Julafton
Nu är den här. Julaftonen. Och det känns riktigt bra. Alla förberedelser är gjorda. Så nu är det riktigt lugnt. Vi, dvs jag och min mamma lyssnar på julmusik. O helga natt med Tommy Körberg har precis klingat ut. Det är en riktig rysare.
Jag har nyss klätt granen färdigt och allt pynt är utplacerat, där det brukar vara. Faktum är att det inte är lika noga nu med allt sådant. Förr, när barnen bodde hemma skulle allting vara som förra året, dvs som alla andra år.
En sak som definitivt är som det alltid brukar vara, är att min man jobbar på julafton. Han kör taxi, och då finns det ingenting som heter långledigt. Men han hade i alla fall sovmorgon, började inte förrän kl 10. Sen jobbar han till kl 18.00. Först då ska vi äta vårt julbord, som förresten inte heller är precis som förr. En hel del har vi minskat ner på det. Men lite sill och skinka ska det vara. Dessutom ägghalvor, pastej, röktkorv, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och Ris á la Malta. Jag tror nog att vi blir mätta. Lutfisken åt vi igår och risgrynsgröt i morse. Så det går ingen nöd på oss.
Igår var vi hos vår ena son med familj där det bjöds på uppesittarkväll. Då vankades det en massa god mat och godis av alla sorter, inte minst drickbara. Och, förståss, en hel massa prat. Riktigt trevligt var det. Så nu är julen igång. Jag har också pratat med vår yngsta dotter på datorn då förståss, eftersom hon är kvar i Tyskland. Kommer hem först den 28 december, eftersom de har match den 27. Jaja, det är inte bara fördelar med att barnen blir vuxna. Ibland får man sakna dem. Men det vore knappast önskvärt om de bodde kvar hemma och höll mamma i kjolen hela livet. Fast visst längtar jag efter henne nu. Räknar dagarna, det är bara fyra kvar!
Nu funderar jag på att fika litegrann och sen gå en promenad innan Kalle Anka. Det kan jag absolut inte missa. Hur gammalt och utnött det än är. Och kanske en aning banalt.
