Åbokryssning
Det blev precis så där trevligt som jag trott. Till och med ändå roligare - och godare. Det enda som var tråkigt var att stackars lilla Julie blev åksjuk på bussen in till Stockholm. Hon kräktes säkert tre gånger, stackars liten. Men som det lilla barn hon är, så var det glömt så snart vi hoppat av bussen. Det var ju så spännande med alla människor och båtar som vi såg. För att inte tala om när den rätta båten kom. Den var jättestor! Tyckte Linnea och Julie så klart. Vi hade dessutom haft sån tur att vi fick A-hytter, och precis bredvid varandra. Jag delade hytt med min ena dotter och hennes småflickor. I den andra bodde min andra dotter och min sons fästmö och lilla flicka. Linnea och Julie kunde gå emellan rummen, det tyckte de var kul. Och sen vi ställt in all vår packning och bytt om lite grann, så gick vi till matsalen där vi åt smörgåsbord. Det var riktigt mumsigt må ni tro. Dessutom hade vi sån tur att vi fått ett bord längst in mot fören, och med en härlig utsikt över havet. Det kunde faktiskt inte vara bättre. Massor av god mat och dryck. Och när vi var absolut proppmätta, då övergick vi till efterrätterna. Det klarade vi också av. Sen vi äntligen var färdiga, då var det dags att gå ner till hytterna där vi bäddade och lade isäng småttingarna. Själva orkade vi inte heller göra nåt mera, utom stackars Matilda som fick ge sig iväg ensam för att se om det var nåt på gång. Enligt uppgift kom hon inte tillbaka förrän kl två. Hon träffade ett gäng trevliga tyskar som hon gjorde sällskap med. Vi övriga sov vår skönhetssömn.
Nästa dag var det frukostbuffé som gällde. Därefter fick barnen bestämma, så vi letade upp lekrummet, där de fick ansiktsmålning, varsin fjäril på kinden. Efter det så var det bara bollhavet som gällde. Dit var vi tre gånger, och Julie 3 år och Linnea fem år, ville helst inte gå därifrån över huvud taget. De hade jättekul. Emellan hann vi också gå en sväng till taxfree-butiken och äta lite mellis, innan det var dags för smörgåsbord igen. Lika gott då också. Ja det var ett evigt festande. På bussen hem sov tjejerna, så Julie slapp bli åksjuk i alla fall. Men trötta var vi allihop. Och mätta.
Sen jag kom hem har jag jobbat med kiosken på badet. Igår kom glassen och på kvällen hämtade jag en massa saker från hallen där volleyn håller till under säsongen. Och idag gjorde jag iordning i kiosken och tog emot dricka, godis och annat smått och gott. Och förståss packade in varorna. För i morgon är det dags. Då ska vi öppna badet.
Vädret verkar ju vara på vår sida, det ska bli fint hela helgen. Hoppas bara det håller i sig hela sommaren.
Mitt författarjag har fått ett förslag till framsida på boken. En del är bra, men jag har mailat över lite invändningar, få se vad det blir av det. Det kändes faktiskt lite verkligare när jag såg texten. Det är nog sant att jag ska få ut en bok!
Det är inte ett dugg banalt!!
Kortsemester
Hoppas att vi kan göra om det nån gång och då ska de två också med.
Att jag kallar det för kortsemester är ju för att från och med lördag ska jag arbeta hela sommaren, så det här blir min ledighet. Och jag ska verkligen njuta av allt. God mat och dryck, och framför allt mycket trevligt sällskap. Det verkar ju dessutom bli vackert väder.
Men, det vore ju inte jag om allt skulle låta positivt. Jag vet så klart inte vilka kläder jag ska ha. Det vet jag aldrig. Jag har absolut ingenting att sätta på mig. Usch, jag tycker inte om den delen av resan. Det är aldrig roligt att prova och köpa kläder, alltså undviker jag det. Därför har jag ingenting att ha.
Men annars känns det bara positivt. Fast så klart en aning banalt.
Brev
tränare fixa ett upptaktsläger tills i början av augusti. Alltså ringa runt och boka boende och mat, halltider och annat som behövs. Tur att han (tränaren) är bra på datorer, för jag är totalt värdelös på sånt. Så han har lagt ut inbjudan till lägret på en massa volleybollsidor. Men för att återkomma till det där med brev. Vi skulle också gå ut med personliga inbjudningar till licensierade spelare i Mellansverige. Och det var inte lite jobb.
Först skaffa adresser till dem, det gick via Volleybollförbundet. Sen skaffa kuvert. Och så fick tränarn fixa fram en snygg inbjudan, som så klart skulle kopieras upp. Så klistrade vi på adressetiketter, det tog en bra stund. Sen skulle inbjudningarna + anmälningsblanketter läggas i dessa kuvert. OCH DE SKULLE SLICKAS IGEN. Tur att LM dök upp och hjälpte till. Tack för det. Men det var ändå inte klart. Eftersom vi ville fixa det så billigt som möjligt så har ju klubben föreningsbrev. Då fick vi (eller jag i det fallet) låna två stämplar på posten, och stämpla alla brev. Till sist klistrade jag på etiketter med Tierp Volleys adress. Gissa om jag är slut i ryggen efter allt detta. Och till slut, idag, så gick jag iväg med dem till vårt postkontor. DET VAR 352 ST BREV!! Men det var riktigt skönt att lämna fram dem. Så nu är det bara att hoppas på många anmälningar.
