Hemma igen
Sen två dagar är jag nu hemma igen. Det känns skönt. Inte för att det gick nån nöd på mig där på sjukhuset. Tvärtom. Jag hade det bra där, blev så uppassad man kan bli. Dessutom kunde jag koppla av. Så JA, jag lyckades skriva ett och ett halvt kapitel medan jag var där. Det är faktiskt svårare att få nåt uträttat här hemma. Brist på diciplin är nog en del av sanningen.
Hur jag mår? Jotack jag börjar hämta mig, men är fortfarande ganska darrig. Däremot har jag inte särskilt ont, vilket är skönt förståss. Men jag har tabletter som jag tar ibland. Jag som inte gillar mediciner. Och jag får absolut inte lyfta någonting. Det gäller speciellt de två första veckorna efter operationen. Men jag blir nog sjukskriven sex veckor, sa läkaren. Så min plan är att skriva en hel massa under den tiden. Få se hur det lyckas. Jag får väl skärpa till mig och verkligen sätta igång.
Från det ena till det andra. Just nu ser jag en grupp filmare utanför på andra sidan gatan. Jag tror ju inte att de är ute efter mig, rättare sag , jag vet att de inte är det. Så känd har jag inte blivit - än. Men det är ändå kul att det pågår någonting i lilla lugna Tierp. Det verkar vara barn och pulkor inblandade, och mikrofoner.
För övrigt är det vinterväder, molnigt, lätt snöfall och minus 9 grader. En underbar vinter helt enkelt. Ungefär som min barndoms vintrar i Härjedalen.
Det börjar dra ihop sig....
Ja, nu är det redan söndag och i morgon ska jag in på sjukhuset. Sista dagarna har verkligen gått fort. Igår t ex var jag barnvakt åt Moa och Linnea. Deras föräldrar skulle åka till stan med kompisar, äta och gå på bio. Verkligen väl unnt. Det är inte ofta som de kommer ut på någonting och är barnfria. Jag gruvade mig lite i förväg, lilla Moa är så blyg och mammig. Men det gick faktiskt riktigt bra. Hon skrek bara lite när jag skulle ta upp henne, och när hon åt gröt. Men då var det säkert för att det inte gick snabbt nog.
Idag var vi hem till dem igen. För att fira vår äldste son, som eg fyller år i morgon. Men då är ju jag på sjukhuset, och alla jobbar dessutom, så det passade bra att fika tillsammans idag. Egentligen föddas han kl 3.56 på morgonen. Men den tiden vill ingen fira.
Jag får antagligen gå upp ungefär den tiden i morgon, för 5.40 ska jag hämtas av sjuktaxi. Visserligen får jag inte äta nån frukost, men titta i tidningen vill jag i alla fall göra innan jag ska iväg. Och så ska jag duscha förståss.
Snart ska jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till i cafeterian. Som vanligt har jag svårt att säga ifrån. Men det kan ju vara bra att ha nåt att göra utom att oroa sig för morgondagen.
Jag har redan packat i block och pennor, hoppas på att kunna skriva lite medan jag är där.
Få se hur det blir, jag kanske inte orkar göra ett dyft. Det vet man inte. Nån bok ska jag också ta med för att ha nåt att läsa, och sudoku-boken som jag har. Vet ju inte hur länge jag får ligga kvar.
Idag var vi hem till dem igen. För att fira vår äldste son, som eg fyller år i morgon. Men då är ju jag på sjukhuset, och alla jobbar dessutom, så det passade bra att fika tillsammans idag. Egentligen föddas han kl 3.56 på morgonen. Men den tiden vill ingen fira.
Jag får antagligen gå upp ungefär den tiden i morgon, för 5.40 ska jag hämtas av sjuktaxi. Visserligen får jag inte äta nån frukost, men titta i tidningen vill jag i alla fall göra innan jag ska iväg. Och så ska jag duscha förståss.
Snart ska jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till i cafeterian. Som vanligt har jag svårt att säga ifrån. Men det kan ju vara bra att ha nåt att göra utom att oroa sig för morgondagen.
Jag har redan packat i block och pennor, hoppas på att kunna skriva lite medan jag är där.
Få se hur det blir, jag kanske inte orkar göra ett dyft. Det vet man inte. Nån bok ska jag också ta med för att ha nåt att läsa, och sudoku-boken som jag har. Vet ju inte hur länge jag får ligga kvar.
Inskrivning
Det är vad jag sysslat med idag. Jag har blivit inskriven på avdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Lite underligt känns det. Att skriva in sig, och sen åka hem igen och komma tillbaka först nästa måndag. Då ska jag nämnligen opereras. Men så går det till nuförtiden. Det ska i alla fall bli skönt att äntligen få det här gjort. Jag har nämnligen väntat några år. Det är inte någon bröstförstoring eller nåt sånt må ni tro. Nejdå inte alls. Fast det är modernt och inne med sådana ingrepp. Men jag är ju inte någon inne-människa. Tvärtom så är jag väldigt ute. Och det bryr jag mig inte ens om. Jag kommer förmodligen att bli sjukskriven några veckor. Och tänk att det tycker jag ska bli skönt. Min förhoppning är att jag ska kunna sitta och skriva framöver. Om jag inte behöver jobba alls på ett tag så kanske det går bättre att komma igång med skrivandet igen. Den som lever får se....
