banalt

Knappt har jag hunnit hem från Tyskland, så är det dags för en ny resa. Den här gången till Kreta. Börjar bli en aning tjatigt det här.

Nej absolut inte. Jag bara skojar. Det ska bli jättehärligt. Och absolut inte tjatigt. Jag åker minsann inte så mycket. Faktum är att jag flög, och reste utomlands, för allra första gången när jag skulle fylla 50 år. Så det har inte blivit så himla många gånger. Och som alltid så är jag ganska pirrig idag. Tidigt i morgon bär det iväg. Flyget avgår kl 7.00.

Jag irrar runt i lägenheten. Kollar packningen och försöker komma ihåg allt jag behöver ha med. Och lite till förståss. Det har väl aldrig hänt att jag använt allt jag packat ner. Men det har blivit bättre och bättre för varje resa. Förmodligen är det en trygghetsgrej, det där att ta med för mycket. Jag vill vara garderad för allting. Dessutom påpekade min man att jag alltid städar, tvättar upp allt som ligger och bär ut sopor, papper, burkar och glas innan vi reser bort. Undrar om jag innerst inne tänker att jag kanske inte kommer tillbaka?

Det ska i alla fall bli riktigt roligt att åka iväg. Jag har ju jobbat hela sommaren så min man och jag har inte haft nåt ledigt tillsammans, och det tror jag att man behöver. Dessutom ska äldste sonen och hans familj med. Vi behöver också göra nåt tillsammans, det blir oftast bara ytliga kontakter i vardagslag. Jag tror vi behöver umgås lite mer intensivt. Och det är ju bara en vecka, så vi ska väl inte ledsna helt på varann, hoppas jag. Det ska också bli roligt att visa dem "vårt" Kreta. Jag tycker att det är så underbart att komma dit, hoppas att de tycker likadant. Det är ju inget håll-i-gång-ställe vi ska bo på, men även deras familj har växt ifrån det, tror jag. Det blir nog så när man har barn. Och lilla Linnea, hon ser fram emot att bada, och det kan man göra där vi ska bo.

Medan jag har suttit här och skrivit så har solen gått i moln. Synd. Jag hade ju tänkt mig en promenad med mina kära blå stavar innan det börjar regna. Få se om jag hinner med det. Det blir svårt att kombinera stavar och paraply. Jag måste också hinna med att äta fil eller gröt innan jag ska ut. Ibland önskar jag att det gick bra att röra på sig på fastande mage. Då kanske jag kunde bränna lite fett. Men blodsockret styr sånt. Fast det är ju också bra att ha nåt att skylla på.
Nåja, nu har jag i alla fall skrivit lite om vad som ska hända. Få se vad jag har att berätta när jag kommer hem. Nån deckare lär det väl inte precis bli, det brukar gå ganska lungt till när vi är ute och reser. Men en del vindrickande och groggande kommer säkert att ske där i solen. Och vältrande i varmt vatten också. A la valross då. Men medge att det är härligt. Även om det säkert kan klassas som banalt.