Skärpning
Skärpning behövs. Definitivt. Jag har varit väldigt dålig på att skriva nu. Och det är klart att jag har en massa bra anledningar till det. De senaste fyra dagarna har jag haft feber. Varit riktigt skruttig faktiskt. Där har vi en anledning. Jag har varit i Lövstabruk för en författarkväll med Maj-Gull Axelsson. Vi i kursen fick till och med chansen att umgås en del med henne före uppträdandet. Vi är verkligen priviligierade, det måste jag säga. Jag som känt mig som en grå mus i hela mitt liv, får nu chansen till en massa trevliga möten med intressanta människor.
Jag har också varit till den yngre av mina söner som fyllde år i torsdags. Så roligt att träffa alla barn och barnbarn. På fredag var min man och jag barnvakt till sonsonen. Klart att jag har tusen anledningar till att jag inte skrivit på länge. Men faktum är att jag har tappat sugen - igen. För tusenmiljonte gången i mitt liv. Och jag blir så himla less på mig själv. Jag är omgiven av hela min fantastiska familj. Dessutom har jag skrivarkursen med mina underbart goda vänner där. En massa upplevelser som ger mig så mycket. Och ändå. Jag har så svårt för att känna mig glad, trots allt jag har. Jag funderar mycket över det där. Kanske släpar jag på för mycket gammalt elände. Jag kan inte koppla bort sånt, utan låter det förstöra nuet. Lyckopiller kanske vore nåt för mig. Men å andra sidan så vill jag helst inte ta en enda tablett.
Nu är det också hög tid att planera den fortsatta försäljningen av min bok. Vi har ju beslutat att beställa en ny upplaga. Jag har ideér inne i huvudet, men kan för det mesta inte släppa fram dem. Inte kan väl jag, inte ska väl jag försöka, hur kan jag inbilla mig att det skulle gå....osv.
Skriva ska jag också göra. Nu har jag bara ett kapitel som inte är inskrivet på datorn, nr 33. Men jag antar att det behövs nästan dubbelt så många för att bli en ny bok.
FINNS DET NÅGON SOM KAN GE MIG ENERGI OCH GLÄDJE? LITE DJÄVLAR-ANAMMA.
Mottages tacksamt på banalt.blogg.se
Jag har också varit till den yngre av mina söner som fyllde år i torsdags. Så roligt att träffa alla barn och barnbarn. På fredag var min man och jag barnvakt till sonsonen. Klart att jag har tusen anledningar till att jag inte skrivit på länge. Men faktum är att jag har tappat sugen - igen. För tusenmiljonte gången i mitt liv. Och jag blir så himla less på mig själv. Jag är omgiven av hela min fantastiska familj. Dessutom har jag skrivarkursen med mina underbart goda vänner där. En massa upplevelser som ger mig så mycket. Och ändå. Jag har så svårt för att känna mig glad, trots allt jag har. Jag funderar mycket över det där. Kanske släpar jag på för mycket gammalt elände. Jag kan inte koppla bort sånt, utan låter det förstöra nuet. Lyckopiller kanske vore nåt för mig. Men å andra sidan så vill jag helst inte ta en enda tablett.
Nu är det också hög tid att planera den fortsatta försäljningen av min bok. Vi har ju beslutat att beställa en ny upplaga. Jag har ideér inne i huvudet, men kan för det mesta inte släppa fram dem. Inte kan väl jag, inte ska väl jag försöka, hur kan jag inbilla mig att det skulle gå....osv.
Skriva ska jag också göra. Nu har jag bara ett kapitel som inte är inskrivet på datorn, nr 33. Men jag antar att det behövs nästan dubbelt så många för att bli en ny bok.
FINNS DET NÅGON SOM KAN GE MIG ENERGI OCH GLÄDJE? LITE DJÄVLAR-ANAMMA.
Mottages tacksamt på banalt.blogg.se
Kommentarer
Postat av: Matilda
Här får du ENERGI från mig. Jag hade lite extra över eftersom vi bara tränade en gång idag, hoppas den kommer till användning :)
Trackback
