Landskamp
Idag ska jag åka på landskamp i Katrineholm tillsammans med en dotter och hennes två små flickor. Där ska vi så klart heja på landslaget i volleyboll, speciellt min andra dotter, som är med.
Jag har precis provat en gul sverige-tröja. Publiken har uppmanats att klä sig i gult. Man får till och med billigare inträde då. Eftersom jag fick på mig tröjan så kommer jag i gult - så klart.
Här hemma är det ganska fullt med grejer just nu. "Lillan" har en hel del saker stående här hemma. Men - i början av juli ska hon flytta in i en lägenhet i Örebro. Då blir vi av med alla väskor som står uppställda här. Det ska faktiskt bli rätt skönt. För att inte tala om hur skönt det måste bli för henne. Att efter 3 år i kappsäck äntligen få ett eget hem. Jag skulle inte stå ut mer än en vecka.
Utanför gör våren tappra försök att slå ut. Det har kommit en del regn sista dagarna så nu blir det nog grönt och fint. Konstigt det där med våren. Man vill så gärna att den ska sätta fart. Men sen gnäller man över att det går alldeles för fort.
För övrigt funderar jag på om jag ska ta med några av mina böcker och försöka sälja. Jag är en urusel försäljare, vet inte ens om jag vågar fråga någon. Troligtvis tar jag med några stycken, och sen bär jag hem dem igen. Önskar verkligen att jag vore lite mer framåt. Min man har tagit med sig några på en bussresa han kör idag. Han är försäljare, tur att jag har honom. Jag skulle också behöva planera en mindre turne i Härjedalen och Jämtland, med uppläsningar och försäljning. Men ....
Jag har precis provat en gul sverige-tröja. Publiken har uppmanats att klä sig i gult. Man får till och med billigare inträde då. Eftersom jag fick på mig tröjan så kommer jag i gult - så klart.
Här hemma är det ganska fullt med grejer just nu. "Lillan" har en hel del saker stående här hemma. Men - i början av juli ska hon flytta in i en lägenhet i Örebro. Då blir vi av med alla väskor som står uppställda här. Det ska faktiskt bli rätt skönt. För att inte tala om hur skönt det måste bli för henne. Att efter 3 år i kappsäck äntligen få ett eget hem. Jag skulle inte stå ut mer än en vecka.
Utanför gör våren tappra försök att slå ut. Det har kommit en del regn sista dagarna så nu blir det nog grönt och fint. Konstigt det där med våren. Man vill så gärna att den ska sätta fart. Men sen gnäller man över att det går alldeles för fort.
För övrigt funderar jag på om jag ska ta med några av mina böcker och försöka sälja. Jag är en urusel försäljare, vet inte ens om jag vågar fråga någon. Troligtvis tar jag med några stycken, och sen bär jag hem dem igen. Önskar verkligen att jag vore lite mer framåt. Min man har tagit med sig några på en bussresa han kör idag. Han är försäljare, tur att jag har honom. Jag skulle också behöva planera en mindre turne i Härjedalen och Jämtland, med uppläsningar och försäljning. Men ....
Tillbaka från Tyskland
Nu är jag tillbaka hemma igen. Det känns faktiskt skönt. Min man och jag har varit i Tyskland, i staden Aachen och hälsat på vår yngsta dotter Matilda. Hon har bott där de två senaste säsongerna och spelat volleyboll i Allemannia Aachen. Eftersom hon samlat på sig en hel massa prylar, så var vår uppgift att hämta hem allt sådant. Det var inte lite må ni tro. Själv skulle hon åka på en sista bortamatch i trakten av Munchen, och sedan flyga iväg till Polen och svenska landslaget. Så hon kunde inte frakta alla sina saker. Det var en lång och strapatsrik resa ska jag säga. Särskillt för mig som bara satt bredvid. Min man fick nämnligen köra hela vägen. (Cirka 350 mil fram och tillbaka) Autobahn är en upplevelse. Mycket trafik, massor av lastbilar och en hel del rallyförare. Dvs sådana som trodde att det var tävling på gång. Svisch sa det bara när de passerade husbilen vi hyrt. Vi såg inte så mycket på sidan av vägen, men däremot fick vi en del guidning av dottern i Aachen och trakten omkring. Nedvägen genom norra Tyskland visade att våren knappt hunnit längre än här hemma. Vädret var uruselt till att börja med. Regnbyar och hagelskurar. Dessutom var det rätt kallt om nätterna. Vi fick lov att ha gasolvärmen på. Så innan vi var framme hade gasolen tagit slut, och där i Tyskland hade man annorlunda gasflaskor än i Sverige, så det gick inte att byta som vi är vana. Vi fick helt enkelt vänta tills vi kom tillbaka till vårt land.
Nåja, det var inget stort problem. Vi överlevde även detta. En hel massa god mat fick vi chansen att smaka. Vi fick träffa Matildas volley-kompisar och vi fick vara med på en hemmamatch som var något alldeles extra. Ca 1000 st fans, trummor och trumpeter, svart/gula dräkter och ett himla liv. Vi hade fått hörselskydd av dottern och det var nog tur. Men tänk så gulliga fansen var. De hade fixat skyltar till de två svenska tjejerna, dessutom svenska flaggor till alla i publiken. Och efter matchen var det en l å å å n g ringlande kö med supportrar som ville ha autografer. Man kan inte låta bli att jämföra med volleymatcher här i Sverige. Eller rättare sagt det går inte att jämföra.
På vägen hem stannade vi till hos min mans syster som fyllt år och hade ett sjudundrande kalas där vi fick festa på underbart god mat, dryck och tårtor. Dessutom träffade vi hela halva släkten, och det är alltid roligt.
Men som sagt, det är ändå roligt att komma hem igen.
Nåja, det var inget stort problem. Vi överlevde även detta. En hel massa god mat fick vi chansen att smaka. Vi fick träffa Matildas volley-kompisar och vi fick vara med på en hemmamatch som var något alldeles extra. Ca 1000 st fans, trummor och trumpeter, svart/gula dräkter och ett himla liv. Vi hade fått hörselskydd av dottern och det var nog tur. Men tänk så gulliga fansen var. De hade fixat skyltar till de två svenska tjejerna, dessutom svenska flaggor till alla i publiken. Och efter matchen var det en l å å å n g ringlande kö med supportrar som ville ha autografer. Man kan inte låta bli att jämföra med volleymatcher här i Sverige. Eller rättare sagt det går inte att jämföra.
På vägen hem stannade vi till hos min mans syster som fyllt år och hade ett sjudundrande kalas där vi fick festa på underbart god mat, dryck och tårtor. Dessutom träffade vi hela halva släkten, och det är alltid roligt.
Men som sagt, det är ändå roligt att komma hem igen.
