Annandagsjul
En tradition som vi har börjat med på senare år, är att fira familjens julafton på annandagen. Det är ju så många personer inblandade nuförtiden att dagarna nästan inte räcker till. Så därför träffas vi, äter gott och byter julklappar med varandra. Ja just det, på annandagen. Och det går väl precis lika bra som julaftonen.
Igår var det annandag jul, så då kom våra barn och barnbarn hit med sina små trollungar. Nämnligen fyra stycken. Så många är det nu. Nästa jul kommer det att vara minst fem. Det är så roligt med barnbarnen. Julen är ju verkligen barnens högtid. Fast när jag tänker efter så är det allas högtid. Vi vuxna uppskattar den goda maten, och även drycken, och så gillar vi att se på barnens glädje över julklapparna. Barnen äter inte så värst mycket, men däremot så leker de desto mer.
I år kommer vi dessutom att fira en sorts julafton till! Nämnligen på söndag kväll. Då kommer vår yngsta dotter hem från Tyskland. Och hon har julklappar som ligger och väntar på henne. Dessutom så ska vi gratta henne på 25-årsdagen som inföll i september. Då var hon redan på plats i Aachen för proffsspel i volleyboll. Dessutom vet jag att hon har en del julklappar till sina syskonbarn. Gissa om dessa ungar har fått en del paket. De har firat med föräldrarnas familjer både till höger och vänster. Minst tre och i något fall fem julklappsutdelningar har de haft.
Men det ska verkligen bli roligt att träffa "Lillan" igen. Det var ett tag sen sist. Hon spelar match ikväll och i morgon flyger hon iväg hem. Men som vanligt när hon är hemma, så ska hon hinna träffa så många. Nyår ska hon fira i Örebro tillsammans med alla kompisar hon har där. Så vi får väl inte se så mycket av henne.
För övrigt så håller jag på att gå upp i limningen av allt jag väntar på. Jag har fortfarande inte hört nåt från bokförlaget. Dessutom har jag inte fått svar från sjukhuset. Jag var ju där och gjorde datormografi, eller vad det heter. Hoppas bara att det inte är nåt.
Nej nu måste jag sätta lite fart. Jag ska i alla fall hinna dammsuga lite idag. Och så klart gå ut på en promenad. Det är vackert väder. Fem grader kallt och solsken. En strålande vinterdag. Jag ska verkligen passa på att njuta. Det har varit så grått och mörkt länge nu.
Julafton
Nu är den här. Julaftonen. Och det känns riktigt bra. Alla förberedelser är gjorda. Så nu är det riktigt lugnt. Vi, dvs jag och min mamma lyssnar på julmusik. O helga natt med Tommy Körberg har precis klingat ut. Det är en riktig rysare.
Jag har nyss klätt granen färdigt och allt pynt är utplacerat, där det brukar vara. Faktum är att det inte är lika noga nu med allt sådant. Förr, när barnen bodde hemma skulle allting vara som förra året, dvs som alla andra år.
En sak som definitivt är som det alltid brukar vara, är att min man jobbar på julafton. Han kör taxi, och då finns det ingenting som heter långledigt. Men han hade i alla fall sovmorgon, började inte förrän kl 10. Sen jobbar han till kl 18.00. Först då ska vi äta vårt julbord, som förresten inte heller är precis som förr. En hel del har vi minskat ner på det. Men lite sill och skinka ska det vara. Dessutom ägghalvor, pastej, röktkorv, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och Ris á la Malta. Jag tror nog att vi blir mätta. Lutfisken åt vi igår och risgrynsgröt i morse. Så det går ingen nöd på oss.
Igår var vi hos vår ena son med familj där det bjöds på uppesittarkväll. Då vankades det en massa god mat och godis av alla sorter, inte minst drickbara. Och, förståss, en hel massa prat. Riktigt trevligt var det. Så nu är julen igång. Jag har också pratat med vår yngsta dotter på datorn då förståss, eftersom hon är kvar i Tyskland. Kommer hem först den 28 december, eftersom de har match den 27. Jaja, det är inte bara fördelar med att barnen blir vuxna. Ibland får man sakna dem. Men det vore knappast önskvärt om de bodde kvar hemma och höll mamma i kjolen hela livet. Fast visst längtar jag efter henne nu. Räknar dagarna, det är bara fyra kvar!
