Farmor igen
Men jag hann bli riktigt ordentligt nervös innan jag fick veta att det gått bra. Konstigt att man alltid tror det värsta när man inte får veta hur det har gått. Maria, vår dotter hade ju försökt få tag på de blivande föräldrarna i morse, men inget svar på någon telefon. Så klart att vi blev nervösa då. Men nu när vi vet hur det var, då förstår man ju. Bea hade nämnligen fått värkar kl 5.00 i morse. Så de måste åka in tidigare. Det var ju meningen att de skulle komma in till kl 9.00. Efter lunch skulle snittet göras, och jag hann bli riktigt ordentligt nervös innan jag fick veta att allt var bra. Först skvallrade Maria, och sen ringde Mattias själv och berättade om lilla tjejen. Hon hade mörkt hår och de har lovat att skicka en bild till min dator, men än har den inte kommit. Jag är så himla nyfiken. Så nu längtar jag förståss tills jag ska få träffa henne på riktigt. Tänk - nu har vi fyra barnbarn. Dessutom har vi vårt älskade bonus-barnbarn, Linnea. Det är ju hon som blivit storasyster idag. Hur ska vi få plats när vi träffar varann allihop. Ett angenämt problem måste jag säga. Och absolut inte banalt.
Ledig lördag
Låter dem slippa ansvar på ett annat sätt än tjejer. I så fall får vi skylla oss själva. För faktum är att badet funkar felfritt när det är damlaget som sköter om kiosk och städning. Krånglar det nån gång så är det när killarna ska sköta om. Men jag tycker att det är bättre i år. Det går alltså åt rätt håll. Bra!
För jag måste också berömma alla dem som ställer upp för klubben. Mycket bra jobbat!
Och vad har det här med "Ledig lördag" att göra då? Ingenting. Men faktum är att jag är ledig, vilket är skönt. Jag kan sitta ute på balkongen och titta på folk, dricka nåt läskande och kanske komma igång och skriva lite. Så snart jag har städat färdigt förståss.
Annars bara väntar jag nu. På mitt nya barnbarn, som ska komma på tisdag eller onsdag nästa vecka. Och hur kan jag veta det? Jo, för det är bestämt att det ska bli snitt, och min sons fästmö ska läggas in på tisdag. Det är så spännande att få se och möta ett nytt litet barn. Jag längtar så klart.
Något som jag också längta efter är att träffa alla mina goda vänner i skrivargruppen i Lövstabruk. Dit längtar jag alltid. Och faktum är att den 22 augusti ska vi träffas hos Eva, som har bjudit hem oss allihop. Det ska bli riktigt roligt.
Då har ju badet stängt för säsongen och jag har lite mer ledig tid än nu.
Goddag - adjö
I och för sig ett angenämt problem. Vi är så klart glada att det går bra för våra barn, inklusive "Lillan". Och faktum är att det går bra för våra barn. De är alla unga vuxna som jobbar och sköter sig, inte alltid så självklart för alla föräldrar. De tre äldre har egna hus och familjer, alla har dessutom arbeten, inte heller så självklart nuförtiden. Så jag kan verkligen säga att jag är stolt över dem. Jag önskar många gånger att jag själv hade haft lite mer av deras j-a
anamma. Vågat lite mer och trott mer på mig själv. Men - bättre sent än aldrig. Jag ska i alla fall debutera som författare nu på gamla dar. Inte så illa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, eftersom det är min egen blogg. Nu har jag dessutom druckit lite vin, och då blir även jag lite kaxigare än vanligt.
I morgon är det söndag, en ledig dag, så vindrickandet är helt ok. Jag tog dessutom fyra! rån med brieost på, ganska onödigt - men ack så gott. Allt man får i sig blir man vacker av, har jag hört. Nu väntar jag bara på att det ska slå in. Nån gång måste det ju hända, att jag blir vacker menar jag. Fast det känns nog lite för sent.
Sigrid - Röd som skam
Det står att boken kommer ut i september. Jag måste erkänna att jag blev upprymd. Faktiskt så pass att jag fick hjärtklappning.
Det känns nästan lite overkligt, att jag faktiskt ska ge ut en bok, som dessutom har fått beröm av dem som läst den.
Klart att jag är glad och lycklig.
Det var bara det jag måste skriva ikväll. Det är nämnligen hög tid att gå isäng. I morgon väntar en ny varm jobbig dag på badet. Men - jag är en författare!!! Yiippiiii
Och det känns inte ett dugg banalt
Var det jag....
