Olyckor
Egentligen har vi varit rätt så förskonade, från olyckor, menar jag. Lite smågrejer bara men inget allvarligt. Hittills.
Men i lördagsnatt kunde det ha gått riktigt illa. Min man var på firmafest. Då händer det lite av varje har man hört.
Han var rätt så påstruken, det hör nog till historien. I alla fall så gick han på toaletten, där några värmeljus stod på en hylla bakom toalettstolen. Tror jag i alla fall, jag var inte där. Hur han gjorde vet han inte riktigt själv, men hans skjorta råkade fatta eld. Syntetmaterial är väldigt eldfängt ska ni veta. Som tur var tog han sig ut från toaletten och fick hjälp av de andra. Någon tog blöta handdukar och även snö och vatten för att släcka och kyla ner honom. Men trots det fick han brännskador på nästan hela ryggen. Tänk vad det är lätt hänt! Alkohol och levande ljus är nog ingen bra kombination. Så hans kväll slutade på jouren i Tierp. Där fick jag hämta honom mitt i natten. Söndagmorgon fick han åka in till brännskadeavdelningen på UAS. Nu har han fått komma hem en sväng, men han ska ner och lägga om såren i morgon, och på fredag ska han in till Ackis igen, för bedömning. Nästa vecka blir det troligen operation, läkarna ville att det ska läka lite mera omkring de svåraste skadorna innan de gör ett ingrepp. Så det blir väl att ta hud från honom och lägga på de djupaste brännskadorna.
Varning alltså! Undvik firmafester. Om det inte är möjligt, undvik alkohol. Går inte det heller, så tänd i alla fall inte ljus.
Vägrar ni fortfarande? Bär i så fall inte syntetiska skjortor eller blusar, utan använd något brandsäkert. Bryr ni er inte om vad jag säger, så skyll er själva!
Men i lördagsnatt kunde det ha gått riktigt illa. Min man var på firmafest. Då händer det lite av varje har man hört.
Han var rätt så påstruken, det hör nog till historien. I alla fall så gick han på toaletten, där några värmeljus stod på en hylla bakom toalettstolen. Tror jag i alla fall, jag var inte där. Hur han gjorde vet han inte riktigt själv, men hans skjorta råkade fatta eld. Syntetmaterial är väldigt eldfängt ska ni veta. Som tur var tog han sig ut från toaletten och fick hjälp av de andra. Någon tog blöta handdukar och även snö och vatten för att släcka och kyla ner honom. Men trots det fick han brännskador på nästan hela ryggen. Tänk vad det är lätt hänt! Alkohol och levande ljus är nog ingen bra kombination. Så hans kväll slutade på jouren i Tierp. Där fick jag hämta honom mitt i natten. Söndagmorgon fick han åka in till brännskadeavdelningen på UAS. Nu har han fått komma hem en sväng, men han ska ner och lägga om såren i morgon, och på fredag ska han in till Ackis igen, för bedömning. Nästa vecka blir det troligen operation, läkarna ville att det ska läka lite mera omkring de svåraste skadorna innan de gör ett ingrepp. Så det blir väl att ta hud från honom och lägga på de djupaste brännskadorna.
Varning alltså! Undvik firmafester. Om det inte är möjligt, undvik alkohol. Går inte det heller, så tänd i alla fall inte ljus.
Vägrar ni fortfarande? Bär i så fall inte syntetiska skjortor eller blusar, utan använd något brandsäkert. Bryr ni er inte om vad jag säger, så skyll er själva!
Senil - eller vad??
Egentligen skulle jag inte ens skriva det här. Och berätta om hur glömsk jag är. För över en vecka sen, frågade äldste sonen om jag kunde vara barnvakt i morgon torsdag. Visst, sa jag. Det går jättebra. Jag har ingenting speciellt för mig då. Men det har jag. I samråd med min vän Sylvia har jag bestämt att ha styrelsemöte inför årsmötet i vår kära kulturförening. Att jag dessutom skrivit upp det i almanackan gör ju inte saken bättre. Det gjorde jag för säkerhets skull, ifall jag skulle glömma bort det. Men det räcker inte, jag kan ju också glömma bort att kolla i almanackan. Vilket var precis vad jag gjorde. Som tur är så skickade Sylvia ut brevkallelse också. Så nu kan jag skämmas riktigt ordentligt. Nu har jag en dotter som är barnledig och hon har lovat hjälpa mig. Hon ställer upp som barnvakt medans jag är på mötet. Men faktum är att jag blir lite orolig. Är jag på väg att bli senil?? Det är ju inte så att jag har så väldigt mycket att hålla reda på. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Men glömsk är jag.
