Sommarsöndag

Det låter väl idylliskt. Sommarsöndag. Och det är det också. Jag är ledig. Igår var min man och jag bortbjudna på middag. En riktigt trevlig kväll. En helt fantastisk middag. Gunilla och Kjell bjöd på en trerätters middag som var helt underbar. Tänk bara deras egenodlade färskpotatis! Bara den fick mig att falla. Och så matjessill med gräslök, färsk gul lök och gräddfil. Närapå att vi åt oss mätta redan där. Men - vi orkade även med varmrätten. Älgfile med kantarellsås, färskpotatis och en underbar sallad. Också den odlad av dem. Så himla fräscht och gott. De är fantastiskt duktiga på att odla. Nästan så jag längtar tillbaka till huset och vårt grönsaksland. Men nu protesterar min rygg. Dessutom är våra värdar mycket trevliga och roliga att prata och umgås med. Så vi hade en toppenkväll.

Och idag, govänner, så ska vi få träffa vårt nya barnbarn för första gången. Det ska bli så roligt att se och känna på lill-tjejen. Vi har planerat att komma tillsammans. Min man och jag, vår andra son och vår ena dotter, båda med sina familjer. Babyn måste ju få känna att hela familjen hälsar henne välkommen till oss.
Tänk så rik jag är. Fyra underbara barn, och deras familjer. Och barn är jag så otroligt svag för. Jag har alltid haft en speciell kärlek till barn. Ända sen jag själv var liten så har barn sökt sig till mig. Jag vet inte vad det beror på, jag är bara tacksam över att det är så. Barn är helt underbara.

Farmor igen

Hurra, jag har blivit farmor igen!! Vår äldste son, Mattias och hans Beatrice har idag fåt en liten tjej. Nåja, liten och liten. Hon var 54 cm lång och vägde 4700 gram. Så hon var ganska stor. Men ändå liten förståss.
Men jag hann bli riktigt ordentligt nervös innan jag fick veta att det gått bra. Konstigt att man alltid tror det värsta när man inte får veta hur det har gått. Maria, vår dotter hade ju försökt få tag på de blivande föräldrarna i morse, men inget svar på någon telefon. Så klart att vi blev nervösa då. Men nu när vi vet hur det var, då förstår man ju. Bea hade nämnligen fått värkar kl 5.00 i morse. Så de måste åka in tidigare. Det var ju meningen att de skulle komma in till kl 9.00. Efter lunch skulle snittet göras, och jag hann bli riktigt ordentligt nervös innan jag fick veta att allt var bra. Först skvallrade Maria, och sen ringde Mattias själv och berättade om lilla tjejen. Hon hade mörkt hår och de har lovat att skicka en bild till min dator, men än har den inte kommit. Jag är så himla nyfiken. Så nu längtar jag förståss tills jag ska få träffa henne på riktigt. Tänk - nu har vi fyra barnbarn. Dessutom har vi vårt älskade bonus-barnbarn, Linnea. Det är ju hon som blivit storasyster idag. Hur ska vi få plats när vi träffar varann allihop. Ett angenämt problem måste jag säga. Och absolut inte banalt.

Ledig lördag

Idag har jag en ledig dag. Eller, ledig och ledig. Jag måste faktiskt städa idag, inte särskillt kul, men nödvändigt. Jag var iväg till badet på morgonen med nycklar och kassa och hjälpte igång killarna som skulle jobba där idag. Det var ju bl a min måg, och honom vill jag vara rädd om så klart. Så jag hjälpte till att göra iordning för dagen. Fast när jag tänker efter så är det väl curling. Och jag kan inte låta bli att jämföra med helger när tjejerna från klubben ska jobba. Då förutsätter jag att de ska fixa det själva. Och det gör de så klart. Tjejer är bäst! Men samtidigt kan jag undra över om det beror på att vi mammor, svärmödrar, mormödrar, farmödrar osv stöttar killarna mycket mera. Ja, helt enkelt skämmer bort dem mer.
Låter dem slippa ansvar på ett annat sätt än tjejer. I så fall får vi skylla oss själva. För faktum är att badet funkar felfritt när det är damlaget som sköter om kiosk och städning. Krånglar det nån gång så är det när killarna ska sköta om. Men jag tycker att det är bättre i år. Det går alltså åt rätt håll. Bra!