Nytt år
Nu är det bara 10 minuter kvar tills det nya året börjar. Undrar hur det kommer att bli? Jag har en känsla av att det kommer att bli helt annorlunda. Och det är nog på tiden, måste jag säga. Jag har låtit mig trampas på hur länge som helst. Nu går det inte längre. Det snackas om droppen som får bägaren att rinna över. Faktum är att nu har den droppen fallit. Inte så att jag är glad över det, men det finns gränser. Även jag har såna. Så vad jag kan hoppas av det nya året är att jag äntligen ska våga stå upp för mig själv. Inte är det så mycket med mig, men det är jag ändå värd.
Så gott nytt år, alla jag känner, och mest mig själv.
Så gott nytt år, alla jag känner, och mest mig själv.
Resedramatik
Ja, inte för mig personligen, men drmatiskt blev det idag. Yngsta dottern skulle flyga hem från Tyskland för att äntligen få fira lite helg ihop med oss andra i familjen. Så ringde hon och var helt förtvivlad. Hon hade övervikt på sitt bagage. När hon så skulle betala extra för det fungerade inte något av hennes kort, och hon hade inte tillräckligt med kontanter. Ryan-air, som bolaget heter kunde tydligen inte hjälpa henne, utan tog ut hennes bagage från planet, och så fick hon inte åka med. Underligt att inte det gick att lösa. Hon var så klart jätteledsen, som hon längtat hem. En lång stund trodde vi alla att hon inte skulle komma alls. Jag ringde runt till hela familjen och ändrade, vi skulle ju ha familjemiddag ikväll. Men några timmar senare ringde hon igen och talade om att hon skulle få skjuts till Berlin och flyga därifrån i morgon. Så hon kommer i alla fall. Två av hennes kompisar skulle dit och det är bra långt från Aachen. Men det ordnade sig. Himla skönt, alla blev så besvikna för att hon inte skulle komma hem. Och allra värst var det för henne själv förståss. Vi andra har ju varann i närheten hela tiden. Så nu är familjemiddagen uppskjuten till i morgon, så får vi hoppas att det inte händer nåt mera nu. Hon har så kort tid på sig. Den 4 januari ska hon vara tillbaka igen och träna. Jag längtar, längtar, längtar....
Jaha, det var det
Nu är det juldagens kväll. Egentligen kan man säga att julen är över. Julafton gick, ganska lugnt kan man påstå. Mamma och jag gjorde de sista förberedelserna. Pyntade och fixade maten. Min man jobbade!! Ovanligt, va? Resten av vår familj jobbade också, eller firade på annat håll.
Lagom till Kalle Anka var vi färdiga. Satte oss framför tv:n med kaffe, skinksmörgås och en god likör. Dessutom smakade vi på knäcken och kolan.
Klockan halv sju på kvällen kom maken hem och strax efter satte vi oss till bords för att avnjuta julmaten. Det var riktigt gott med sill, skinka och annat plock. Vi tog även snaps till och ett glas vin.
Klart att det kändes lite ledsamt att ingen av barnen med familjer var här - men i morgon, annandagen, då ska vi träffas här hos oss. Det ska bli jätteroligt. Visserligen saknas yngsta dottern, men den 29 kommer även hon hem. Då ska vi ses här hos oss på middag igen. Egentligen är det väl inte så noga vilken dag man ses, huvudsaken är att man gör det.
I frågan om mitt liv som författare, så kan jag meddela att förlaget sålt slut på böcker och bad mig skicka 20 st, så det har jag gjort. Känns ganska häftigt kan jag säga. De funderar även på att trycka upp fler böcker, vi har inte heller så många kvar. Nu väntar jag bara på att lugnet ska lägra sig över mig och mitt hem, så jag kommer igång att skriva igen, det var ett tag sen.
Jag kan även tala om att förlaget rått mig att söka ett arbetsstipendium för att kunna jobba i lugn och ro med skrivandet. Jag hade inte ens en aning om att möjligheten fanns. Där ser man vad lite jag vet. Men - visst ska jag försöka.
Lagom till Kalle Anka var vi färdiga. Satte oss framför tv:n med kaffe, skinksmörgås och en god likör. Dessutom smakade vi på knäcken och kolan.
Klockan halv sju på kvällen kom maken hem och strax efter satte vi oss till bords för att avnjuta julmaten. Det var riktigt gott med sill, skinka och annat plock. Vi tog även snaps till och ett glas vin.
Klart att det kändes lite ledsamt att ingen av barnen med familjer var här - men i morgon, annandagen, då ska vi träffas här hos oss. Det ska bli jätteroligt. Visserligen saknas yngsta dottern, men den 29 kommer även hon hem. Då ska vi ses här hos oss på middag igen. Egentligen är det väl inte så noga vilken dag man ses, huvudsaken är att man gör det.
I frågan om mitt liv som författare, så kan jag meddela att förlaget sålt slut på böcker och bad mig skicka 20 st, så det har jag gjort. Känns ganska häftigt kan jag säga. De funderar även på att trycka upp fler böcker, vi har inte heller så många kvar. Nu väntar jag bara på att lugnet ska lägra sig över mig och mitt hem, så jag kommer igång att skriva igen, det var ett tag sen.