Ett annat elände som drabbat mig är att jag fått ont i vänster fot. Riktigt rejält ont. Så jag har linkat ner till apoteket och köpt både salva och tabletter. Anti-inflammatoriska, heter det visst. När jag ringde husläkarmottagningen i morse, så enades jag och sköterskan om att det troligen var en inflammation. Och faktum är att jag tror det beror på att jag härom kvällen, i förrgår, var till dottern för att testa hennes nya "Cross-trainer". Det ser ju så lätt och roligt ut när andra står på en sådan. Särskilt lätt var det inte, jag blev helt slut, och har jag dessutom fått ont i foten på grund av den, så är det inte särskilt roligt heller. Där har jag för att jag ska försöka träna mig i form. Nu kan jag inte ens gå mina promenader med stavar. Suck! Det vill sig inte riktigt i mitt liv just nu. Om det någonsin har gjort det, egentligen?
Ett annat elände som drabbat mig är att jag fått ont i vänster fot. Riktigt rejält ont. Så jag har linkat ner till apoteket och köpt både salva och tabletter. Anti-inflammatoriska, heter det visst. När jag ringde husläkarmottagningen i morse, så enades jag och sköterskan om att det troligen var en inflammation. Och faktum är att jag tror det beror på att jag härom kvällen, i förrgår, var till dottern för att testa hennes nya "Cross-trainer". Det ser ju så lätt och roligt ut när andra står på en sådan. Särskilt lätt var det inte, jag blev helt slut, och har jag dessutom fått ont i foten på grund av den, så är det inte särskilt roligt heller. Där har jag för att jag ska försöka träna mig i form. Nu kan jag inte ens gå mina promenader med stavar. Suck! Det vill sig inte riktigt i mitt liv just nu. Om det någonsin har gjort det, egentligen?
Mitt liv som arbetslös
Inte är det mycket till liv, det här att vara arbetslös. En fantastisk tur är i alla fall att jag lärt mig hålla i pengar. Dvs jag har alltid kunnat det. Eftersom jag aldrig har haft gott om den varan så kan jag inte slösa. Och det är nog räddningen just nu. Och naturligtvis det faktum att jag sammanbor med en man, som är arbetsnarkoman. På nåt annat sätt kan jag inte beskriva honom. Han har arbetat hela sitt liv, dag och natt under vissa perioder. För om jag skulle vara ensamstående just nu, så skulle det nog inte hjälpa att jag är så sparsam. Jag har nämnligen inte lyckats få några pengar från Försäkringskassan. Det gick bra så länge jag fick stämpla, men mina dagar tog slut i mitten av december. Så sen dess har jag inte fått ett öre. Nu är det så klart inte FK:s fel, utan det beror ju på att jag inte kan fylla i papper på rätt sätt. Visserligen fick jag hjälp av Arbetsförmedlingen att fylla i, men det blev fel ändå. Ack ja. Idag skulle jag gå dit för att få hjälp att rätta till felet, men se det gick inte, då måste jag beställa tid med min särskilda handläggare för att hon skulle skriva på papperen. Så då får jag väl ta det på tisdag när jag ändå har ett besök inbokat. Som sagt var, det är tur att jag inte är i direkt behov av pengarna. Då hade jag förmodligen inte ens klarat av julen, och sen hela tiden från dess och fram till idag. Stackars stackars alla ensamstående arbetslösa.
Jag ska nu försöka få praktikplats. Och där har jag verkligen nytta av min framåtanda. Jag är ju så fantastiskt bra på att "sälja" mig själv. Alla som känner mig vet att det där är en otrolig överdrift. Jag kan inte göra det. Det är nog min största fasa. Att ringa eller besöka någon och övertyga den om att jag är kunnig och lämplig för praktikplats.