För jag måste också berömma alla dem som ställer upp för klubben. Mycket bra jobbat!

Och vad har det här med "Ledig lördag" att göra då? Ingenting. Men faktum är att jag är ledig, vilket är skönt. Jag kan sitta ute på balkongen och titta på folk, dricka nåt läskande och kanske komma igång och skriva lite. Så snart jag har städat färdigt förståss.

Annars bara väntar jag nu. På mitt nya barnbarn, som ska komma på tisdag eller onsdag nästa vecka. Och hur kan jag veta det? Jo, för det är bestämt att det ska bli snitt, och min sons fästmö ska läggas in på tisdag. Det är så spännande att få se och möta ett nytt litet barn. Jag längtar så klart.

Något som jag också längta efter är att träffa alla mina goda vänner i skrivargruppen i Lövstabruk. Dit längtar jag alltid. Och faktum är att den 22 augusti ska vi träffas hos Eva, som har bjudit hem oss allihop. Det ska bli riktigt roligt.
Då har ju badet stängt för säsongen och jag har lite mer ledig tid än nu.

Goddag - adjö

Jaha, nu har vi träffat vår yngsta dotter. Det gick snabbt minsann. Hon kom hem efter tre veckors landslagsuppdrag. Ängelholm - Polen - Slovakien - Serbien, och så hem till Arlanda där vi mötte upp med hennes packning för 4 veckors kollo-jobb i Vettra vid Vätterns norra strand. Högst en halvtimme hann vi träffas, sen skulle hon iväg till Örebro för att sen ta sig till kolonin. Och vi stod kvar där med en jätteväska full med tvätt. Klart att det var kul att träffa henne, men lite mer tid hade vi kanske önskat. Med vi menar jag min man och jag. Han är så klart den som får ställa upp och köra. Som vanligt får man väl säga. Å andra sidan så blir väl jag den som får tvätta och ta rätt på landslagskläderna.
I och för sig ett angenämt problem. Vi är så klart glada att det går bra för våra barn, inklusive "Lillan". Och faktum är att det går bra för våra barn. De är alla unga vuxna som jobbar och sköter sig, inte alltid så självklart för alla föräldrar. De tre äldre har egna hus och familjer, alla har dessutom arbeten, inte heller så självklart nuförtiden. Så jag kan verkligen säga att jag är stolt över dem. Jag önskar många gånger att jag själv hade haft lite mer av deras j-a
anamma. Vågat lite mer och trott mer på mig själv. Men - bättre sent än aldrig. Jag ska i alla fall debutera som författare nu på gamla dar. Inte så illa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det är min egen blogg. Nu har jag dessutom druckit lite vin, och då blir även jag lite kaxigare än vanligt.
I morgon är det söndag, en ledig dag, så vindrickandet är helt ok. Jag tog dessutom fyra! rån med brieost på, ganska onödigt - men ack så gott. Allt man får i sig blir man vacker av, har jag hört. Nu väntar jag bara på att det ska slå in. Nån gång måste det ju hända, att jag blir vacker menar jag. Fast det känns nog lite för sent.

Sigrid - Röd som skam

Så heter den! Min bok. Idag har jag för första gången googlat på namnet - och den fanns där!!!!
Det står att boken kommer ut i september. Jag måste erkänna att jag blev upprymd. Faktiskt så pass att jag fick hjärtklappning.

Det känns nästan lite overkligt, att jag faktiskt ska ge ut en bok, som dessutom har fått beröm av dem som läst den.
Klart att jag är glad och lycklig.
Det var bara det jag måste skriva ikväll. Det är nämnligen hög tid att gå isäng. I morgon väntar en ny varm jobbig dag på badet. Men - jag är en författare!!!  Yiippiiii
Och det känns inte ett dugg banalt

RSS 2.0