Återfunnen
Tänk att jag har hittat igen Sigrid! Hon går efter en dammig väg i början av sommaren 1926. På väg från sin pigtjänst och hem till Lidsjöberg där hon ska sköta om fäbodvallen under sommaren. Hon är nu 17 år gammal och har hunnit få 4 yngre syskon sen sist jag träffade henne. Det mest fantastiska är att hon börjat leva i mig igen. Jag som var rädd för att hon försvunnit för alltid.
Nu tror jag att jag kan fortsätta min berättelse. Det känns så i alla fall. Det finns så mycket mer jag vill berätta. Hon och jag är inte alls färdiga med varann. Hon börjar nu bli vuxen, man blev tidigt stor då på den tiden. Efter konfirmationen ansågs man vuxen, även om man fortfarande var ett barn.
Å hon har så mycket att berätta, så mycket att uppleva. Hon vill dela med sig både till mig och andra. Nu vill jag bara fortsätta. Hon kallar på mig.
Nu tror jag att jag kan fortsätta min berättelse. Det känns så i alla fall. Det finns så mycket mer jag vill berätta. Hon och jag är inte alls färdiga med varann. Hon börjar nu bli vuxen, man blev tidigt stor då på den tiden. Efter konfirmationen ansågs man vuxen, även om man fortfarande var ett barn.
Å hon har så mycket att berätta, så mycket att uppleva. Hon vill dela med sig både till mig och andra. Nu vill jag bara fortsätta. Hon kallar på mig.
Kommentarer
Postat av: Eva
Grattis!!! till att Sigrid börjat leva igen!
Eva i en skramlande flyttkartong
Postat av: Matilda
Det är ju helt underbart mamma! Jag visste väl att du skulle hitta tillbaka till skrivandet :) puss på dig
Postat av: Bea
Vad kul!! Ser fram emot att få läsa dina böcker!!! Så jag väntar förväntansfullt på första boken i min hand!!!
Trackback