Det som är lite negativt (förutom alla mina krämpor) är ju att jag inte har tid att skriva ett enda ord just nu. Men det kommer väl andra tider, med regn och rusk igen. Nu är det i alla falll fredagkväll och jag har två lediga dagar framför mig. Nåja, lediga och lediga, jag behöver städa och tvätta och ska dessutom vara barnvakt till två småttingar i morgon em, kväll och natt. Min dotter ska ha trettioårskalas för alla kompisar.
I frågan om min bok, så är visst allt fixat och klart nu, så den ska iväg till tryckeriet. Undrar just hur lång tid det tar? Jag ser verkligen fram emot att hålla boken i min hand, så jag känner att det är på riktigt. Sen kommer de verkliga problemen - nämnligen att försöka sälja boken. Att göra reklam för mig själv och min berättelse blir nog inte så lätt. Jag kan se hur jag blir sittande här i lägenheten, fullkomligt dränkt i böcker som ingen vill ha....
Nej, usch nu får jag inte vara så där negativ igen. Jag har ju lovat att bli mera positiv.
30-årskalas
Som vanligt så var det jättekul att träffas allihopa, speciellt småttingarna förståss. Linnea, Julie, Jonna och Maximilian. Han är ensam pojke än så länge, få se vad nästa barn blir. I slutet av juli ska Mattias och Beas lilla barn födas och Linnea ska bli storasyster. Det är verkligen full fart på våra träffar med så många små barn.
Vi fick så klart god mat och dryck. Kaffe och tårta efteråt, så mumsigt alltihop. I morgon ska dottern och hennes man på bröllop, och jag ska vara barnvakt till Julie och Jonna. Undrar hur det går att ha hand om båda två, det har jag inte gjort förut. Det är ju några år sen jag var fyrabarnsmor. Det blir säkert lite ovant kan jag tro. Få se om jag ska vara i deras hem, eller ta hem dem till oss. Nackdelen med det första alternativet är väl att föräldrarna inte kan sova ut, men då kan ju jag göra det. Nackdelen med det senare alternativet är väl att jag inte får sova som jag vill och barnen kanske blir oroligare när de ska sova borta. Speciellt lillan som bara är 6 månader. Vi får väl pratas vid i morgon och bestämma hur det blir.
I övrigt så har jag nu skickat in alla uppgifter som ska vara med i boken. Bokpresentation, författarporträtt och en kort presentation av mig, dvs baksidestexten. Så nu ska det hela sändas till tryckeriet. Det ska verkligen bli spännande att se den färdiga boken. Tänk att hålla den i handen och veta att det här är min egen bok, den har jag åstadkommit. Men sen återstår ju allt arbete med att presentera boken, och så klart försöka sälja den. Jag är ju inte precis nån försäljare. Men den dagen den sorgen.
Regn
Det är definitivt den rubrik som passar bäst. REGN! Hur mycket som helst. Varje dag REGN! Gissa om det är roligt att arbeta på ett utomhusbad just nu. Rätt gissat. Det känns rätt så värdelöst. Vi har kanske 5 - 6 besökare på en dag. I och för sig var skolan där under de två veckor som gått. Tvångskommenderade elever kan man tänka. Ingen badar väl frivilligt när det är ca 10 grader i luften, samt blåst och regn. Nu måste det bli bättre väder. Det kan ju inte bli sämre. Snö då i så fall.
För övrigt så har jag nu skickat de sista grejerna till min bok. En presentation av boken, en av författaren, samt ett foto, som min dotter hjälpte mig att maila iväg. Dessutom gjorde jag som alla stora författare, skickade med ett tack som jag vill ha med i boken. Det låter nåt va? Stora författare!
Idag är det lördag och jag ska vara ledig från badet, men jag måste dit och öppna och visa killarna som ska jobba, hur det ska vara. Hoppas att jag slipper åka dit och stänga med. Få se. Jag vet inte än vem som kommer i morgon söndag. Så lite sur är jag.
Jag ska prata med min sons tjej, kanske ska jag följa med henne till stan. Om vi håller oss inne i affärerna ska vi väl slippa bli blöta.
Ledig fredag?