Faktum är att det här livet som arbetslös stjäl all energi jag har och någonsin haft. Jag kan inte tänka på annat, inte ens skriva längre. Jag undrar hur andra klarar av sin situation. Jag är ändå lyckligt lottad som inte behöver vara så orolig för ekonomin. Men, i och för sig, vad vet man om livets krumsprång. Vad som helst kan hända. Det finns inga garantier här i livet.
Men jag har bokutgivningen framför mig som en vårsol, den ger mig en massa glädje och förväntan. Verkligen något att se fram emot. Så alldeles nattsvart är det inte. Men säkert ganska banalt.
Jag ska nu försöka få praktikplats. Och där har jag verkligen nytta av min framåtanda. Jag är ju så fantastiskt bra på att "sälja" mig själv. Alla som känner mig vet att det där är en otrolig överdrift. Jag kan inte göra det. Det är nog min största fasa. Att ringa eller besöka någon och övertyga den om att jag är kunnig och lämplig för praktikplats.
Faktum är att det här livet som arbetslös stjäl all energi jag har och någonsin haft. Jag kan inte tänka på annat, inte ens skriva längre. Jag undrar hur andra klarar av sin situation. Jag är ändå lyckligt lottad som inte behöver vara så orolig för ekonomin. Men, i och för sig, vad vet man om livets krumsprång. Vad som helst kan hända. Det finns inga garantier här i livet.
Men jag har bokutgivningen framför mig som en vårsol, den ger mig en massa glädje och förväntan. Verkligen något att se fram emot. Så alldeles nattsvart är det inte. Men säkert ganska banalt.
Apropå böcker...
Idag önskar jag faktiskt att min blogg skulle vara välbesökt. Nu vet jag så klart att den inte är det. Jag brukar inte bry mig om det, jag skriver mest för mig själv. MEN IDAG!!! Nu vill jag faktiskt att hela världen ska läsa den. För, hör och häpna, idag har jag fått ett mail från bokförlaget. Det är alltigenom positivt! De vill definitivt ge ut min bok! Som jag har gråtit här för mig själv. Trodde nog inte att det påverkat mig så mycket, men det har verkligen legat över mig som en tyngd. Och nu när beskedet kommit och allt släpper, så vill jag bara gråta.
Jaghar skrivit ut mailet och läst det gång på gång. Och inte ens jag med mina svartsynta ögon, kan hitta något negativt i brevet.
"Men ju mer jag läste, desto mer musik - som du uttryckt det - blev det. Och mellan dialogerna är du också en styv berättare. Sparsmakad, återhållen, men med ett eget, väl fungerande språk. Så... jag är alldeles övertygad om att det kan bli en bok."
Så bland annat skrev lektören. Undra på att jag måste gråta en skvätt. Men han skrev också att han rest bort och kommer tillbaka 28/2, så innan dess händer väl inget mera. Men nu kan jag vänta, i alla fall några veckor. Jag har väntat hela livet.
Nu skulle jag bara vilja skrika ut det över hela världen. JAG ÄR EN FÖRFATTARE!!!
Inte ens jag kan tycka att det är banalt.
Jaghar skrivit ut mailet och läst det gång på gång. Och inte ens jag med mina svartsynta ögon, kan hitta något negativt i brevet.
"Men ju mer jag läste, desto mer musik - som du uttryckt det - blev det. Och mellan dialogerna är du också en styv berättare. Sparsmakad, återhållen, men med ett eget, väl fungerande språk. Så... jag är alldeles övertygad om att det kan bli en bok."
Så bland annat skrev lektören. Undra på att jag måste gråta en skvätt. Men han skrev också att han rest bort och kommer tillbaka 28/2, så innan dess händer väl inget mera. Men nu kan jag vänta, i alla fall några veckor. Jag har väntat hela livet.
Nu skulle jag bara vilja skrika ut det över hela världen. JAG ÄR EN FÖRFATTARE!!!
Inte ens jag kan tycka att det är banalt.