Nu funderar jag på att fika litegrann och sen gå en promenad innan Kalle Anka. Det kan jag absolut inte missa. Hur gammalt och utnött det än är. Och kanske en aning banalt.
Mormor igen!!
Hon ska heta Jonna, och det passar så bra tillsammans med Julie. Julie och Jonna!! Visst låter det underbart. Det ska bli så spännande att följa även henne och se vad för slags person hon är. Nu har jag mitt bonusbarnbarn Linnea och mina barnbarn Maximilian, Julie och Jonna. Dessutom väntas ännu ett barnbarn till sommaren. Linnea ska få småsyskon. Tänk så lyckligt lottad jag är!
Såna här gånger undrar jag verkligen över att jag blir deppad ibland. När jag egentligen är den lyckligaste i världen med fyra fantastiska barn, deras respektive och inte minst småbarnen. Ja just idag känns det helt underbart.
Och absolut inte ett dugg banalt!
Julbordsätning
Nu har jag gjort det. Fast jag alltid sagt att det är fusk, och borde inte få förekomma. Gjort vaddå, kanske ni undrar. Inget syndigt i alla fall. Utan något ganska oskyldigt. Faktiskt något som nästan alla ägnar sig åt den här tiden på året.
Faktum är att igårkväll var jag iväg och åt julbord. Det var vår äldste son, som även är min mans arbetsgivare, som bjöd oss. Vi var till något som kallas Tomtens stuga. En mycket positiv upplevelse måste jag säga.
Först åkte vi bil till metopolen Månkarbo, svängde mot Östervåla och åkte fram till Ubblixbo, välkänt eller hur. Där svängde vi av in på en liten grusväg, förlåt isväg. Vi parkerade vid en lada och där klev vi in i en prärieexpress. Dvs det såg ut som en prärievagn och den drogs av två ardennerhästar. Så vi fick åka häst fram till Tomtens stuga, som låg någon kilometer bort, inne i skogen. Där tog tomtemor emot oss med varm glögg, och sen fick vi stiga in i huset. Där fanns bara levande ljus. Riktigt stämningsfullt måste jag säga. Borden stod dukade med julmat och dryck. Den som ville kunde beställa snaps till sillen. Jag vet några personer som gjorde det. Inga namn.
En dragspelande man underhöll oss med julmusik och även snapsvisor för den som tycker om att sjunga. Det gjorde vi. Maten var jättegod och riklig. Först sill, ägg, skinka, röktkorv, rödbetssallad, nykokt potatis osv. Därefter kom det varma. Omelett, janssons frestelse, revbensspjäll, rödkål, prinskorv och köttbullar. Alltihop så gott och rikligt som man kan önska. Till efterrätt serverades ris á la Malta. Och till sist kaffe med pepparkakor och mjuk pepparkaka. Till kaffet smakade jag på päroncognac för första gången. Riktigt gott även det.
När alla ätit färdigt i lugn och ro, pratat någorlunda klart och klätt på sig ytterkläderna igen, så fick vi äntra vagnen igen för att åka tillbaka till bilparkeringen.
Jag tycker att det var en riktig upplevelse, som att åka tillbaka hundra år i tiden. Kan verkligen varmt rekommenderas.
Kalas
Vi hade lördag förmiddag på oss till att göra i ordning. Och det var verkligen en hel del mat som skulle gräddas, kokas, värmas, ösas upp osv. Fullt upp alltså. Klockan 15.00 kom mammas gäster, och nästan alla kunde faktiskt. Det var bara en systerdotter som låg i feber och tyvärr måste stanna hemma.
Och tänk så roligt det var att träffa alla. Det blir inte av så ofta minsann. En brorsdotter till mig hade sina två små pojkar med sig, Sixten och Ture och dem hade jag aldrig sett innan. Så det var verkligen på tiden.
Kalaset började med en välkomstbål, och jag får lov att erkänna att det fanns två olika sorter, och jag tog av den röda, eller snarare rosa. Dvs den som innehöll alkohol. Fy på mig. Till den fanns det salta pinnar, chips och grekiska pinnar, vad de nu heter. Under tiden sprang vi och kollade potatisen, skulle den hinna bli klar tills förrätten skulle serveras. Alla som varit i samma situation vet ju hur fruktansvärt lång tid potatis tar på sig att koka när man väntar. Men till slut så...
