banalt

Något som jag ibland (ganska ofta) funderar över, är hur mycket det förflutna påverkar oss? Och då tänker jag inte bara på föräldrarna. Om mor- och farföräldrar också påverkar oss. Deras gener finns ju hos oss.
Tänk om vårt sätt att reagera, som ibland känns främmande för oss själva till och med, är nedärvt och beror på händelser för flera generationer sen??

Vårt irrationella beteende kanske går att spåra tillbaka i hundratals år? Människan har ju bevisligen reflexer och handlingsmönster som härstammar från urtiden.

Som rottrådar breder ut sig
tätt under jordskorpan
så leds våra anor.
Vilar i generationer.
Går i dagen när vi minst anar det.
Ger oss minnen vi aldrig haft,
känslor vi inte kan förklara.
Och vi tar strider vi aldrig kan vinna,
eller ens förstå.
Så snärjs vi i dessa rottrådar,
de smalaste tunna trådar,
med järnstyrka.
Som där plöjts och harvats.
Och ändå
dessa rottrådar.

Jag kanske är ute och cyklar, men medge att det ger en  del att tänka på. Ifall man inte har nåt annat att grubbla över.