Jag kan även tala om att förlaget rått mig att söka ett arbetsstipendium för att kunna jobba i lugn och ro med skrivandet. Jag hade inte ens en aning om att möjligheten fanns. Där ser man vad lite jag vet. Men - visst ska jag försöka.
Julavslutning
Nu har jag för första gången varit på julavslutning i Natanaelskyrkan. Det var mitt kära lilla bonusbarnbarn Linnea som hade sin första terminsavslutning. Tänk så fort det går. Hon har redan gått en termin i förskolan. Och snart kommer de övriga barnbarnen efter. Jag som tycker att det var alldeles nyss som mina egna barn gick i skolan. Det är väl ytterligare ett tecken på att jag börjar bli gammal.
Idag ska min mamma komma hit för julfirande (apropå gammal) Jag ska möta henne vid bussen i tvåtiden. Men innan dess ska jag hinna ut på ledsagning en sväng. Och helst göra någon mer förberedelse till julen också. Det finns ju en del saker kvar att fixa. En hel del.
Men nu ska jag äta lite frukost och strax åka iväg på jobb.
Idag ska min mamma komma hit för julfirande (apropå gammal) Jag ska möta henne vid bussen i tvåtiden. Men innan dess ska jag hinna ut på ledsagning en sväng. Och helst göra någon mer förberedelse till julen också. Det finns ju en del saker kvar att fixa. En hel del.
Men nu ska jag äta lite frukost och strax åka iväg på jobb.
Ett-års-kalas
Idag är vi bjudna på ettårskalas. Det är vårt barnbarn Jonna som fyller år idag. Tänk - ett år. Hon är väl den ljuvligaste, gladaste lilla unge som finns. Vad jag hoppas är ju att hon får behålla den glädjen genom livet.
Förutom henne så ska jag också träffa mina andra barnbarn. Vi ska förståss träffas hela familjen och det är alltid roligt. Klart att jag älskar mina vuxna barn också, och även deras respektive. Men, det är barnen som jag tycker mest om att träffa. Det har alltid varit så med mig, att jag trivs så bra med barn. Kanske är jag själv ett stort gammalt barn, jag vet inte.
Igår kväll var jag bjuden att sitta och läsa ur, och sälja min bok på Petterssons el här i Tierp. Väldigt snällt av dem. Men tyvärr så kom det lite folk för att handla. Jag sålde visserligen 3 böcker, men det var förvånansvärt lite folk ute på kvällsöppet. Kanske berodde det på kylan, jag vet inte. Jag ska även sitta där på söndag em, och hoppas så klart att det kommer flera kunder då. Det visar sig.
I frågan om julförberedelser, så har jag städat färdigt hela lägenheten. Nåja, badrummet tog min man om jag ska vara ärlig. Skönt att det är gjort i alla fall. Dessutom har jag lagt in den "vanliga" sillen idag. Men längre än så har jag inte kommit än. Nu vet jag ju att det blir jul även om jag inte gör ett dyft, så julen är inte hotad på nåt sätt. Men lite ska jag väl fixa , det har jag tänkt. Till exempel nubbesill och senapssill. Nån god mjuk kaka, och kanske knäck och chokladkola. Resten går att köpa i affären. Inte alls som när jag var ung och energisk, och fixade allting själv. Men nuförtiden är jag den skapande författaren och hinner inte med sådant. Nåja, det där var en lätt överdrift. Jag har nog inte skapat nåt på flera veckor. Men jag hoppas komma igång snart. Det väntar ju en spännande fortsättning på Sigrids liv. Och det blir inte banalt, kan jag lova.
Förutom henne så ska jag också träffa mina andra barnbarn. Vi ska förståss träffas hela familjen och det är alltid roligt. Klart att jag älskar mina vuxna barn också, och även deras respektive. Men, det är barnen som jag tycker mest om att träffa. Det har alltid varit så med mig, att jag trivs så bra med barn. Kanske är jag själv ett stort gammalt barn, jag vet inte.
Igår kväll var jag bjuden att sitta och läsa ur, och sälja min bok på Petterssons el här i Tierp. Väldigt snällt av dem. Men tyvärr så kom det lite folk för att handla. Jag sålde visserligen 3 böcker, men det var förvånansvärt lite folk ute på kvällsöppet. Kanske berodde det på kylan, jag vet inte. Jag ska även sitta där på söndag em, och hoppas så klart att det kommer flera kunder då. Det visar sig.
I frågan om julförberedelser, så har jag städat färdigt hela lägenheten. Nåja, badrummet tog min man om jag ska vara ärlig. Skönt att det är gjort i alla fall. Dessutom har jag lagt in den "vanliga" sillen idag. Men längre än så har jag inte kommit än. Nu vet jag ju att det blir jul även om jag inte gör ett dyft, så julen är inte hotad på nåt sätt. Men lite ska jag väl fixa , det har jag tänkt. Till exempel nubbesill och senapssill. Nån god mjuk kaka, och kanske knäck och chokladkola. Resten går att köpa i affären. Inte alls som när jag var ung och energisk, och fixade allting själv. Men nuförtiden är jag den skapande författaren och hinner inte med sådant. Nåja, det där var en lätt överdrift. Jag har nog inte skapat nåt på flera veckor. Men jag hoppas komma igång snart. Det väntar ju en spännande fortsättning på Sigrids liv. Och det blir inte banalt, kan jag lova.
