Nysnö
Idag är det vitt igen. Det snöar fortfarande lite grann, men temperaturen är farligt nära noll. Så förmodligen kommer det att slaska bort under dagen. Synd. För det blir verkligen ljusare av lite snö.
Idag är jag trött. Inte så konstigt, för jag kunde inte somna igårkväll. Låg säkert vaken till kl två. Börjar jag fundera på något så blir det så där. Nu var det kalaset som jag grubblade på. Precis som om jag skulle kunna lösa några sådana problem i sängen kl 11 12 eller 1 på natten. Klart att det inte gick. Men jag grubblade på i alla fall. Hur vi ska ställa borden, hur vi ska duka, och med vad. Hur vi ska lösa det med att värma upp all mat, om vi ska ha en bål före maten, och vad den ska innehålla. Ja, kort sagt allt funderade jag på. Ikväll ska Maria och jag upp till hallen med jubileumslotter som ska delas ut till klubbens lag. Då ska vi passa på att planera litegrann. Det är nämnligen där i cafeterian som vi ska ha mammas 90-årskalas nästa lördag. Jag ska också hitta på ett recept på nån god vegetarisk paj. Och kanske nån förrätt till dem som inte gillar inlagd sill. Hur nu det är möjligt? För min mamma är bestämd med att det ska vara sill och nubbe till förrätt. Ja, jag gillar det i alla fall. Men som sagt, inte alla.
För övrigt känns det lite bättre idag. Jag hoppas att det värsta är över för den här gången. Jag har lite lätt för att sjunka ner nuförtiden. Helt enkelt deppa ner mig.
I morgon ska jag utföra mitt lilla arbete, det piggar upp en del, och sen ska jag vara barnvakt en stund på kvällen för mågen ska träna och dottern ska på julbord med sitt jobb.
På lördag ska jag så klart gå på volleyboll och heja på både dam- och herr-lagen. Min man är ledig fram till söndagkväll så jag slipper vara ensam. Det är alltid jobbigast när jag är ensam. Och på måndag ska jag in till Uppsala och göra en undersökning som väl också oroar en del. Men den dagen den sorgen. Annars är väl det mesta bra.
Ok, jag bara skämtar, jag kan inte skriva och det knäcker mig totalt. Jag läser gamla texter för att eventuellt bli inspirerad, men icke. Ingenting hjälper. På tisdag ska jag egentligen åka på skrivarkursen, men nu vet jag inte. Jag har ändå ingenting att bidra med så det känns inte så bra. Dessutom kommer mamma hit på tisdag och då vill jag ju ägna mig åt henne och alla förberedelser som vi ska göra.
Jaja, små problem kan tyckas, men i min enkla tillvaro så känns de stora, även om de är banala.
Idag är jag trött. Inte så konstigt, för jag kunde inte somna igårkväll. Låg säkert vaken till kl två. Börjar jag fundera på något så blir det så där. Nu var det kalaset som jag grubblade på. Precis som om jag skulle kunna lösa några sådana problem i sängen kl 11 12 eller 1 på natten. Klart att det inte gick. Men jag grubblade på i alla fall. Hur vi ska ställa borden, hur vi ska duka, och med vad. Hur vi ska lösa det med att värma upp all mat, om vi ska ha en bål före maten, och vad den ska innehålla. Ja, kort sagt allt funderade jag på. Ikväll ska Maria och jag upp till hallen med jubileumslotter som ska delas ut till klubbens lag. Då ska vi passa på att planera litegrann. Det är nämnligen där i cafeterian som vi ska ha mammas 90-årskalas nästa lördag. Jag ska också hitta på ett recept på nån god vegetarisk paj. Och kanske nån förrätt till dem som inte gillar inlagd sill. Hur nu det är möjligt? För min mamma är bestämd med att det ska vara sill och nubbe till förrätt. Ja, jag gillar det i alla fall. Men som sagt, inte alla.
För övrigt känns det lite bättre idag. Jag hoppas att det värsta är över för den här gången. Jag har lite lätt för att sjunka ner nuförtiden. Helt enkelt deppa ner mig.
I morgon ska jag utföra mitt lilla arbete, det piggar upp en del, och sen ska jag vara barnvakt en stund på kvällen för mågen ska träna och dottern ska på julbord med sitt jobb.
På lördag ska jag så klart gå på volleyboll och heja på både dam- och herr-lagen. Min man är ledig fram till söndagkväll så jag slipper vara ensam. Det är alltid jobbigast när jag är ensam. Och på måndag ska jag in till Uppsala och göra en undersökning som väl också oroar en del. Men den dagen den sorgen. Annars är väl det mesta bra.
Ok, jag bara skämtar, jag kan inte skriva och det knäcker mig totalt. Jag läser gamla texter för att eventuellt bli inspirerad, men icke. Ingenting hjälper. På tisdag ska jag egentligen åka på skrivarkursen, men nu vet jag inte. Jag har ändå ingenting att bidra med så det känns inte så bra. Dessutom kommer mamma hit på tisdag och då vill jag ju ägna mig åt henne och alla förberedelser som vi ska göra.
Jaja, små problem kan tyckas, men i min enkla tillvaro så känns de stora, även om de är banala.
Kommentarer
Trackback