Magsjuka
Det är inte det trevligaste man kan ha. Magsjuka, alltså. Nu är den inne på tredje dan!! Tyck synd om mig! Visserligen har jag i deppiga stunder önskat att jag skulle få magsjuka för att ev gå ner något kilo i vikt. Men, jag ångrar mig. Jag vill inte ha den. Dessutom har ja inte orkat göra läxan till kursen, eller för den delen gå på den samling vi skulle ha idag. Det känns ganska missmodigt ska jag säga. Och att ha ett ständigt illamående. Usch!
Men allt är inte pest. Jag har fått ett litet meddelande (mail) från bokfölaget att någon har börjat läsa min berättelse, och att dessutom denne någon tycker att den verkar välskriven. Nu kan jag knappt vänta tills jag får det slutliga utlåtandet. Även om jag själv innerst inne vet att det är välskrivet, så är jag fruktansvärt beroende av att bli bekräftad. Jag måste få höra att andra också tycker att det är bra. Att de blir berörda.
Så ni som känner mig väl vet att jag redan, i fantasin, börjat göra upp planer för hur jag ska resa runt och läsa ur min bok. I Lidsjöberg förståss, och runt om i Jämtland. I Linsell i Härjedalen också förståss. Ja ni förstår. Jag med mina fantasiplaner, som aldrig blir av. För så snart jag tänkt tanken så tar jag tillbaka den. Nej men jag kan ju inte.... Inte törs väl jag.... Ingen vill väl lyssna på mig.... och så vidare i all oändlighet. Jaja, sån är jag. Och som vanligt är det mesta bara banalt.
Men allt är inte pest. Jag har fått ett litet meddelande (mail) från bokfölaget att någon har börjat läsa min berättelse, och att dessutom denne någon tycker att den verkar välskriven. Nu kan jag knappt vänta tills jag får det slutliga utlåtandet. Även om jag själv innerst inne vet att det är välskrivet, så är jag fruktansvärt beroende av att bli bekräftad. Jag måste få höra att andra också tycker att det är bra. Att de blir berörda.
Så ni som känner mig väl vet att jag redan, i fantasin, börjat göra upp planer för hur jag ska resa runt och läsa ur min bok. I Lidsjöberg förståss, och runt om i Jämtland. I Linsell i Härjedalen också förståss. Ja ni förstår. Jag med mina fantasiplaner, som aldrig blir av. För så snart jag tänkt tanken så tar jag tillbaka den. Nej men jag kan ju inte.... Inte törs väl jag.... Ingen vill väl lyssna på mig.... och så vidare i all oändlighet. Jaja, sån är jag. Och som vanligt är det mesta bara banalt.
Repris
Lite så känns det när jag varit på första träffen med den grupp jag ska ingå i på arbetsförmedlingen. Det var i måndags som det startade. Inget fel på deltagarna, eller personalen för den delen. Men jag har varit utan jobb så länge så jag har gått på något liknande förut. Det jag nu hoppas på är om jag ska få någon praktikplats så småningom. Så långt har jag inte kommit förut. Vi får se.
Jag är fortfarande förkyld, har ont i halsen och huvudet. Dessutom kom min man hem på morgonen efter att ha kört ett par timmar. Nu har han fått magsjuka. Så då har ju jag också nåt att se fram emot. Jag skulle i och för sig behöva ha magsjuka i ett par veckor, men.... Det är ju inte så mysigt att spy. Det visar sig väl om jag är mottaglig och får samma smitta. Flera i familjen har redan haft det, så varför skulle jag klara mig.
Vad jag annars ska jobba med idag det är att göra läxan jag fick i måndags. Nämnligen att söka ett arbete. Jag har valt ut en annons, så ska jag skriva ett brev och en cv som jag ska försöka göra så professionell som möjligt. Skicka iväg det förståss och ta med kopior till kursen på fredag.
Jag ska också försöka komma ut en liten sväng, för att få lite friskluft. Kanske gå till kommunhuset och lämna min tidrapport från mitt lilla lilla arbete som ledsagare.
Dessutom borde jag skriva ett nytt följebrev till bokförlaget i stället för det som de slarvat bort. Och kanske tala om för den jag pratade med att : Jodå jag vet hur deras förlag är uppbyggt, att man ska betala utgivningen själv. Det frågade han om minst två gånger vid varje tillfälle jag kontaktat dem. Vilken glädjespridare!!
