Hoppsan, har det gått en vecka??
Ja, det har det! Det har gått en hel vecka sen sist jag skrev i bloggen. Fy skäms på mig! Vad är det för sätt att behandla "alla" mina läsare. Nu är säkert alla två besvikna så det förslår. Inte törs jag heller lova att bättra mig. För innan jag vet ordet av så har det gått ytterligare en vecka. Egentligen vet jag inte vart tiden tar vägen. Jag med mitt banala liv. Inte gör jag nåt speciellt så att tiden ska flyga iväg så här. Jag jobbar lite på volleybollen och har mina 3,5 timmar som ledsagare. Annars är jag mest bara hemma, sköter det allra nödvändigaste. Som idag t.ex. när jag har veckostädat. Dessutom putsat fönstret och bytt gardiner i sovrummet. Så nu är det bara 6 fönster kvar att putsa. Suck! Det är rätt så tråkigt, men väldigt nödvändigt. Dessutom vet jag ju att det snart är dags att börja mitt sommarjobb. Då blir det inte så mycket tid eller ork att göra sådana saker. Så jag får väl skärpa till mig och börja beta av fönstren. Kul uttryck förresten. Kan ni se mig beta av alla fönster? Det låter en aning träigt.
Men jag har en liten positiv nyhet! Igår ringde en man från Skellefteå, han hade som uppgift att korrekturläsa min berättelse. Ni må tro att han gjorde mig glad. Han skröt omåttligt över manuskriptet, tyckte verkligen att det var bra. Klart att jag blev glad då. Jag växte säkert - en hel cm. Ni som känner mig vet ju att jag inte är så lätt att göra glad och positiv. Men han lyckades förgylla min dag. Det negativa i sammanhanget var att han redan efter ett kapitel var urless på mina tecken. Där jag skrivit dialekt hade jag verkligen blandat friskt och varit långt ifrån konsekvent. Ack ja. Men vi enades om att ta bort allt sånt. Hoppas att det blir bra då. Jag blev livrädd först och tänkte att jag skulle få tillbaka texten för att rätta till det där. Jag som är så dålig på datorer. Men tydligen finns det folk på förlaget som kan sånt. Tur!
I morgon är vi bjudna på 1-årskalas. Maximilian fyller ett år! Det är helt otroligt så fort tiden går. Det ska bli kul att träffas igen. Hela familjen samlas ju då. Och säkert en massa andra personer också. Hoppas bara att mamman blivit bättre till dess. Hon var sjuk igår och sängliggande. Krya på dig Marlene.
Men jag har en liten positiv nyhet! Igår ringde en man från Skellefteå, han hade som uppgift att korrekturläsa min berättelse. Ni må tro att han gjorde mig glad. Han skröt omåttligt över manuskriptet, tyckte verkligen att det var bra. Klart att jag blev glad då. Jag växte säkert - en hel cm. Ni som känner mig vet ju att jag inte är så lätt att göra glad och positiv. Men han lyckades förgylla min dag. Det negativa i sammanhanget var att han redan efter ett kapitel var urless på mina tecken. Där jag skrivit dialekt hade jag verkligen blandat friskt och varit långt ifrån konsekvent. Ack ja. Men vi enades om att ta bort allt sånt. Hoppas att det blir bra då. Jag blev livrädd först och tänkte att jag skulle få tillbaka texten för att rätta till det där. Jag som är så dålig på datorer. Men tydligen finns det folk på förlaget som kan sånt. Tur!
I morgon är vi bjudna på 1-årskalas. Maximilian fyller ett år! Det är helt otroligt så fort tiden går. Det ska bli kul att träffas igen. Hela familjen samlas ju då. Och säkert en massa andra personer också. Hoppas bara att mamman blivit bättre till dess. Hon var sjuk igår och sängliggande. Krya på dig Marlene.
Kommentarer
Trackback
