Förföljd
Det är precis så jag känner mig. Som att jag är förföljd. Hela februari mars har bara varit elände tycker jag. Först hade jag feber i 14 dagar. Man blir så himla slut efter det. Jag bara låg eller satt i fåtöljen med två filtar och frös i alla fall. Dessutom blir man så matt av att ha feber. Och som om inte det var nog så fick jag ont i båda vaderna. Klart att jag blev rädd då. Det är bara två år sen jag fick en propp i benet som sen gick vidare till lungan. I måndags var jag till jouren och fick reda på att det bara var yttre proppar den här gången. Skönt. Men igår kom nästa smäll, då började jag bli förkyld. Ont i halsen och snorig. Nu tycker jag verkligen att det räcker.
Dessutom ska jag börja jobba åt ett bokförlag, Fimafeng, och en förening i Lövstabruk. Det är tänkt att jag ska kunna arbeta en hel del hemifrån via min dator. Men jag är så värdelös på datorer. Fy vad jag skäms för att jag inte kan ett dugg. Så nu känns det verkligen hopplöst ska jag säga. Minsta lilla grej känns omöjlig. Varför ska jag vara så otroligt oteknisk.
Dessutom ska jag börja jobba åt ett bokförlag, Fimafeng, och en förening i Lövstabruk. Det är tänkt att jag ska kunna arbeta en hel del hemifrån via min dator. Men jag är så värdelös på datorer. Fy vad jag skäms för att jag inte kan ett dugg. Så nu känns det verkligen hopplöst ska jag säga. Minsta lilla grej känns omöjlig. Varför ska jag vara så otroligt oteknisk.
Kommentarer
Trackback