Vinter
Jaha, nu har den kommit. Vintern. Jag visste ju att den skulle komma. Eftersom den gör det varje år. Men ändå blir man överraskad när man tittar ut på morgonen och det är alldeles vitt. Uppriktigt sagt så är det vackert. Men - för folk i min ålder så överväger nackdelarna. Jag har ju liksom växt ifrån det där med snögubbar, lyktor och pulkaåkning. Men för barnens skull så får man väl acceptera snön. Precis som om det spelar någon roll. Den kommer även om jag protesterar vilt. Men nu är ju chansen lite större att vi får en vit jul, och det önskar till och med jag.
Jag var ut en sväng på dan, och då såg jag en hel del glada barn. Men jag såg också en hel del försiktiga tanter, såna som jag. Som smyger fram med trevande steg. Hela tiden beredda på att halka omkull. Men jag klarade mig i alla fall idag. Hoppas alla andra gjorde det också.
För mina eventuella läsare som bor på annan ort kan jag meddela att det kommit några decimeter snö. Det var helvitt i morse och har fortsatt snöa hela dan. Det är såna här gånger jag märker att det är bra att bo inne i centralorten. Hade vi bott kvar i huset hade jag haft fullt sjå med skottning hela dan.
Det var ju meningen att jag skulle jobba med ledsagningen idag, men när jag kom dit så ville hon inte gå ut alls, så det var bara att vända om. Säkert hade det varit jättetungt att dra en rullstol i snömodden, speciellt en med små framhjul. Få se om hon vill ut i morgon. Då ska jag iväg och klippa håret på morgonen, äntligen. Och på kvällen ska jag följa med min man på julbord till Tomtens stuga. Det kommer att bli mysigt med slädfärd i snön. Något att se fram emot.
Jag var ut en sväng på dan, och då såg jag en hel del glada barn. Men jag såg också en hel del försiktiga tanter, såna som jag. Som smyger fram med trevande steg. Hela tiden beredda på att halka omkull. Men jag klarade mig i alla fall idag. Hoppas alla andra gjorde det också.
För mina eventuella läsare som bor på annan ort kan jag meddela att det kommit några decimeter snö. Det var helvitt i morse och har fortsatt snöa hela dan. Det är såna här gånger jag märker att det är bra att bo inne i centralorten. Hade vi bott kvar i huset hade jag haft fullt sjå med skottning hela dan.
Det var ju meningen att jag skulle jobba med ledsagningen idag, men när jag kom dit så ville hon inte gå ut alls, så det var bara att vända om. Säkert hade det varit jättetungt att dra en rullstol i snömodden, speciellt en med små framhjul. Få se om hon vill ut i morgon. Då ska jag iväg och klippa håret på morgonen, äntligen. Och på kvällen ska jag följa med min man på julbord till Tomtens stuga. Det kommer att bli mysigt med slädfärd i snön. Något att se fram emot.
Julbord
Jag har varit och ätit julbord. Ingen ovanlighet så här års, kan man tycka. Jag hörde personer som ätit 5 julbord och skulle iväg på flera. Men för mig är det ovanligt. Jag brukar inte äta julbord alls. Inte för att jag inte gillar det, utan för att jag inte blir bjuden på såna. Varför det, kanske ni undrar. Ja, det är inte för att jag brukar missköta mig eller så. Först och främst så är jag nuförtiden arbetslös. Så jag kan inte gå med jobbet, som många gör. I och för sig så arbetade jag inom vården, och där bjuds man inte på några julbord minsann. Det fanns det inte pengar till. Vad jag för övrigt har sysslat med är ideellt arbete, och där bjuds inte heller på julbord. Men det är absolut inte synd om mig. Jag tycker att det är skönt att vänta till jul med att äta julmat, då hinner man inte ledsna på den. Och faktum är att jag redan på onsdagkväll ska iväg på ett till! Då är jag medbjuden tillsammans med min man till Tomtens stuga. Igår var det också tack vare maken jag kom iväg. Han kör nämnligen buss. Och han brukar minsann komma iväg på en massa julbord varje år.
Det som var trevligast med utfärden igår, var att träffa nya trevliga människor. Det tycker jag är roligt. Att jag dessutom fick en möjlighet att läsa ur, och sälja några av mina böcker, var ju ingen nackdel precis.
Visst ja, jag ska väl också tala om vart vi åkte. Jo till Arkösunds värdshus, som ligger på Vikbolandet utanför Norrköping. Ett helt underbart ställe, som jag verkligen kan rekommendera.
Om jag dessutom ska komma med en socialpolitisk kommentar, så varsågoda:
MERA JULBORD TILL KVINNORNA SOM ARBETAR INOM VÅRDEN, DE ÄR MINA STORA HJÄLTAR.
