Avklarat
Nu är det avklarat. Det allra första uppdraget som ledsagare. Det var inga problem. Möjligen att det tog lite för lång tid. Den som fått ledsagarservice beviljad får ju bara ett visst antal timmar. Om tiden inte räcker till så vet jag inte vad som gäller. Men på måndag ska jag upp till kommunen för "löneförhandlingar". Då får jag säkert reda på hur reglerna är. Om det är den beviljade tiden, eller den reella som gäller. Ni vet den om kartan och verkligheten.
Dessutom är första volleyaktiviteten för mig avklarad. Igår jobbade jag i cafeterian under semifinalerna i Svenska cupen. Det var faktiskt roligt att vara tillbaka där igen. Även om jag blev helt slut i ryggen, så var det positiva det som övervägde. Det är som jag brukar säga, "den enda spänning jag får uppleva nuförtiden". Det är väl inte riktigt sant, men närapå. Just nu är det två månader tills vårt fjärde barnbarn ska födas. Det är så klart spännande. Överhuvudtaget att få lära känna nya små människor, se vilka personer de växer upp till att bli, det är väl det mest spännande man kan vara med om. Att jag dessutom går och väntar på besked från ett bokförlag, det är i alla fall för mig, något alldeles extra.
I natt har det regnat och blåst riktigt rejält, tror jag. Därför är nästan alla löv borta idag. Nåja borta är kanske inte rätt uttryck. De har lämnat träden och ligger nu överallt på marken. Lite sorgligt känns det faktiskt. Det är alltid roligare att gå mot vår än mot höst och vinter.
Nu ska jag strax iväg för att kolla på volleyboll igen. Vårt kära Tierp Volley gick ju till final igår, och idag ska jag heja på dem så klart.
Allt det här är en del av min enkla vardag, rätt så banal kan man säga. Men ingen vet vad som rör sig inom mig.
Dessutom är första volleyaktiviteten för mig avklarad. Igår jobbade jag i cafeterian under semifinalerna i Svenska cupen. Det var faktiskt roligt att vara tillbaka där igen. Även om jag blev helt slut i ryggen, så var det positiva det som övervägde. Det är som jag brukar säga, "den enda spänning jag får uppleva nuförtiden". Det är väl inte riktigt sant, men närapå. Just nu är det två månader tills vårt fjärde barnbarn ska födas. Det är så klart spännande. Överhuvudtaget att få lära känna nya små människor, se vilka personer de växer upp till att bli, det är väl det mest spännande man kan vara med om. Att jag dessutom går och väntar på besked från ett bokförlag, det är i alla fall för mig, något alldeles extra.
I natt har det regnat och blåst riktigt rejält, tror jag. Därför är nästan alla löv borta idag. Nåja borta är kanske inte rätt uttryck. De har lämnat träden och ligger nu överallt på marken. Lite sorgligt känns det faktiskt. Det är alltid roligare att gå mot vår än mot höst och vinter.
Nu ska jag strax iväg för att kolla på volleyboll igen. Vårt kära Tierp Volley gick ju till final igår, och idag ska jag heja på dem så klart.
Allt det här är en del av min enkla vardag, rätt så banal kan man säga. Men ingen vet vad som rör sig inom mig.
Kommentarer
Trackback
