Hemma igen
Sen två dagar är jag nu hemma igen. Det känns skönt. Inte för att det gick nån nöd på mig där på sjukhuset. Tvärtom. Jag hade det bra där, blev så uppassad man kan bli. Dessutom kunde jag koppla av. Så JA, jag lyckades skriva ett och ett halvt kapitel medan jag var där. Det är faktiskt svårare att få nåt uträttat här hemma. Brist på diciplin är nog en del av sanningen.
Hur jag mår? Jotack jag börjar hämta mig, men är fortfarande ganska darrig. Däremot har jag inte särskilt ont, vilket är skönt förståss. Men jag har tabletter som jag tar ibland. Jag som inte gillar mediciner. Och jag får absolut inte lyfta någonting. Det gäller speciellt de två första veckorna efter operationen. Men jag blir nog sjukskriven sex veckor, sa läkaren. Så min plan är att skriva en hel massa under den tiden. Få se hur det lyckas. Jag får väl skärpa till mig och verkligen sätta igång.
Från det ena till det andra. Just nu ser jag en grupp filmare utanför på andra sidan gatan. Jag tror ju inte att de är ute efter mig, rättare sag , jag vet att de inte är det. Så känd har jag inte blivit - än. Men det är ändå kul att det pågår någonting i lilla lugna Tierp. Det verkar vara barn och pulkor inblandade, och mikrofoner.
För övrigt är det vinterväder, molnigt, lätt snöfall och minus 9 grader. En underbar vinter helt enkelt. Ungefär som min barndoms vintrar i Härjedalen.