Då serverades nubbesill och senapssill och ägghalvor till rykande nykokt potatis. Bröd, smör och ost till. Dessutom fanns skaldjurspate för den som inte gillade sill. Konstiga personer!! Jag kanske också borde nämna att till sillen serverades öl och två sorters snaps för den som så önskade. Och det var bl a jag. Och den som ledde sången av snapsvisor, den var jubilaren, hon är fena på sådana.
Så var det dags för huvudrätten, eller rätterna ska jag kanske säga. Oxrullader med en svampsås som är himmelskt god. Dessutom färsk ugnsstekt lax med romsås. Så köttfärspaj och broccolipaj. Colslawsallad och grönsallad. Ett fat med diverse färska grönsaker och ugnsrostade rotsaker. Till detta serverades rött och vitt vin både med och utan alkohol, öl och diverse olika sorters dricka och juice. Hoppas jag inte har glömt nåt nu. Men faktum var att alla blev mätta och ändå fanns det hur mycket som helst kvar. Så det såg absolut inte snålt ut.
Efteråt blev det kaffe och tre sorters tårta, som förresten också finns kvar lite av idag. Jag behöver väl inte nämna att till tårtan serverades cognac, likör och whiskey. Jaja, pensionärerna är värst. Själv bara smuttade jag lite på likören. Alla tre glasen.
Mammas systerdöttrar hade tagit med gitarr och sångröster, så det blev en hel del sång och musik efter. Och tänk vad roligt det är att titta på småbarnen. De älskar sång och musik. Det gör även min mamma som verkligen var nöjd med sitt kalas. Det tror jag alla var, för det var så roligt. Massor av sång och skratt, precis som det ska vara. Och jag hade, min vana trogen skrivit en hyllningsdikt till jubilaren. Sånt tycker jag är roligt. Och de som känner mig vet ju att jag gillar att läsa för folk.
Dagen efter var det dags för städning. Alla våra barn och barnbarn kom för att hjälpa till att röja upp efter kalaset. Och kanske för att äta en lunch där av resterna från festen. Faktum är att det ändå blev rester kvar så vi klarar oss säkert ända fram till jul. Ja, se det var ett riktigt kalas. Absolut inte banalt om jag får säga det.
Det händer saker....
Det gör det faktiskt. Det händer en hel del, även i mitt banala liv. Idag till exempel så har jag och mamma gjort senapssill och en sorts sallad. Det ingår i våra förberedelser till kalaset på lördag. Då ska vi fira mammas 90-årsdag. Ganska imponerande va? Vi har dessutom varit till affären och handlat en del av det vi behöver till nyssnämnda kalas.
Ikväll var hela familjen bjudna på fika till Magnus, Maria och Julie. Där fick vi glögg med russin och mandel. Ris a la Malta med rårörda jordgubbar. Och dessutom kaffe med saffransbrödoch pepparkakor. Riktigt mumsigt alltihop.
Dessutom uppvaktades min man och jag för igår firade vi 30-åriga kriget. Skämt åsido, det var 30-årig bröllopsdag. Bara det är ju ganska otroligt. Att det har gått så många år sen vi gifte oss.
Min mamma träffade för första gången Marlene och Marcus son Maximilian. Dessutom fick hon reda på en nyhet som vi vetat om några dagar. Nämnligen att det väntas fler barnbarnsbarn i släkten. Bea och Mattias väntar också smått, fast först till sommaren. Så det händer verkligen mycket just nu. Roliga saker dessutom.
Igår tisdag åkte min man och jag upp till Söderhamn och hämtade min mor. Jag mådde inte så vidare, och kvällen före hade jag feber och världens frossa. Jag har dessutom mått illa och känt mig darrig även igår och idag. Men att bara åka med i bilen och vara sällskap är ju inte så betungande.
I måndags var jag in till Uppsala på datormografi, eller vad det heter. I våras upptäcktes en liten fläck på ena lungan och det var den som skulle kollas upp. Jag har inte fått nåt svar än, det skulle dröja en vecka eller nåt. Så nu går jag och väntar på det, också. Sedan länge väntar jag ju på svar om mitt inskickade manuskript. Ack ja, all vår väntan bliver svår.