Det som var trevligast med utfärden igår, var att träffa nya trevliga människor. Det tycker jag är roligt. Att jag dessutom fick en möjlighet att läsa ur, och sälja några av mina böcker, var ju ingen nackdel precis.
Visst ja, jag ska väl också tala om vart vi åkte. Jo till Arkösunds värdshus, som ligger på Vikbolandet utanför Norrköping. Ett helt underbart ställe, som jag verkligen kan rekommendera.
Om jag dessutom ska komma med en socialpolitisk kommentar, så varsågoda:
MERA JULBORD TILL KVINNORNA SOM ARBETAR INOM VÅRDEN, DE ÄR MINA STORA HJÄLTAR.
Stadsbesök
Det är vad jag och min man gjort idag. Vi har besökt stan. Dvs Uppsala. Och julhandlat. Så nu är vi helt slut i ben och fötter. Det är jobbigt att gå i affärer. När man dessutom, som vi två, inte gillar det så vidare heller, då är det ändå jobbigare. Men nu är det gjort. Visserligen fattas väl en del saker än, men det mesta är i alla fall uträttat.
Och i morgon ska mats köra en bussresa. En s k julbordsresa. Jag ska följa med. Lite hoppas jag på att kunna sälja nån bok. Det vore ju bra. Om inte det lyckas så är det ändå trevligt att åka med och inte minst att äta julbord.
I frågan om att sälja böcker så är jag nästa fredag och söndag, inbjuden till Petterssons el i Tierp för att läsa och förhoppningsvis sälja böcker. Kanske nån som vill ge bort en bok i julklapp?
Och i morgon ska mats köra en bussresa. En s k julbordsresa. Jag ska följa med. Lite hoppas jag på att kunna sälja nån bok. Det vore ju bra. Om inte det lyckas så är det ändå trevligt att åka med och inte minst att äta julbord.
I frågan om att sälja böcker så är jag nästa fredag och söndag, inbjuden till Petterssons el i Tierp för att läsa och förhoppningsvis sälja böcker. Kanske nån som vill ge bort en bok i julklapp?
Så har det gått en helg - igen
Otroligt så fort veckorna går. Och nu har det just varit helg igen. En ganska innehållsrik helg, i alla fall med mina mått mätt. På lördag var jag först barnvakt några timmar, från kvart i sex till halv tio. Då blev jag avlöst av Bea som hämtade Julie och Jonna för att se efter dem tills deras far vaknat till, nyktrat till, efter fest med jobbet. Barnens mamma skulle jobba, hon måste tjäna lite extra pengar när hon har tid. Nog om detta. Jag for hem och bytte om för att åka till Lövstabruk, där det var julmarknad. Jag skulle nämnligen försöka sälja böcker. Det lyckades inte så vidare den dagen, men skam den som ger sig. På söndag satt jag i den gamla smedstugan i Ullfors, och där gick det bättre.
Sen for jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till under pauserna med att sälja kaffe och korv. Kul att träffa alla bekanta, både i Ullfors och på volleyn. Jag fick sälja sammanlagt 10 böcker i helgen. Det är jättebra.
För resten så glömde jag att nämna att söndag fm användes till att permanenta min dotter. Dvs, jag hjälpte bara till litegrann, Min sonhustru Marlene gjorde det mesta jobbet med det. En kul grej är att min man som även gick på volleybollen, inte kände igen en lockig Maria.
Idag, måndag, var jag på kurs till Lövstabruk, och det är alltid roligt. Både att skriva, läsa, lyssna och diskutera med de andra. Tänk att så många kloka, trevliga människor kan återfinnas på samma plats.
För övrigt börjar nya planer röra sig i mitt huvud. Nämnligen att jag ska säga upp all bekantskap med Arbetsförmedling, Försäkringskassa osv. Helt enkelt ta pension. Jag klarar inte av all denna pappersexercis. Jag vill vara fri och kunna skriva!
Sen for jag iväg till volleybollen där jag lovat hjälpa till under pauserna med att sälja kaffe och korv. Kul att träffa alla bekanta, både i Ullfors och på volleyn. Jag fick sälja sammanlagt 10 böcker i helgen. Det är jättebra.
För resten så glömde jag att nämna att söndag fm användes till att permanenta min dotter. Dvs, jag hjälpte bara till litegrann, Min sonhustru Marlene gjorde det mesta jobbet med det. En kul grej är att min man som även gick på volleybollen, inte kände igen en lockig Maria.
Idag, måndag, var jag på kurs till Lövstabruk, och det är alltid roligt. Både att skriva, läsa, lyssna och diskutera med de andra. Tänk att så många kloka, trevliga människor kan återfinnas på samma plats.
För övrigt börjar nya planer röra sig i mitt huvud. Nämnligen att jag ska säga upp all bekantskap med Arbetsförmedling, Försäkringskassa osv. Helt enkelt ta pension. Jag klarar inte av all denna pappersexercis. Jag vill vara fri och kunna skriva!