Banaliteterna bara hopar sig.
Jag är fortfarande förkyld, har ont i halsen och huvudet. Dessutom kom min man hem på morgonen efter att ha kört ett par timmar. Nu har han fått magsjuka. Så då har ju jag också nåt att se fram emot. Jag skulle i och för sig behöva ha magsjuka i ett par veckor, men.... Det är ju inte så mysigt att spy. Det visar sig väl om jag är mottaglig och får samma smitta. Flera i familjen har redan haft det, så varför skulle jag klara mig.
Vad jag annars ska jobba med idag det är att göra läxan jag fick i måndags. Nämnligen att söka ett arbete. Jag har valt ut en annons, så ska jag skriva ett brev och en cv som jag ska försöka göra så professionell som möjligt. Skicka iväg det förståss och ta med kopior till kursen på fredag.
Jag ska också försöka komma ut en liten sväng, för att få lite friskluft. Kanske gå till kommunhuset och lämna min tidrapport från mitt lilla lilla arbete som ledsagare.
Dessutom borde jag skriva ett nytt följebrev till bokförlaget i stället för det som de slarvat bort. Och kanske tala om för den jag pratade med att : Jodå jag vet hur deras förlag är uppbyggt, att man ska betala utgivningen själv. Det frågade han om minst två gånger vid varje tillfälle jag kontaktat dem. Vilken glädjespridare!!
Banaliteterna bara hopar sig.
Glädjeämnen
Precis som jag efterlyste, så kom det glädjeämnen. Det är ju inte mina grejer på riktigt, men delad glädje är dubbel glädje. Idag kan jag alltså glädja mig åt att min yngsta dotters lag i Tyskland har vunnit sin första match i Bundesliga
Dessutom vann TierpVolley sin match mot Habo. Båda lagen med 3 - 0 till och med. Grattis, grattis till dem.
Dessutom är jubileumslotteriet avklarat, och dragningen gjord. Det känns jätteskönt eftersom jag har hjälpt till en del med att få ut lotterna till folk som skulle sälja. Dessutom att sen inkassera pengar för dessa lotter. Det är alltid lite nervöst med såna uppdrag. Men i stort sett har det fungerat bra, även om alla lotter inte blev sålda. Tyvärr. Men i alla fall nästan alla. Dessutom var det tre personer i vår familj som vann någonting i alla fall. Fast det är klart, vi köpte nog en hel del lotter också. Så visst har jag saker att vara glad över. Så det så.
I morgon ska jag till Arbetsförmedlingen för att i en grupp, träna mig på att söka arbete. Det ska bli riktigt roligt. Hahahahahahahahahaha, så roligt det ska bli. Jag får träffa nya människor och förhoppningsvis bli vän med dem. Hur det kommer att bli, det får vi se. Spännande, eller hur? Ni får väl läsa den spännande fortsättningen här på min blogg.
Dessutom vann TierpVolley sin match mot Habo. Båda lagen med 3 - 0 till och med. Grattis, grattis till dem.
Dessutom är jubileumslotteriet avklarat, och dragningen gjord. Det känns jätteskönt eftersom jag har hjälpt till en del med att få ut lotterna till folk som skulle sälja. Dessutom att sen inkassera pengar för dessa lotter. Det är alltid lite nervöst med såna uppdrag. Men i stort sett har det fungerat bra, även om alla lotter inte blev sålda. Tyvärr. Men i alla fall nästan alla. Dessutom var det tre personer i vår familj som vann någonting i alla fall. Fast det är klart, vi köpte nog en hel del lotter också. Så visst har jag saker att vara glad över. Så det så.
I morgon ska jag till Arbetsförmedlingen för att i en grupp, träna mig på att söka arbete. Det ska bli riktigt roligt. Hahahahahahahahahaha, så roligt det ska bli. Jag får träffa nya människor och förhoppningsvis bli vän med dem. Hur det kommer att bli, det får vi se. Spännande, eller hur? Ni får väl läsa den spännande fortsättningen här på min blogg.