För övrigt var jag med vid badet i måndags, det var dags för vårstädning. Det drar ihop sig till öppnande. Nästa lördag 30/5 ska vi öppna igen. Nu har jag bara att städa ur kiosken och frakta över diverse grejer från Aspenhallen. Bryggare, vattenkokare, korvkokare, en del redskap och dricka och godis som finns kvar. Och så beställa allt det som fattas förståss. Hoppas bara att vi får en riktigt fin sommar.
Hoppsan, har det gått en vecka??
Men jag har en liten positiv nyhet! Igår ringde en man från Skellefteå, han hade som uppgift att korrekturläsa min berättelse. Ni må tro att han gjorde mig glad. Han skröt omåttligt över manuskriptet, tyckte verkligen att det var bra. Klart att jag blev glad då. Jag växte säkert - en hel cm. Ni som känner mig vet ju att jag inte är så lätt att göra glad och positiv. Men han lyckades förgylla min dag. Det negativa i sammanhanget var att han redan efter ett kapitel var urless på mina tecken. Där jag skrivit dialekt hade jag verkligen blandat friskt och varit långt ifrån konsekvent. Ack ja. Men vi enades om att ta bort allt sånt. Hoppas att det blir bra då. Jag blev livrädd först och tänkte att jag skulle få tillbaka texten för att rätta till det där. Jag som är så dålig på datorer. Men tydligen finns det folk på förlaget som kan sånt. Tur!
I morgon är vi bjudna på 1-årskalas. Maximilian fyller ett år! Det är helt otroligt så fort tiden går. Det ska bli kul att träffas igen. Hela familjen samlas ju då. Och säkert en massa andra personer också. Hoppas bara att mamman blivit bättre till dess. Hon var sjuk igår och sängliggande. Krya på dig Marlene.
Vips så är det fredag igen
Men apropå veckan som gått, så jobbade jag lite i måndags, sen på kvällen åkte Maria och jag och hämtade "lillan" på Arlanda kl 20.30. Där stod vi med pyttesmå svenska flaggor och hälsade välkommen till Sverige - på tyska! Jag vet i och för sig inte om det var helt rätt, men vi försökte. Så åkte vi hem och fikade ost och kex samt lite cidetr och vitt vin. Mycket trevligt. Vi hade så klart mycket att tala om, så det blev ganska sent. Tisdag gjorde vi väl inget speciellt, promenerade träffade Maria och småflickorna, och på kvällen tränade mina döttrar ihop. Själv sjönk jag ner i min favoritfåtölj. Onsdag förberedde Matilda och jag en middag för hela familjen. Vi handlade och fixade. Jag assisterade och hon gjorde huvudrätten, en mycket god soppa med kyckling som bas. Till efterrätt åt vi fruktsallad och hallon/blåbär med mandel och nötter i ugnen. Också gott. Dessutom var hela middagen nyttig.
Efter den for några hem och några spelade innebandy. Jag däremot sjönk ner i min favoritfåtölj, och tittade på "Det okända". Jag har en viss förkärlek för spökerier och andra mystiska fenomen. Det skyller jag på min uppväxt.
På torsdag gick jag och mina döttrar, samt lilla Jonna på en långpromenad. På kvällen kom Maria hit och så tittade vi på en film "Slumdog millioner" eller vad den nu heter. En saga där det goda vann till sist.
Idag, fredag har Matilda alltså åkt iväg, med vår bil då förståss, så nu är jag ensam hemma tills min man kommer. Han kör lastbil idag, och ringde och talade om att fläktremmen gått av, få se hur det ordnar sig. Vi ska ju som sagt iväg till min mamma, och äta middag där ikväll. Så det får inte bli för sent.
Men som vanligt får jag lov att kalla mitt liv banalt. Det är bara som en krusning på vattenytan. Lugnt med andra ord.
Vårmåndag
Det är ju precis vad det är, en måndag i maj. Igår städade jag och gjorde iordning på vår pyttelilla balkong, så självfallet regnar det idag. Det hör ju till att sådant retar vädergudarna. Tur att jag inte putsade alla fönster, utan bara det ena i vardagsrummet. Det som vätter ut mot balkongen. Ack ja, regnet behövs faktiskt, det vet jag, men ändå. Jag hade nog tänkt mig att sitta därute idag.
Efter att ha haft tandvärk i en vecka, så var jag till tandläkaren idag. Min risiga tand var en problemtand. Dvs, det var svårt att se vad det var för fel. Eventuellt fanns det en spricka i den. Jag fick i alla fall en provisorisk lagning eftersom delar av den ramlat bort. Få se om det blir bra nu. Jag fick även en ny tid i mitten av juni. Och så fick jag förståss betala, det räckte med 845 kr, jag hade väntat mig ännu värre, så det var positivt.
Ikväll ska den äldre av mina döttrar och jag åka till Arlanda för att möta den yngre. Hon kommer hem efter en säsong i Tyska Bundesliga i volleyboll. Hon har bott i staden Aachen i västra Tyskland inte långt från Holland och Belgien. Hon vet inte att vi ska möta henne, utan tror att det är tåg som gäller. Jag antar att hon har en hel del packning. Det blir i alla fall roligt att träffa henne igen, även om det bara blir några dagar innan hon ska på läger på Bosön. Jaja, så är det. Själv ska jag iväg och handla lite nu och sen till volleyklubben för att jobba lite. Och i slutet av månaden är det dags att öppna badet där jag ska arbeta för tredje sommaren i rad. Det ska bli riktigt kul. Hoppas bara att det blir en vacker sommar, de två tidigare var inte så vidare ska jag säga.
