit några decimeter snö. Det var helvitt i morse och har fortsatt snöa hela dan. Det är såna här gånger jag märker att det är bra att bo inne i centralorten. Hade vi bott kvar i huset hade jag haft fullt sjå med skottning hela dan.
Det var ju meningen att jag skulle jobba med ledsagningen idag, men när jag kom dit så ville hon inte gå ut alls, så det var bara att vända om. Säkert hade det varit jättetungt att dra en rullstol i snömodden, speciellt en med små framhjul. Få se om hon vill ut i morgon. Då ska jag iväg och klippa håret på morgonen, äntligen. Och på kvällen ska jag följa med min man på julbord till Tomtens stuga. Det kommer att bli mysigt med slädfärd i snön. Något att se fram emot.
Jag var ut en sväng på dan, och då såg jag en hel del glada barn. Men jag såg också en hel del försiktiga tanter, såna som jag. Som smyger fram med trevande steg. Hela tiden beredda på att halka omkull. Men jag klarade mig i alla fall idag. Hoppas alla andra gjorde det också.
För mina eventuella läsare som bor på annan ort kan jag meddela att det kommit några decimeter snö. Det var helvitt i morse och har fortsatt snöa hela dan. Det är såna här gånger jag märker att det är bra att bo inne i centralorten. Hade vi bott kvar i huset hade jag haft fullt sjå med skottning hela dan.
Det var ju meningen att jag skulle jobba med ledsagningen idag, men när jag kom dit så ville hon inte gå ut alls, så det var bara att vända om. Säkert hade det varit jättetungt att dra en rullstol i snömodden, speciellt en med små framhjul. Få se om hon vill ut i morgon. Då ska jag iväg och klippa håret på morgonen, äntligen. Och på kvällen ska jag följa med min man på julbord till Tomtens stuga. Det kommer att bli mysigt med slädfärd i snön. Något att se fram emot.
Julbord
Jag har varit och ätit julbord. Ingen ovanlighet så här års, kan man tycka. Jag hörde personer som ätit 5 julbord och skulle iväg på flera. Men för mig är det ovanligt. Jag brukar inte äta julbord alls. Inte för att jag inte gillar det, utan för att jag inte blir bjuden på såna. Varför det, kanske ni undrar. Ja, det är inte för att jag brukar missköta mig eller så. Först och främst så är jag nuförtiden arbetslös. Så jag kan inte gå med jobbet, som många gör. I och för sig så arbetade jag inom vården, och där bjuds man inte på några julbord minsann. Det fanns det inte pengar till. Vad jag för övrigt har sysslat med är ideellt arbete, och där bjuds inte heller på julbord. Men det är absolut inte synd om mig. Jag tycker att det är skönt att vänta till jul med att äta julmat, då hinner man inte ledsna på den. Och faktum är att jag redan på onsdagkväll ska iväg på ett till! Då är jag medbjuden tillsammans med min man till Tomtens stuga. Igår var det också tack vare maken jag kom iväg. Han kör nämnligen buss. Och han brukar minsann komma iväg på en massa julbord varje år.
Det som var trevligast med utfärden igår, var att träffa nya trevliga människor. Det tycker jag är roligt. Att jag dessutom fick en möjlighet att läsa ur, och sälja några av mina böcker, var ju ingen nackdel precis.
Visst ja, jag ska väl också tala om vart vi åkte. Jo till Arkösunds värdshus, som ligger på Vikbolandet utanför Norrköping. Ett helt underbart ställe, som jag verkligen kan rekommendera.
Om jag dessutom ska komma med en socialpolitisk kommentar, så varsågoda:
MERA JULBORD TILL KVINNORNA SOM ARBETAR INOM VÅRDEN, DE ÄR MINA STORA HJÄLTAR.
Det som var trevligast med utfärden igår, var att träffa nya trevliga människor. Det tycker jag är roligt. Att jag dessutom fick en möjlighet att läsa ur, och sälja några av mina böcker, var ju ingen nackdel precis.
Visst ja, jag ska väl också tala om vart vi åkte. Jo till Arkösunds värdshus, som ligger på Vikbolandet utanför Norrköping. Ett helt underbart ställe, som jag verkligen kan rekommendera.
Om jag dessutom ska komma med en socialpolitisk kommentar, så varsågoda:
MERA JULBORD TILL KVINNORNA SOM ARBETAR INOM VÅRDEN, DE ÄR MINA STORA HJÄLTAR.
Stadsbesök
Det är vad jag och min man gjort idag. Vi har besökt stan. Dvs Uppsala. Och julhandlat. Så nu är vi helt slut i ben och fötter. Det är jobbigt att gå i affärer. När man dessutom, som vi två, inte gillar det så vidare heller, då är det ändå jobbigare. Men nu är det gjort. Visserligen fattas väl en del saker än, men det mesta är i alla fall uträttat.
Och i morgon ska mats köra en bussresa. En s k julbordsresa. Jag ska följa med. Lite hoppas jag på att kunna sälja nån bok. Det vore ju bra. Om inte det lyckas så är det ändå trevligt att åka med och inte minst att äta julbord.
