Magsjuka
Det är inte det trevligaste man kan ha. Magsjuka, alltså. Nu är den inne på tredje dan!! Tyck synd om mig! Visserligen har jag i deppiga stunder önskat att jag skulle få magsjuka för att ev gå ner något kilo i vikt. Men, jag ångrar mig. Jag vill inte ha den. Dessutom har ja inte orkat göra läxan till kursen, eller för den delen gå på den samling vi skulle ha idag. Det känns ganska missmodigt ska jag säga. Och att ha ett ständigt illamående. Usch!
Men allt är inte pest. Jag har fått ett litet meddelande (mail) från bokfölaget att någon har börjat läsa min berättelse, och att dessutom denne någon tycker att den verkar välskriven. Nu kan jag knappt vänta tills jag får det slutliga utlåtandet. Även om jag själv innerst inne vet att det är välskrivet, så är jag fruktansvärt beroende av att bli bekräftad. Jag måste få höra att andra också tycker att det är bra. Att de blir berörda.
Så ni som känner mig väl vet att jag redan, i fantasin, börjat göra upp planer för hur jag ska resa runt och läsa ur min bok. I Lidsjöberg förståss, och runt om i Jämtland. I Linsell i Härjedalen också förståss. Ja ni förstår. Jag med mina fantasiplaner, som aldrig blir av. För så snart jag tänkt tanken så tar jag tillbaka den. Nej men jag kan ju inte.... Inte törs väl jag.... Ingen vill väl lyssna på mig.... och så vidare i all oändlighet. Jaja, sån är jag. Och som vanligt är det mesta bara banalt.
Men allt är inte pest. Jag har fått ett litet meddelande (mail) från bokfölaget att någon har börjat läsa min berättelse, och att dessutom denne någon tycker att den verkar välskriven. Nu kan jag knappt vänta tills jag får det slutliga utlåtandet. Även om jag själv innerst inne vet att det är välskrivet, så är jag fruktansvärt beroende av att bli bekräftad. Jag måste få höra att andra också tycker att det är bra. Att de blir berörda.
Så ni som känner mig väl vet att jag redan, i fantasin, börjat göra upp planer för hur jag ska resa runt och läsa ur min bok. I Lidsjöberg förståss, och runt om i Jämtland. I Linsell i Härjedalen också förståss. Ja ni förstår. Jag med mina fantasiplaner, som aldrig blir av. För så snart jag tänkt tanken så tar jag tillbaka den. Nej men jag kan ju inte.... Inte törs väl jag.... Ingen vill väl lyssna på mig.... och så vidare i all oändlighet. Jaja, sån är jag. Och som vanligt är det mesta bara banalt.
Kommentarer
Trackback
