banalt

Jaha, då har den kommit. Höstens allra första förkylning. Hoppas det blir den enda också. Det är inte särskilt kul att vara förkyld. Jag har förmodligen ingen feber i alla fall inte idag, men jag är ändå jättesjuk. Nästan så man kan förstå karlarna, hur oerhört dåliga de blir när de får en förkylning.
Jag nyser och hostar, känner mig som ett litet barn. Någon borde verkligen finnas här för att passa upp mig. I stället är jag alldeles ensam, och övergiven.Min man jobbar. Som alltid. Och mina barn bryr sig inte om mig. Nåja nu överdriver jag kanske lite grann. De har faktiskt ringt och hört hör jag mår. Men inte idag.
Och jag kan väl kanske medge att jag inte är dödssjuk. Bara nära på.
Jag orkar inte göra någonting, ska fixa lite mat om en stund. Tills min man kommer hem. Förståss. Fast han borde vara hemma och fixa mat till mig i stället. Men utöver det så har jag inte gjort många knop idag. Bara slöat och legat i min fåtölj, tittat på TV och till och med sovit en stund. Men eftersom det börjar bli ganska långtråkigt så är jag förmodligen bättre. Till nästa helg måste jag bli frisk och kry, för då ska min dotter och jag åka till Aachen och hälsa på yngsta dottern, som fyller 25 år i morgon. Det är helt enkelt inte klokt vad tiden går fort, fast man inte har roligt.
Nu är det dags att sätta igång med maten, så då slutar jag för den här gången.