Rösten

Rösten tar man alltid för givet, eller hur. Men nu har jag så gott som saknat röst i fem dagar. Det är rätt så jobbigt må ni tro. Varje gång det ringer och jag är ensam hemma, undrar jag om det överhuvudtaget går att få fram nåt ljud när jag ska svara. Dessutom har jag hosta och huvudvärk. Ingen bra kombination kan jag avslöja. Jag vågar knappt hosta för det värker så i pannan min. Visserligen känner jag att jag har ett huvud, det är väl inte varje dag. Skämt åsido, jag börjar faktiskt ledsna på det här. Dessutom har jag måst säga ifrån mitt ena uppdrag som ledsagare den här veckan. Eftersom jag även är darrig i benen, så orkar jag inte ut och dra rullstol. Nej - nu får det vara nog!! Nu SKA jag bli frisk! Jag har varket tid eller lust med det här.
Nu har jag precis haft besök av Bea, Linnea och Moa. Det är så roligt att träffa dem, även om jag knappt kan prata med dem. Tänk så fort det går med lilla Moa. Hon är fyra månader nu och börjar bli så stor och duktig. Det är helt underbart att ha alla små kära barnbarn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0