Släktträff
Igår var jag medbjuden på ett 70-årskalas. Min mans äldsta syster hade samlat hela släkten, så gott som. Det blir inte lite folk det. 4 syskon med respektive. Så deras barn med familjer. Dessutom alla kusiner som kunde komma, med män och fruar. Och naturligtvis några kära vänner.
Tänk så roligt det var. Vi fick träffa folk som vi inte sett på flera år. se hur nästa generation växer fram. Det var 10 st mer eller mindre nya småttingar. Faktiskt var några stycken redan små damer. Och vi, den generation som nu börjar bli äldst i de flesta sammanhang, vi blir lite gråare i håret för varje gång vi ses. Vi som träffades ganska mycket när barnen var små, har numer knappt tid att ses. Det är väl konstigt. Men barnbarnen tar ju en del tid förståss. Och så blir vi bekvämare och mer hemkära med tiden.
I alla fall så var det ett härligt kalas, med jättegod mat, lite vin därtill, kaffe och tårta, sång och tal, och framför allt ett ständigt sorl av alla röster. Oj vad vi hade mycket att tala om.
Så tack så väldigt mycket, Inger, för att du ordnade ett så underbart och roligt kalas.
Tänk så roligt det var. Vi fick träffa folk som vi inte sett på flera år. se hur nästa generation växer fram. Det var 10 st mer eller mindre nya småttingar. Faktiskt var några stycken redan små damer. Och vi, den generation som nu börjar bli äldst i de flesta sammanhang, vi blir lite gråare i håret för varje gång vi ses. Vi som träffades ganska mycket när barnen var små, har numer knappt tid att ses. Det är väl konstigt. Men barnbarnen tar ju en del tid förståss. Och så blir vi bekvämare och mer hemkära med tiden.
I alla fall så var det ett härligt kalas, med jättegod mat, lite vin därtill, kaffe och tårta, sång och tal, och framför allt ett ständigt sorl av alla röster. Oj vad vi hade mycket att tala om.
Så tack så väldigt mycket, Inger, för att du ordnade ett så underbart och roligt kalas.
Kommentarer
Trackback