Rösten
Rösten tar man alltid för givet, eller hur. Men nu har jag så gott som saknat röst i fem dagar. Det är rätt så jobbigt må ni tro. Varje gång det ringer och jag är ensam hemma, undrar jag om det överhuvudtaget går att få fram nåt ljud när jag ska svara. Dessutom har jag hosta och huvudvärk. Ingen bra kombination kan jag avslöja. Jag vågar knappt hosta för det värker så i pannan min. Visserligen känner jag att jag har ett huvud, det är väl inte varje dag. Skämt åsido, jag börjar faktiskt ledsna på det här. Dessutom har jag måst säga ifrån mitt ena uppdrag som ledsagare den här veckan. Eftersom jag även är darrig i benen, så orkar jag inte ut och dra rullstol. Nej - nu får det vara nog!! Nu SKA jag bli frisk! Jag har varket tid eller lust med det här.
Nu har jag precis haft besök av Bea, Linnea och Moa. Det är så roligt att träffa dem, även om jag knappt kan prata med dem. Tänk så fort det går med lilla Moa. Hon är fyra månader nu och börjar bli så stor och duktig. Det är helt underbart att ha alla små kära barnbarn.
Nu har jag precis haft besök av Bea, Linnea och Moa. Det är så roligt att träffa dem, även om jag knappt kan prata med dem. Tänk så fort det går med lilla Moa. Hon är fyra månader nu och börjar bli så stor och duktig. Det är helt underbart att ha alla små kära barnbarn.
Förkylt
Idag har jag varit barnvakt hela dan. Dessutom har jag blivit förkyld. Ömsom vin och ömsom vatten, som man brukar säga. Det är roligt att ta hand om barnbarnen. Det var Marias flickor Julie och Jonna, som jag passade idag. Deras mamma for iväg före 7 i morse för att hälsa på sin syster nere i Tyskland.Hoppas verkligen att de får en underbar helg, det tror jag att de behöver båda två.
Vad förkylningen anbelangar, så är den väl inte så rolig. Men tur i oturen. Tänk om den börjat igår.
Det var ju då jag hade uppläsning på biblioteket i Tierp. Idag har jag knappt nån röst och skulle absolut inte kunnat läsa någonting.
Och tänk så glad jag är över igår kväll. Det var väldigt nervöst innan. Jag var rädd för att det inte skulle komma någon alls, eller kanske två-tre personer. Men faktum är att det kom 40 st!! Helt fantastiskt. Och jag tror att de tyckte att det var en trevlig kväll. Jag tyckte att den var underbar. Många av dem som kom var vänner och bekanta till mig. Men en del kände jag inte igen. Tänk bara 40 st!! Det var jätteroligt.
Och nu när jag tänker på det efteråt, så representerar publiken olika faser av mitt liv. Några från den period när jag hade små barn, idrottande barn. När jag var med och jobbade i olika klubbar. En del från den tid jag arbetade inom äldrevården, några från skrivarkursen. Helt enkelt en massa underbara människor som jag fått lära känna. Ja - det var verkligen en toppenkväll. Jag får lov att känna mig lyckligt lottad. Och som sagt, förkylningen kom inte förrän idag. Nu får jag bara hoppas att den går över snabbt, på söndag kväll ska jag vara barnvakt igen.
Vad förkylningen anbelangar, så är den väl inte så rolig. Men tur i oturen. Tänk om den börjat igår.
Det var ju då jag hade uppläsning på biblioteket i Tierp. Idag har jag knappt nån röst och skulle absolut inte kunnat läsa någonting.
Och tänk så glad jag är över igår kväll. Det var väldigt nervöst innan. Jag var rädd för att det inte skulle komma någon alls, eller kanske två-tre personer. Men faktum är att det kom 40 st!! Helt fantastiskt. Och jag tror att de tyckte att det var en trevlig kväll. Jag tyckte att den var underbar. Många av dem som kom var vänner och bekanta till mig. Men en del kände jag inte igen. Tänk bara 40 st!! Det var jätteroligt.
Och nu när jag tänker på det efteråt, så representerar publiken olika faser av mitt liv. Några från den period när jag hade små barn, idrottande barn. När jag var med och jobbade i olika klubbar. En del från den tid jag arbetade inom äldrevården, några från skrivarkursen. Helt enkelt en massa underbara människor som jag fått lära känna. Ja - det var verkligen en toppenkväll. Jag får lov att känna mig lyckligt lottad. Och som sagt, förkylningen kom inte förrän idag. Nu får jag bara hoppas att den går över snabbt, på söndag kväll ska jag vara barnvakt igen.
Känd från pressen...
Idag fanns en intervju med mig i Arbetarbladet. Det känns lite konstigt att läsa om sig själv. Roligt naturligtvis, men ändå mest konstigt och overkligt. Innerst inne tycker jag ju att min person är ingenting att skriva om. Det känns faktiskt nästan skämmigt. Men om jag nån gång ska bli författare på riktigt så får jag väl vänja mig vid sånt. Och det är ju faktiskt min dröm. Nu väntar jag på att få läsa AB:s recension. hoppas den blir bra.
Dessutom har jag varit och tittat på ett jobb idag. Ganska hoppfull innan, men definitivt inte efter. Det var alldeles för tungt för min rygg. Usch vad det känns hopplöst. Och banalt, får jag väl lov att säga. Vi är väl tusental som har det så där.
