banalt

Hemma igen! Undrar om det heter så där på tyska? Jag är i alla fall hemma igen nu. Tänk så fort en helg går, när man har roligt. Jag kom hem i förmiddags efter besök hos yngsta dottern i Aachen i Tyskland.
Jag har alltså umgåtts i tre dar med mina döttrar. Jag har fått se hur "Lillan" bor och hur hon fördriver sina dagar som volleybollproffs.
I fredags hämtade hon oss vid Köln/Bonns flygplats. Jag får alltid en speciell känsla i hjärtat när jag ser henne (eller nån annan av mina älsklingar som jag inte sett på länge) Hon kom i en Ford, som jag inte minns vad den hette mera. Men den var definitivt lätt att känna igen, full med reklam som den är. Hon körde sen autobahn till Aachen, och det tog ca en timme. Men den tiden gick så fort, det fanns mycket att se, och framför allt mycket att tala om.
När vi kom fram till stan där hon bor, skulle vi handla lite, hämta sängkläder och så småningom kom vi till den lilla lya som hon bodde i. Och den var verkligen liten. en hall med garderob, skapligt stort badrum med duschkabin och så ett rum som fick vara sovrum, vardagsrum och kök. Kök är kanske lite överdrivet att säga. En diskbänk, med bara varmvatten, ett kylskåp och en lånad kokplatta, som mestadels stod på golvet. Nåja, det är ju inte kock hon är min kära dotter. Hon är där för att spela volleyboll i Tysklands högsta liga, Bundesliga, tror jag att det heter. Och jag är inte lite stolt ska jag säga. Som de flesta föräldrar, så anser jag att mina barn är de mest fantastiska som finns.
Och det som är särskillt roligt är ju att hon trivs så bra i sin nya klubb. De har roligt tillsammans, och så var det verkligen inte förra säsongen. Nog om detta.
Vi åkte också iväg och lånade en madrass med elektrisk pumpning, där två personer kunde få plats. Men när den var uppblåst blev rummet fullt. Absolut fullt. Så vi fick tömma ur den för att kunna röra oss inne. Jag som vaknar ganska tidigt, smet iväg på morgonen och hittade ett öppet café där jag tog en kopp kaffe och en brötchen. Det smakade verkligen bra.
På lördagen gick vi på stan, fikade och förståss åt gott. Och pratade och skrattade. Vi hade riktigt roligt tillsammans. Till saken hör också att Matilda berättat hur kallt och ruggigt väder det var där. Men vi kom med sol och värme. Så det kunde inte vara bättre. På söndagen hade Matilda träning och sen träningsmatch, så vi fick hänga på och åkte med henne och lagkompisarna Anna och Goska till deras hall som låg i utkanten av stan. Först tittade Maria och jag på deras träning, sen blev vi medbjudna på lunch på hotel Ibis inne i stan. Och klockan 17.00 spelade de en träningsmatch mot Pollux från Holland. Aachen ligger bara en liten bit från Hollands och Belgiens gräns. Även söndagen avslutades med att vi åt middag på en restaurang i stan, och efterrätt på en glassbar. Sen var det dags att åka hem och sova, för på måndagmorgon gick vi upp klockan kvart i fyra. Ganska tidigt med andra ord.
Matilda körde oss till flygplatsen, och så var det till att säga adjö igen. Fy så fort en helg går. Klockan kvart i sex gick vårt plan och två timmar senare var vi hemma i Sverige igen.
Det är otroligt att tiden går så fort. Men vi hade verkligen trevligt. Eller skitkul, kanske är rätta ordet. Och nejdå, det är inte banalt att hälsa på Matilda. Det känns faktiskt lyxigt. Tänk att jag har varit på en weekend-resa ner till Europa. Precis som innefolket. Eller vad de kallas.