Slut på sommaren?
Så är den härliga sommaren slut. Eller? Var den ens särskilt härlig. Jag undrar verkligen. Det känns som om det mest var mulet blåsigt och regnigt. Om man som jag arbetar på ett utomhusbad, så märks det verkligen om det är dåligt väder. Vissa dagar har det bara kommit kanske 4 - 5 gäster. På hela dagen. Då är det inte så roligt kan jag lova. Dagarna blir så fruktansvärt långa och sega. Då borde jag å andra sidan kunna skriva, men tyvärr, det har inte funkat i sommar. Jag har knappt skrivit ett dugg. En kärleksdikt till mina barns kusin som gifte sig, det är allt. Ja, jag har skrivit lite kladdsidor om Fia från Fia och mördargänget. En sorts fortsättning på den berättelsen. Men det har verkligen gått trögt.
Men som tur är ringde Sylvia, en av mina kära kurskamrater, och berättade att vi ska starta vår skrivarkurs igen i september. Då äntligen kanske, att jag kan komma igång med mitt skrivande igen. Hoppas i alla fall.
För övrigt har jag näsatan jobbat färdigt för i sommar. Det återstår bara att röja upp och bli av med varorna som finns kvar från kioskverksamheten på badet. Jag har ju jobb augusti månad ut. Sen är jag utan igen. Suck.
Men det som är bra, är att jag kan få mera tid att umgås med mina barn och barnbarn. Även den här minsta lilla plutten som redan blivit 3 månader gammal. Det går så himla fort. Och min ena dotter väntar barn igen i december. Den andra dottern har stormat in hos oss några gånger under sommaren, försvunnit igen till olika läger, landslagsuppdrag, som ledare för ungdomsläger, ett jobb som ledare på kollo - och till slut iväg till Aachen i Tyskland för proffsspel i volleyboll. Knappt att gamla mamma hänger med i alla svängar.
Det som dessutom är mycket positivt är att jag har hållit mig frisk hela sommaren. Efter skrämskottet i våras, då jag fick en blodpropp i lungan, har jag mått oförskämt bra. Visserligen äter jag medicin varje dag, och det brukar jag aldrig göra annars. Men jag känner inte av någonting annars. Jag har simmat varje dag hela sommaren, och det känns toppenbra.
Så egentligen har jag ingenting att gnälla på. Det känns ovanligt, och helt fel. Men jag kommer säkert på någonting. Så småningom. Jag jobbar på det.
Men som tur är ringde Sylvia, en av mina kära kurskamrater, och berättade att vi ska starta vår skrivarkurs igen i september. Då äntligen kanske, att jag kan komma igång med mitt skrivande igen. Hoppas i alla fall.
För övrigt har jag näsatan jobbat färdigt för i sommar. Det återstår bara att röja upp och bli av med varorna som finns kvar från kioskverksamheten på badet. Jag har ju jobb augusti månad ut. Sen är jag utan igen. Suck.
Men det som är bra, är att jag kan få mera tid att umgås med mina barn och barnbarn. Även den här minsta lilla plutten som redan blivit 3 månader gammal. Det går så himla fort. Och min ena dotter väntar barn igen i december. Den andra dottern har stormat in hos oss några gånger under sommaren, försvunnit igen till olika läger, landslagsuppdrag, som ledare för ungdomsläger, ett jobb som ledare på kollo - och till slut iväg till Aachen i Tyskland för proffsspel i volleyboll. Knappt att gamla mamma hänger med i alla svängar.
Det som dessutom är mycket positivt är att jag har hållit mig frisk hela sommaren. Efter skrämskottet i våras, då jag fick en blodpropp i lungan, har jag mått oförskämt bra. Visserligen äter jag medicin varje dag, och det brukar jag aldrig göra annars. Men jag känner inte av någonting annars. Jag har simmat varje dag hela sommaren, och det känns toppenbra.
Så egentligen har jag ingenting att gnälla på. Det känns ovanligt, och helt fel. Men jag kommer säkert på någonting. Så småningom. Jag jobbar på det.
Kommentarer
Trackback