Dessutom har jag varit och tittat på ett jobb idag. Ganska hoppfull innan, men definitivt inte efter. Det var alldeles för tungt för min rygg. Usch vad det känns hopplöst. Och banalt, får jag väl lov att säga. Vi är väl tusental som har det så där.
Teater
Ikväll har jag varit på teater. I Tierp, faktiskt. Kopparmanteln hette den och var från Kalevala. Och den var riktigt bra!! Fantastiskt, tycker jag. Jag har ju inte varit på så många föreställningar, så jag har väl inte så mycket att jämföra med. Men den här föreställningen tog mig direkt. Jag gick tillsammans med fyra av mina vänner från Lövstabruk-kursen. Och faktum är att det kändes lite snopet att bara gå hem efteråt. Jag hade nog behövt sitta och prata om föreställningen. Men nu är det som det är. Vi skildes åt direkt efter. Men det kan i alla fall inte förringa min upplevelse.
Apropå upplevelser. I morgon ska en journalist från Arbetarbladet komma hit hem och intervjua mig om boken. De har visst recenserat den nu. Det är mycket nu, som man brukar säga. Spännande och roligt. Hoppas att jag kan sälja lite mer böcker också tack vare all reklam jag fått. Min dröm är ju att jag ska kunna leva på detta.
Apropå upplevelser. I morgon ska en journalist från Arbetarbladet komma hit hem och intervjua mig om boken. De har visst recenserat den nu. Det är mycket nu, som man brukar säga. Spännande och roligt. Hoppas att jag kan sälja lite mer böcker också tack vare all reklam jag fått. Min dröm är ju att jag ska kunna leva på detta.
Radiodebut
Nu har jag gjort debut i radion. Tänk vad man får vara med om. Min bok var veckans bok och jag var inbjuden till radio Uppland för intervju hos Lena Redin. Jag var ganska nervös när jag satt där och väntade på min tur må ni tro. Min vana trogen så kom jag förståss en halvtimme tidigare. Ändå hade jag gått runt kvarteret ett varv före också, så god tid hade jag på mig. Om det inte regnat så hade jag nog gått ytterligare ett varv. Nåja, allt gick ju bra. Den som hade hand om programmet var proffs, och då kändes det lugnt för mig också. Jag funderade en hel del på vad jag skulle läsa, men det löste sig, Lena Redin hade ett önskemål, så då läste jag det hon föreslog.
Efteråt har jag lyssnat på datorn, och det lät väl inte så dumt ändå. Det enda konstiga är hur min röst låter, inte alls som jag hör den. Men så är det ju. Nu är det i alla fall gjort. Jag har fixat även detta. Lite stolt är jag allt.
Efteråt har jag lyssnat på datorn, och det lät väl inte så dumt ändå. Det enda konstiga är hur min röst låter, inte alls som jag hör den. Men så är det ju. Nu är det i alla fall gjort. Jag har fixat även detta. Lite stolt är jag allt.
Vad ska jag välja?
I mogon, måndag, ska jag vara med i Radio-Uppland och presentera min bok. Det känns en aning nervöst ska jag säga. Det är dessutom direktsändning. Och så ska jag som sagt välja något litet stycka att läsa. Och därför undrar jag, vad ska jag läsa.
Igår medverkade jag i Lövstabruk, men det känns mera hemtamt, där har jag varit så många gånger, och även läst. Men i radio, det blir värre. Roligt också, så klart. Men det känns så viktigt att välja rätt stycke. Det ska få folk intresserade av min bok, dessutom vara både roande och gripande. Dessutom ska det innehålla lite dialog, så man kan höra hur språket låter. Och så ska jag förståss kunna läsa det utan att staka mig. Det är som sagt direktsändning.
Jaja, det ordnar sig nog. Det brukar det göra. Det mesta.
Igår medverkade jag i Lövstabruk, men det känns mera hemtamt, där har jag varit så många gånger, och även läst. Men i radio, det blir värre. Roligt också, så klart. Men det känns så viktigt att välja rätt stycke. Det ska få folk intresserade av min bok, dessutom vara både roande och gripande. Dessutom ska det innehålla lite dialog, så man kan höra hur språket låter. Och så ska jag förståss kunna läsa det utan att staka mig. Det är som sagt direktsändning.
Jaja, det ordnar sig nog. Det brukar det göra. Det mesta.
Det här med arbete
Ja, det här med arbete, det är ett kapitel för sig. Det som kändes helt naturligt förut. Något man bara ägnade sig åt. Hade ett schema man gick på. Det var en stor och betydelsefull del av livet. Och så hux flux så är man frånkopplad. Står som en tom vagn kvar på stationen och ser tåget dra iväg.
Först tänker man att det kommer snart ett nytt tåg, och där ska jag kopplas in, så klart. Men det dröjer. Många tåg kommer och går, och på något sätt passar inte kopplingen längre. Så min vagn blir stående kvar. Faktum är att den bogseras in på ett stickspår där aldrig några tåg kommer. Nu ser jag dem bara på håll.
