Samlat mod

Det är precis vad jag har gjort. Samlat mod, och äntligen ringt till förlaget för att fråga om mitt bokmanus. Och så klart, med den tur jag har, så hade följebrevet försvunnit och manuset blivit liggande. Hur ofta händer det?? Nu lovade mannen jag talade med att det äntligen skulle bli läst och bedömt. Och minst två gånger frågade han om jag visste hur det gick till att ge ut böcker på deras förlag. Det vill säga om jag var medveten om att jag skulle få betala. Tydligen det viktigaste för honom i alla fall. Det känns verkligen som om jag har stört och gjort nåt fel, inte att de har slarvat bort följebrevet. Ack ja, han frågade även om jag kanske ville ha tillbaka manuset. Snacka om att vara en uppskattad författare.

För övrigt så har jag blivit riktigt ordentligt förkyld, så nu är humöret verkligen i botten. Det svider i halsen och jag nyser och snorar. Så får jag ha det, min stackare. Hoppas verkligen någonting positivt händer snarast som kan hjälpa mig att må lite bättre.

På måndag ska jag börja med ett projekt vid Arbetsförmedlingen, det kanske blir positivt. (F:n trot) Så måste jag tänka i alla fall. Det som kan bli trevligt är att jag kommer att ingå i en grupp, alltså får jag träffa andra arbetssökande, förhoppningsvis trevliga människor som är i samma situation. Det kanske blir ett lyft. Det sades också att man så småningom kommer att få praktikplats någonstans. Det låter bra, och kan faktiskt leda till ett jobb.
Även om chansen är liten. Nej usch och fy, idag är jag så deppad som man kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0