Vips så är det fredag igen
Tänk vad en vecka går fort. Den hinner knappt börja, så är den slut. Den här veckan har det varit full rulle. I alla fall enligt mitt sätt att se. Jag brukar ha det ganska lugnt i vanliga fall. Bara maken och jag. Men nu är yngsta dottern hemma. Eller rättare sagt, nyss var hon hemma. Nu har hon precis åkt iväg på ett läger till Bosön på Lidingö utanför Stockholm. Där ska herr- och damlandslagen i volleyboll träna och göra fystester, och ha utbildning. Själva ska min man och jag åka hem till min mor över helgen. Där väntar den föga avundsvärda sysslan att putsa fönster och byta gardiner. Hon har nämnligen STOOORA fönster som ska putsas på fyra sidor. Men, om bara vädrets makter står oss bi, så ska det nog ordna sig. För i kittet ingår också goda trevliga måltider och en hel del prat. Kanske får jag dessutom mera tips och idéer för mitt skrivande.
Men apropå veckan som gått, så jobbade jag lite i måndags, sen på kvällen åkte Maria och jag och hämtade "lillan" på Arlanda kl 20.30. Där stod vi med pyttesmå svenska flaggor och hälsade välkommen till Sverige - på tyska! Jag vet i och för sig inte om det var helt rätt, men vi försökte. Så åkte vi hem och fikade ost och kex samt lite cidetr och vitt vin. Mycket trevligt. Vi hade så klart mycket att tala om, så det blev ganska sent. Tisdag gjorde vi väl inget speciellt, promenerade träffade Maria och småflickorna, och på kvällen tränade mina döttrar ihop. Själv sjönk jag ner i min favoritfåtölj. Onsdag förberedde Matilda och jag en middag för hela familjen. Vi handlade och fixade. Jag assisterade och hon gjorde huvudrätten, en mycket god soppa med kyckling som bas. Till efterrätt åt vi fruktsallad och hallon/blåbär med mandel och nötter i ugnen. Också gott. Dessutom var hela middagen nyttig.
Efter den for några hem och några spelade innebandy. Jag däremot sjönk ner i min favoritfåtölj, och tittade på "Det okända". Jag har en viss förkärlek för spökerier och andra mystiska fenomen. Det skyller jag på min uppväxt.
På torsdag gick jag och mina döttrar, samt lilla Jonna på en långpromenad. På kvällen kom Maria hit och så tittade vi på en film "Slumdog millioner" eller vad den nu heter. En saga där det goda vann till sist.
Idag, fredag har Matilda alltså åkt iväg, med vår bil då förståss, så nu är jag ensam hemma tills min man kommer. Han kör lastbil idag, och ringde och talade om att fläktremmen gått av, få se hur det ordnar sig. Vi ska ju som sagt iväg till min mamma, och äta middag där ikväll. Så det får inte bli för sent.
Men som vanligt får jag lov att kalla mitt liv banalt. Det är bara som en krusning på vattenytan. Lugnt med andra ord.
Men apropå veckan som gått, så jobbade jag lite i måndags, sen på kvällen åkte Maria och jag och hämtade "lillan" på Arlanda kl 20.30. Där stod vi med pyttesmå svenska flaggor och hälsade välkommen till Sverige - på tyska! Jag vet i och för sig inte om det var helt rätt, men vi försökte. Så åkte vi hem och fikade ost och kex samt lite cidetr och vitt vin. Mycket trevligt. Vi hade så klart mycket att tala om, så det blev ganska sent. Tisdag gjorde vi väl inget speciellt, promenerade träffade Maria och småflickorna, och på kvällen tränade mina döttrar ihop. Själv sjönk jag ner i min favoritfåtölj. Onsdag förberedde Matilda och jag en middag för hela familjen. Vi handlade och fixade. Jag assisterade och hon gjorde huvudrätten, en mycket god soppa med kyckling som bas. Till efterrätt åt vi fruktsallad och hallon/blåbär med mandel och nötter i ugnen. Också gott. Dessutom var hela middagen nyttig.
Efter den for några hem och några spelade innebandy. Jag däremot sjönk ner i min favoritfåtölj, och tittade på "Det okända". Jag har en viss förkärlek för spökerier och andra mystiska fenomen. Det skyller jag på min uppväxt.
På torsdag gick jag och mina döttrar, samt lilla Jonna på en långpromenad. På kvällen kom Maria hit och så tittade vi på en film "Slumdog millioner" eller vad den nu heter. En saga där det goda vann till sist.
Idag, fredag har Matilda alltså åkt iväg, med vår bil då förståss, så nu är jag ensam hemma tills min man kommer. Han kör lastbil idag, och ringde och talade om att fläktremmen gått av, få se hur det ordnar sig. Vi ska ju som sagt iväg till min mamma, och äta middag där ikväll. Så det får inte bli för sent.
Men som vanligt får jag lov att kalla mitt liv banalt. Det är bara som en krusning på vattenytan. Lugnt med andra ord.
Kommentarer
Trackback