För att tala klarspråk så bara minskar mina chanser att någon gång få ett jobb. Om man bortser från sommarjobbet på badet. Då arbetar jag ju mer än heltid, och det går bra. Men allt annat verkar omöjligt. Igår till exempel så var jag på information om kommande jobb. Det ena, som gällde två personer, var att köra en kylbil med släp. Ingen stor sak, jag har ju körkort. Men att köra med kärra, och kanske kunna backa med den. Klarar jag det? Dessutom ska man lasta matvaror och tvättsäckar. Ganska tungt med andra ord. Och jag med min skruttiga rygg. Antagligen orkar jag inte det. Fast det lät både roligt och utmanande.
Det andra jobbet var inom en industri. Jobba med att packa möbeldelar som ska gå till IKEA. Då talades om att det var så bra stämning där, folk hade kul på jobbet. Och jag som längtar så mycket efter det. Jag har ju haft ett sånt jobb en gång i tiden. Vi hade så fantastiskt roligt tillsammans. Och det ska gudarna veta att jag längtar efter arbetsgemenskap. Men så vet jag att det där med att stå krokig och packa saker, det skulle så klart ge mera ont i ryggen. Fy f-n, vad jag blir less på mig själv och hur jag har blivit. Jag vill så gärna komma med igen. Men hur ska det gå till.
Tur att jag har mina stackars timmar som ledsagare i alla fall. Alltid något. Men faktum är att jag skulle aldrig kunna försörja mig på det. Utan det är bara för att jag har en man som jag kan klara mig. Det känns rätt visset ska jag säga.
Först tänker man att det kommer snart ett nytt tåg, och där ska jag kopplas in, så klart. Men det dröjer. Många tåg kommer och går, och på något sätt passar inte kopplingen längre. Så min vagn blir stående kvar. Faktum är att den bogseras in på ett stickspår där aldrig några tåg kommer. Nu ser jag dem bara på håll.
För att tala klarspråk så bara minskar mina chanser att någon gång få ett jobb. Om man bortser från sommarjobbet på badet. Då arbetar jag ju mer än heltid, och det går bra. Men allt annat verkar omöjligt. Igår till exempel så var jag på information om kommande jobb. Det ena, som gällde två personer, var att köra en kylbil med släp. Ingen stor sak, jag har ju körkort. Men att köra med kärra, och kanske kunna backa med den. Klarar jag det? Dessutom ska man lasta matvaror och tvättsäckar. Ganska tungt med andra ord. Och jag med min skruttiga rygg. Antagligen orkar jag inte det. Fast det lät både roligt och utmanande.
Det andra jobbet var inom en industri. Jobba med att packa möbeldelar som ska gå till IKEA. Då talades om att det var så bra stämning där, folk hade kul på jobbet. Och jag som längtar så mycket efter det. Jag har ju haft ett sånt jobb en gång i tiden. Vi hade så fantastiskt roligt tillsammans. Och det ska gudarna veta att jag längtar efter arbetsgemenskap. Men så vet jag att det där med att stå krokig och packa saker, det skulle så klart ge mera ont i ryggen. Fy f-n, vad jag blir less på mig själv och hur jag har blivit. Jag vill så gärna komma med igen. Men hur ska det gå till.
Tur att jag har mina stackars timmar som ledsagare i alla fall. Alltid något. Men faktum är att jag skulle aldrig kunna försörja mig på det. Utan det är bara för att jag har en man som jag kan klara mig. Det känns rätt visset ska jag säga.
En vanlig dag?
Idag är det tisdag, en helt vanlig tisdag. Om nu någon dag är helt vanlig? Det kan man undra. Jag har till exempel påbörjat ett nytt jobb idag. Som ledsagare till en ny person. Nu är det bara till att hoppas att det ska fungera bra. Idag gjorde det definitivt det. Vi gick tillsammans och lyssnade på en grupp musikanter, TJEJER MED DRAG, och det var jättetrevligt. En hel del allsång och det är alltid trevligt. Dessutom var det härligt höstväder, så även promenaden var fin. I morgon ska jag följa med samma person, och även på torsdag. Så vi kommer säkert att lära känna varann. Idag glömde vi hennes glasögon, och att sätta en lapp på dörren för att tala om för hemtjänsten att hon var borta. Så i morgon räknar jag med att vi kanske bara glömmer en enda sak.
Vad jag dessutom gjorde idag var att skicka min bok till Radio Uppland för recension. Så nu är det bara till att vänta på en ev inbjudan dit för att tala om boken, och förhoppningsvis läsa ett stycke ur den. Vi får se. Så helt vanlig var inte den här dagen faktiskt. Jag har upptäckt att inga dagar är sådär himla vanliga nuförtiden. Och det hänger ihop med min bokutgivning. Om inte annat så träffar jag folk som hört talas om boken. Riktigt trevligt måste jag säga. Och, faktiskt, inte ett dugg banalt.
Vad jag dessutom gjorde idag var att skicka min bok till Radio Uppland för recension. Så nu är det bara till att vänta på en ev inbjudan dit för att tala om boken, och förhoppningsvis läsa ett stycke ur den. Vi får se. Så helt vanlig var inte den här dagen faktiskt. Jag har upptäckt att inga dagar är sådär himla vanliga nuförtiden. Och det hänger ihop med min bokutgivning. Om inte annat så träffar jag folk som hört talas om boken. Riktigt trevligt måste jag säga. Och, faktiskt, inte ett dugg banalt.
