Det händer saker....
Det gör det faktiskt. Det händer en hel del, även i mitt banala liv. Idag till exempel så har jag och mamma gjort senapssill och en sorts sallad. Det ingår i våra förberedelser till kalaset på lördag. Då ska vi fira mammas 90-årsdag. Ganska imponerande va? Vi har dessutom varit till affären och handlat en del av det vi behöver till nyssnämnda kalas.
Ikväll var hela familjen bjudna på fika till Magnus, Maria och Julie. Där fick vi glögg med russin och mandel. Ris a la Malta med rårörda jordgubbar. Och dessutom kaffe med saffransbrödoch pepparkakor. Riktigt mumsigt alltihop.
Dessutom uppvaktades min man och jag för igår firade vi 30-åriga kriget. Skämt åsido, det var 30-årig bröllopsdag. Bara det är ju ganska otroligt. Att det har gått så många år sen vi gifte oss.
Min mamma träffade för första gången Marlene och Marcus son Maximilian. Dessutom fick hon reda på en nyhet som vi vetat om några dagar. Nämnligen att det väntas fler barnbarnsbarn i släkten. Bea och Mattias väntar också smått, fast först till sommaren. Så det händer verkligen mycket just nu. Roliga saker dessutom.
Igår tisdag åkte min man och jag upp till Söderhamn och hämtade min mor. Jag mådde inte så vidare, och kvällen före hade jag feber och världens frossa. Jag har dessutom mått illa och känt mig darrig även igår och idag. Men att bara åka med i bilen och vara sällskap är ju inte så betungande.
I måndags var jag in till Uppsala på datormografi, eller vad det heter. I våras upptäcktes en liten fläck på ena lungan och det var den som skulle kollas upp. Jag har inte fått nåt svar än, det skulle dröja en vecka eller nåt. Så nu går jag och väntar på det, också. Sedan länge väntar jag ju på svar om mitt inskickade manuskript. Ack ja, all vår väntan bliver svår.
I morgon ska vi väl fortsätta med våra kalasförberedelser. Vi ska bland annat besöka en viss butik och inhandla ädla drycker som behövs? till kalaset. Nåja, så vill mamma ha det, och det är hennes kalas. Så jag tänker inte protestera.
I förrgår blev jag även påmind om att jag lovat skriva en ny nubbevisa till hennes ära. Det hade jag totalt glömt bort. Få se om jag lyckas med det.
Så visst händer det saker även om de kanske kan betecknas som banala.
