banalt

Låter det farligt? Det är det inte. Men vi har en viss vana här söderut att tala om snökaos så snart det kommer en dm av den vita varan. Det är väl ungefär en dm snö här i Tierp nu. Men nåt kaos är det så klart inte. Det ser rätt vackert ut, rent och vitt. Ca fem grader kallt. Jag ser genom mitt fönster hur några barn i reflexvästar leker i snön. Det finns en lekpark strax utanför. Där har man gjort en liten kulle, och idag kommer den väl till pass. Barnen åker pulka och stjärtlapp.
Tänk, jag minns när jag var barn. På andra sidan vägen från skolan räknat fanns en backe där vi brukade åka. Vi åkte korkmatta. Om det fanns nån gammal utriven korkmatta förståss. Annars fick vi åka på baken, och det var inte så populärt hos våra mammor. Skolkläderna skulle man vara rädd om. Det fanns inte ens plastpåsar eller kassar på den tiden. Det är mycket som blivit annorlunda. Men inte barn. De är fortfarande fulla av livslust och skratt och lek. Älskar att tumla omkring i snön. Men de har betydligt lämpligare kläder. Overaller i bävernylon är toppenbra i snölek. Vi hade tjocka otympliga byxor och jackor där snön fastnade i stora knölar. Så när vi skulle in till lektion blev det kö till sopen. Vi fick inte gå in till kapprummet fulla med snö. Dessutom blev kläderna genomblöta när den smälte.
Jag skrev om skolkläder förut, och så var det. När vi kom hem måste vi alltid byta om för skolkläderna skulle vi vara rädda om. Vi hade i och för sig inte så många ombyten av kläder, det hade ingen. Förmodligen fanns det barn som inte ens hade nåt annat än "skolkläderna". Men jag minns också vad mamma berättade om sin barndom. På den tiden fick inte flickorna ha långbyxor utan var tvingade att gå i kjol även om det var djupsnö de skulle gå i. Strumpbyxor fanns inte heller utan snön kunde tränga upp över yllestrumporna på de bara låren. Så hon tyckte nog att vi hade det riktigt bra mot hennes jämnåriga.
Ack ja, nu är jag i den åldern att jag förväntas säga: det var bättre förr. Men allt var inte bättre förr. Även om jag kan tycka att vår barndom var mycket friare än dagens. Vi hade mycket mer frihet att leka och bara fara runt utan tillsyn. I alla fall när vi nått skolåldern. Och naturligtvis inga "aktiviteter" som vi var med i. Det fixade vi själva. Och föräldrarna visste nog inte hälften av vad vi sysslade med. Ingen trodde att det var farligt att låta barnen far runt vind för våg. Huvudsaken att vi skötte skolan och kom i tid till maten.