Goddag - adjö
Jaha, nu har vi träffat vår yngsta dotter. Det gick snabbt minsann. Hon kom hem efter tre veckors landslagsuppdrag. Ängelholm - Polen - Slovakien - Serbien, och så hem till Arlanda där vi mötte upp med hennes packning för 4 veckors kollo-jobb i Vettra vid Vätterns norra strand. Högst en halvtimme hann vi träffas, sen skulle hon iväg till Örebro för att sen ta sig till kolonin. Och vi stod kvar där med en jätteväska full med tvätt. Klart att det var kul att träffa henne, men lite mer tid hade vi kanske önskat. Med vi menar jag min man och jag. Han är så klart den som får ställa upp och köra. Som vanligt får man väl säga. Å andra sidan så blir väl jag den som får tvätta och ta rätt på landslagskläderna.
I och för sig ett angenämt problem. Vi är så klart glada att det går bra för våra barn, inklusive "Lillan". Och faktum är att det går bra för våra barn. De är alla unga vuxna som jobbar och sköter sig, inte alltid så självklart för alla föräldrar. De tre äldre har egna hus och familjer, alla har dessutom arbeten, inte heller så självklart nuförtiden. Så jag kan verkligen säga att jag är stolt över dem. Jag önskar många gånger att jag själv hade haft lite mer av deras j-a
anamma. Vågat lite mer och trott mer på mig själv. Men - bättre sent än aldrig. Jag ska i alla fall debutera som författare nu på gamla dar. Inte så illa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det är min egen blogg. Nu har jag dessutom druckit lite vin, och då blir även jag lite kaxigare än vanligt.
I morgon är det söndag, en ledig dag, så vindrickandet är helt ok. Jag tog dessutom fyra! rån med brieost på, ganska onödigt - men ack så gott. Allt man får i sig blir man vacker av, har jag hört. Nu väntar jag bara på att det ska slå in. Nån gång måste det ju hända, att jag blir vacker menar jag. Fast det känns nog lite för sent.
I och för sig ett angenämt problem. Vi är så klart glada att det går bra för våra barn, inklusive "Lillan". Och faktum är att det går bra för våra barn. De är alla unga vuxna som jobbar och sköter sig, inte alltid så självklart för alla föräldrar. De tre äldre har egna hus och familjer, alla har dessutom arbeten, inte heller så självklart nuförtiden. Så jag kan verkligen säga att jag är stolt över dem. Jag önskar många gånger att jag själv hade haft lite mer av deras j-a
anamma. Vågat lite mer och trott mer på mig själv. Men - bättre sent än aldrig. Jag ska i alla fall debutera som författare nu på gamla dar. Inte så illa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det är min egen blogg. Nu har jag dessutom druckit lite vin, och då blir även jag lite kaxigare än vanligt.
I morgon är det söndag, en ledig dag, så vindrickandet är helt ok. Jag tog dessutom fyra! rån med brieost på, ganska onödigt - men ack så gott. Allt man får i sig blir man vacker av, har jag hört. Nu väntar jag bara på att det ska slå in. Nån gång måste det ju hända, att jag blir vacker menar jag. Fast det känns nog lite för sent.
Kommentarer
Trackback
