Överraskningar
Nu är det länge sen jag skrev i min blogg. Men det har ju sina orsaker förståss. Livet är, som man brukar säga fullt av överraskningar. Både positiva och negativa. Jag börjar med det positiva:
Först och främst har jag blivit farmor!! Den 16 maj föddes den oändligt älskade och efterlängtade lille pojke som ska heta Maximilian. Ett underverk helt enkelt! 50 cm och 3,520 gr mjukt lent och helt bedårande gossebarn.
Dessutom har jag tillsammans med två goda vänner från skrivarkursen, varit på besök i Danmark. Precis lagom till den ljuvligaste ljusgröna knoppningens tid. Det var också mycket positivt.
Och så till det negativa. Jag råkade få en propp i benet när jag var där. Det kändes inte så farligt, men jag åkte i a f till jouren när jag kom hem. Fast genom strejken så var det stängt i Tierp så jag fick lov att åka till Uppsala i stället.
Det var måndag den 5/5. Dagen efter skulle jag in på röntgen, men då hade proppen flyttat sig och satt i lungan. Ont ont. Så jag blev inlagd på sjukhuset. I 10 dagar!! De allra vackraste dagarna låg jag där inne. För att prova ut mediciner. Det positiva var ju att jag var i trygga händer, jag fick hjälp och är nu bra igen. Men jag får förståss äta varan för obestämd tid. Och åka och ta prover. Men det kunde vara mycket värre.
Att jag dessutom fick tillbaka mitt barnboksmanus, det var bara väntat. Jag har ingen lycka med det jag skriver. Och nu är jag väldigt nära att bara ge upp. Men, nog om det negativa nu. När jag tänker efter riktigt noga, så överväger i alla fall det positiva i mitt liv. Det som rör mina barn och barnbarn. Jag får trösta mig med det. I väntan på fler överraskningar, kanske positiva.
Först och främst har jag blivit farmor!! Den 16 maj föddes den oändligt älskade och efterlängtade lille pojke som ska heta Maximilian. Ett underverk helt enkelt! 50 cm och 3,520 gr mjukt lent och helt bedårande gossebarn.
Dessutom har jag tillsammans med två goda vänner från skrivarkursen, varit på besök i Danmark. Precis lagom till den ljuvligaste ljusgröna knoppningens tid. Det var också mycket positivt.
Och så till det negativa. Jag råkade få en propp i benet när jag var där. Det kändes inte så farligt, men jag åkte i a f till jouren när jag kom hem. Fast genom strejken så var det stängt i Tierp så jag fick lov att åka till Uppsala i stället.
Det var måndag den 5/5. Dagen efter skulle jag in på röntgen, men då hade proppen flyttat sig och satt i lungan. Ont ont. Så jag blev inlagd på sjukhuset. I 10 dagar!! De allra vackraste dagarna låg jag där inne. För att prova ut mediciner. Det positiva var ju att jag var i trygga händer, jag fick hjälp och är nu bra igen. Men jag får förståss äta varan för obestämd tid. Och åka och ta prover. Men det kunde vara mycket värre.
Att jag dessutom fick tillbaka mitt barnboksmanus, det var bara väntat. Jag har ingen lycka med det jag skriver. Och nu är jag väldigt nära att bara ge upp. Men, nog om det negativa nu. När jag tänker efter riktigt noga, så överväger i alla fall det positiva i mitt liv. Det som rör mina barn och barnbarn. Jag får trösta mig med det. I väntan på fler överraskningar, kanske positiva.