I frågan om att sälja böcker så är jag nästa fredag och söndag, inbjuden till Petterssons el i Tierp för att läsa och förhoppningsvis sälja böcker. Kanske nån som vill ge bort en bok i julklapp?
Och i morgon ska mats köra en bussresa. En s k julbordsresa. Jag ska följa med. Lite hoppas jag på att kunna sälja nån bok. Det vore ju bra. Om inte det lyckas så är det ändå trevligt att åka med och inte minst att äta julbord.
I frågan om att sälja böcker så är jag nästa fredag och söndag, inbjuden till Petterssons el i Tierp för att läsa och förhoppningsvis sälja böcker. Kanske nån som vill ge bort en bok i julklapp?
Så har det gått en helg - igen
Otroligt så fort veckorna går. Och nu har det just varit helg igen. En ganska innehållsrik helg, i alla fall med mina mått mätt. På lördag var jag först barnvakt några timmar, från kvart i sex till halv tio. Då blev jag avlöst av Bea som hämtade Julie och Jonna för att se efter dem tills deras far vaknat till, nyktrat till, efter fest med jobbet. Barnens mamma skulle jobba, hon måste tjäna lite extra pengar när hon har tid. Nog om detta. Jag for hem och bytte om för att åka till Lövstabruk, där det var julmarknad. Jag skulle nämnligen försöka sälja böcker. Det lyckades inte så vidare den dagen, men skam den som ger sig. På söndag satt jag i den gamla smedstugan i Ullfors, och där gick det bättre.
Sen for jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till under pauserna med att sälja kaffe och korv. Kul att träffa alla bekanta, både i Ullfors och på volleyn. Jag fick sälja sammanlagt 10 böcker i helgen. Det är jättebra.
För resten så glömde jag att nämna att söndag fm användes till att permanenta min dotter. Dvs, jag hjälpte bara till litegrann, Min sonhustru Marlene gjorde det mesta jobbet med det. En kul grej är att min man som även gick på volleybollen, inte kände igen en lockig Maria.
Idag, måndag, var jag på kurs till Lövstabruk, och det är alltid roligt. Både att skriva, läsa, lyssna och diskutera med de andra. Tänk att så många kloka, trevliga människor kan återfinnas på samma plats.
För övrigt börjar nya planer röra sig i mitt huvud. Nämnligen att jag ska säga upp all bekantskap med Arbetsförmedling, Försäkringskassa osv. Helt enkelt ta pension. Jag klarar inte av all denna pappersexercis. Jag vill vara fri och kunna skriva!
Sen for jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till under pauserna med att sälja kaffe och korv. Kul att träffa alla bekanta, både i Ullfors och på volleyn. Jag fick sälja sammanlagt 10 böcker i helgen. Det är jättebra.
För resten så glömde jag att nämna att söndag fm användes till att permanenta min dotter. Dvs, jag hjälpte bara till litegrann, Min sonhustru Marlene gjorde det mesta jobbet med det. En kul grej är att min man som även gick på volleybollen, inte kände igen en lockig Maria.
Idag, måndag, var jag på kurs till Lövstabruk, och det är alltid roligt. Både att skriva, läsa, lyssna och diskutera med de andra. Tänk att så många kloka, trevliga människor kan återfinnas på samma plats.
För övrigt börjar nya planer röra sig i mitt huvud. Nämnligen att jag ska säga upp all bekantskap med Arbetsförmedling, Försäkringskassa osv. Helt enkelt ta pension. Jag klarar inte av all denna pappersexercis. Jag vill vara fri och kunna skriva!
Rösten
Rösten tar man alltid för givet, eller hur. Men nu har jag så gott som saknat röst i fem dagar. Det är rätt så jobbigt må ni tro. Varje gång det ringer och jag är ensam hemma, undrar jag om det överhuvudtaget går att få fram nåt ljud när jag ska svara. Dessutom har jag hosta och huvudvärk. Ingen bra kombination kan jag avslöja. Jag vågar knappt hosta för det värker så i pannan min. Visserligen känner jag att jag har ett huvud, det är väl inte varje dag. Skämt åsido, jag börjar faktiskt ledsna på det här. Dessutom har jag måst säga ifrån mitt ena uppdrag som ledsagare den här veckan. Eftersom jag även är darrig i benen, så orkar jag inte ut och dra rullstol. Nej - nu får det vara nog!! Nu SKA jag bli frisk! Jag har varket tid eller lust med det här.
Nu har jag precis haft besök av Bea, Linnea och Moa. Det är så roligt att träffa dem, även om jag knappt kan prata med dem. Tänk så fort det går med lilla Moa. Hon är fyra månader nu och börjar bli så stor och duktig. Det är helt underbart att ha alla små kära barnbarn.
Nu har jag precis haft besök av Bea, Linnea och Moa. Det är så roligt att träffa dem, även om jag knappt kan prata med dem. Tänk så fort det går med lilla Moa. Hon är fyra månader nu och börjar bli så stor och duktig. Det är helt underbart att ha alla små kära barnbarn.
