Solskensdag
Det är faktiskt precis vad det är idag, en solskensdag. Ganska lugnt, i alla fall syns ingen rörelse i trädgrenarna utanför mitt fönster. En underbar dag för promenad, med andra ord. Men klockan är över elva och jag har ännu inte varit utanför dörren. I och för sig brukar jag inte skynda ut på morgonen. Jag vankar runt och plockar lite, dricker kaffe, läser tidningen, äter frukost och åtminstone tänker att jag ska skriva lite. Sen är det nästan dags för lunch innan jag kommer mig för att gå på promenad.
Den här helgen kommer jag att ägna en hel del tid åt volleyboll. Sportigt va? Inte alls. Jag har två döttrar, en son och en måg som spelar volley. Jag tittar på, kollar på hot-line på internet eller är barnvakt medan de spelar. Det ger en del spänning i mitt liv faktiskt.
Ikväll är hela familjen bjudna till äldste sonen som fyllde år igår. Det ska bli riktigt trevligt. Vi har inte tid att träffas allihopa så ofta. Rättare sagt, de andra har inte tid, jag skulle nog hinna.
Jag beundrar verkligen mina ungdomar, de jobbar heltid, har egna hus och familjer och hinner dessutom idrotta på elitnivå. Träna nästan alla kvällar i veckan och spela matcher på helgerna. Puh! Jag blir slut bara av att tänka på det.
Nu ska jag hänga lite tvätt och sen faktiskt gå ut på dagens promenad. Och sen kanske skriva.