I morgon ska vi väl fortsätta med våra kalasförberedelser. Vi ska bland annat besöka en viss butik och inhandla ädla drycker som behövs? till kalaset. Nåja, så vill mamma ha det, och det är hennes kalas. Så jag tänker inte protestera.
I förrgår blev jag även påmind om att jag lovat skriva en ny nubbevisa till hennes ära. Det hade jag totalt glömt bort. Få se om jag lyckas med det.
Så visst händer det saker även om de kanske kan betecknas som banala.
Nysnö
Idag är jag trött. Inte så konstigt, för jag kunde inte somna igårkväll. Låg säkert vaken till kl två. Börjar jag fundera på något så blir det så där. Nu var det kalaset som jag grubblade på. Precis som om jag skulle kunna lösa några sådana problem i sängen kl 11 12 eller 1 på natten. Klart att det inte gick. Men jag grubblade på i alla fall. Hur vi ska ställa borden, hur vi ska duka, och med vad. Hur vi ska lösa det med att värma upp all mat, om vi ska ha en bål före maten, och vad den ska innehålla. Ja, kort sagt allt funderade jag på. Ikväll ska Maria och jag upp till hallen med jubileumslotter som ska delas ut till klubbens lag. Då ska vi passa på att planera litegrann. Det är nämnligen där i cafeterian som vi ska ha mammas 90-årskalas nästa lördag. Jag ska också hitta på ett recept på nån god vegetarisk paj. Och kanske nån förrätt till dem som inte gillar inlagd sill. Hur nu det är möjligt? För min mamma är bestämd med att det ska vara sill och nubbe till förrätt. Ja, jag gillar det i alla fall. Men som sagt, inte alla.
För övrigt känns det lite bättre idag. Jag hoppas att det värsta är över för den här gången. Jag har lite lätt för att sjunka ner nuförtiden. Helt enkelt deppa ner mig.
I morgon ska jag utföra mitt lilla arbete, det piggar upp en del, och sen ska jag vara barnvakt en stund på kvällen för mågen ska träna och dottern ska på julbord med sitt jobb.
På lördag ska jag så klart gå på volleyboll och heja på både dam- och herr-lagen. Min man är ledig fram till söndagkväll så jag slipper vara ensam. Det är alltid jobbigast när jag är ensam. Och på måndag ska jag in till Uppsala och göra en undersökning som väl också oroar en del. Men den dagen den sorgen. Annars är väl det mesta bra.
Ok, jag bara skämtar, jag kan inte skriva och det knäcker mig totalt. Jag läser gamla texter för att eventuellt bli inspirerad, men icke. Ingenting hjälper. På tisdag ska jag egentligen åka på skrivarkursen, men nu vet jag inte. Jag har ändå ingenting att bidra med så det känns inte så bra. Dessutom kommer mamma hit på tisdag och då vill jag ju ägna mig åt henne och alla förberedelser som vi ska göra.
Jaja, små problem kan tyckas, men i min enkla tillvaro så känns de stora, även om de är banala.
Mörker
De enda ljus jag kan se i mörkret är alla stjärnor och ljusstakar som poppade upp i lördags och söndags. Hurra för dem. Men faktum är att så här låg har jag inte varit på v ä l d i g t länge. Inget speciellt som jag kan skylla på, men usch och fy så nere jag känner mig.
Det är konstigt egentligen för jag har det verkligen inte så illa. Det går ingen nöd på mig. Men ändå, så känns det så här. Jag har nyss varit och klippt håret. Snart har jag köpt färdigt alla julklappar, vilket jag är glad för. hahaha så glad jag är. Jag menar, jag har möjlighet till att handla, saknar varken pengar eller någon att handla till. Så egentligen borde jag skämmas för att jag är så här nere. Och det gör jag också. Precis som om det blir bättre av det.
Jag har verkligen försökt att rycka upp mig. Det lyckas inte alls. Snart ska vi hålla kalas för min mamma som fyller 90 år. Jag väntar på ett nytt barnbarn som kan komma vilken dag som helst. Jag har redan barnbarn som är hur underbara som helst. Och ändå så mår jag inte bra. Julen kommer med stormsteg och den brukar vara så härlig. Jag har lämnat in ett bokmanus och väntar på svar. Det hjälper inte heller. Vad ska jag göra?? Jag får verkligen anstränga mig för att orka göra någonting. All lust och glädje är borta. Hjälp mig.
