banalt

Det är just vad jag är. Arbetslös! Man kan ju tro att det skulle vara skönt att få slappa och ta dagen som den kommer
Men så är det inte. Jag blir orolig, rastlös, får svårt att ta mig för med någonting. Jag kan gubevars göra allt sånt som andra inte har tid med. Det är bara det att jag inte gör någonting. Jaja, det vanliga gör jag förståss. Som en hemmafru ungefär. Lagar mat, städar, tvättar, går promenader. Om någon frågar så säger jag att jag skriver. En sanning med modifikation minsann. Vissa dagar lyckas jag faktiskt skriva lite grann.

Och det som retar mig mest är att jag skäms. Skäms för att jag inte har ett arbete att gå till. Skäms för att jag inte gör någon "nytta". Precis som om det är något jag valt, att vara arbetslös. Jag blir paralyserad av det här. Får mig inte ens till att söka några jobb längre. Ju mer jag läser om lediga arbeten, desto mer tycker jag att ingenting är nåt för mig. Jag skulle inte klara av ett endaste jobb.

Men jag antar att jag inte är ensam om situationen, det finns säkert tusentals som känner lika. Alltså är även detta BANALT!