Mosig
Om jag var insyltad för några dagar sen, så har jag nu varit rejält mosig. Ja inte sjuk eller nåt. Men mitt uppe i mostillverkning. Jag har nämnligen åkt emellan mina barn och tillverkat äppelmos. Min assistent och jag. Det är inte en mig behjälplig person, utan en Bosch-assistent i klatchig gul färg. En helt fantastisk apparat som jag inhandlade år 1975, tror jag att det var, och som sen troget tjänat mig i alla år. Den har knådat degar, malt mandel och nötter, tillverkat köttfärs, hur många kilon som helst. Och dessutom i alla år gjort äppelmos. Hittills i år har jag gjort ca 25 kg mos till två av mina barn. Så nu är det bara en familj till som jag ska fixa mos till. Det är faktiskt roligt, och även jättegott. Jag får ju så klart en del av mosen själv också. Bra att ha till pannkaka eller gröt.
I morgon har jag bestämt mig för att frakta alla saker från badet till volleybollens förråd vid skolan.
Det är en del kioskvaror, samt bryggare, korvkokare, vattenkokare, olika bestick och attiraljer som jag använt i kiosken under sommaren.Sen är det verkligen slut med mitt sommarjobb. Det räcker bara augusti månad ut. Sen är jag arbetslös igen.
Däremot är jag inte sysslolös. De två senaste dagarna har jag varit engagerad som barnvakt. I lördags åt Julie och Jonna och idag åt Maximilian. Dessutom har jag blivit tillfrågad om att hämta och ta hand om Linnea efter förskolan nån dag den här veckan. Det som inte blir av, det är ju att skriva, som jag planerade att göra i alla fall i lördags. Men jag vill så klart inte säga ifrån om barnvakteriet, det är ju både roligt och nödvändigt. Men lite irriterande är det att jag inte ens själv kan ta mitt skrivande på allvar. Jag nästan skäms för att säga att jag måste skriva. Men det kanske blir bättre med tiden. Just nu känns det lite jobbigt.
I morgon har jag bestämt mig för att frakta alla saker från badet till volleybollens förråd vid skolan.
Det är en del kioskvaror, samt bryggare, korvkokare, vattenkokare, olika bestick och attiraljer som jag använt i kiosken under sommaren.Sen är det verkligen slut med mitt sommarjobb. Det räcker bara augusti månad ut. Sen är jag arbetslös igen.
Däremot är jag inte sysslolös. De två senaste dagarna har jag varit engagerad som barnvakt. I lördags åt Julie och Jonna och idag åt Maximilian. Dessutom har jag blivit tillfrågad om att hämta och ta hand om Linnea efter förskolan nån dag den här veckan. Det som inte blir av, det är ju att skriva, som jag planerade att göra i alla fall i lördags. Men jag vill så klart inte säga ifrån om barnvakteriet, det är ju både roligt och nödvändigt. Men lite irriterande är det att jag inte ens själv kan ta mitt skrivande på allvar. Jag nästan skäms för att säga att jag måste skriva. Men det kanske blir bättre med tiden. Just nu känns det lite jobbigt.
Kommentarer
Trackback