Jag har nyss varit till banken med pengarna som flutit in till badet i veckan. Skönt att få sånt fixat. Något badväder är det verkligen inte, så jag antar att den som jobbar har det ganska lugnt, för att inte säga långtråkigt. Men det kan ju inte vara värre än igår. Då var det störtregn och nordanvind och under 10 grader. Jag tror att det var den värsta dagen av alla sen volleybollen tog över badet för 3 år sen. Även om det inte kommer några gäster så måste vi ju ha öppet, utifall att.
Det som har varit bra, om man nu kan hitta nåt positivt, är ju att jag har skrivit 2,5 kapitel den här veckan. Bara kladd förståss, så nu ska jag försöka skriva rent dem, i alla fall ett kapitel. Sen får vi se.
Sommarjobb
Det känns riktigt roligt att vara igång igen. Och då menar jag både med jobbet och med skrivandet. Det som jag däremot inte har börjat med än är att simma varje morgon. Skolan är där redan kl 8 varje morgon just nu, och tidigare än så vill jag inte åka dit. Jag är ju lite pjoltig på så sätt att jag helst vill vara ensam när jag simmar. Dels för att jag inte vill visa mig i baddräkt, men även för att jag gillar att ha lugnt omkring mig, så jag kan tänka i fred.
Till helgen ska jag vara barnvakt till ett av mina barnbarn 3-åriga Julie. Det ska bli riktigt roligt. Kanske jobbigt också, men mest roligt tror jag. Hoppas att hon tycker det samma. Hon kommer hit tidigt på fredagmorgon, sen ska jag lägga henne hemma hos dem på söndagkväll. Däremellan ska vi ha en trevlig helg hoppas jag. Fast jag är ju inte så van vid barn nuförtiden. Inte som förr, när jag hade fyra st själv, och jämt var omgiven av barn. Men först ska jag arbeta på badet i morgon också. Hoppas att vädret blir någorlunda, men det lät inte så.
Åbokryssning
Det blev precis så där trevligt som jag trott. Till och med ändå roligare - och godare. Det enda som var tråkigt var att stackars lilla Julie blev åksjuk på bussen in till Stockholm. Hon kräktes säkert tre gånger, stackars liten. Men som det lilla barn hon är, så var det glömt så snart vi hoppat av bussen. Det var ju så spännande med alla människor och båtar som vi såg. För att inte tala om när den rätta båten kom. Den var jättestor! Tyckte Linnea och Julie så klart. Vi hade dessutom haft sån tur att vi fick A-hytter, och precis bredvid varandra. Jag delade hytt med min ena dotter och hennes småflickor. I den andra bodde min andra dotter och min sons fästmö och lilla flicka. Linnea och Julie kunde gå emellan rummen, det tyckte de var kul. Och sen vi ställt in all vår packning och bytt om lite grann, så gick vi till matsalen där vi åt smörgåsbord. Det var riktigt mumsigt må ni tro. Dessutom hade vi sån tur att vi fått ett bord längst in mot fören, och med en härlig utsikt över havet. Det kunde faktiskt inte vara bättre. Massor av god mat och dryck. Och när vi var absolut proppmätta, då övergick vi till efterrätterna. Det klarade vi också av. Sen vi äntligen var färdiga, då var det dags att gå ner till hytterna där vi bäddade och lade isäng småttingarna. Själva orkade vi inte heller göra nåt mera, utom stackars Matilda som fick ge sig iväg ensam för att se om det var nåt på gång. Enligt uppgift kom hon inte tillbaka förrän kl två. Hon träffade ett gäng trevliga tyskar som hon gjorde sällskap med. Vi övriga sov vår skönhetssömn.
Nästa dag var det frukostbuffé som gällde. Därefter fick barnen bestämma, så vi letade upp lekrummet, där de fick ansiktsmålning, varsin fjäril på kinden. Efter det så var det bara bollhavet som gällde. Dit var vi tre gånger, och Julie 3 år och Linnea fem år, ville helst inte gå därifrån över huvud taget. De hade jättekul. Emellan hann vi också gå en sväng till taxfree-butiken och äta lite mellis, innan det var dags för smörgåsbord igen. Lika gott då också. Ja det var ett evigt festande. På bussen hem sov tjejerna, så Julie slapp bli åksjuk i alla fall. Men trötta var vi allihop. Och mätta.
Sen jag kom hem har jag jobbat med kiosken på badet. Igår kom glassen och på kvällen hämtade jag en massa saker från hallen där volleyn håller till under säsongen. Och idag gjorde jag iordning i kiosken och tog emot dricka, godis och annat smått och gott. Och förståss packade in varorna. För i morgon är det dags. Då ska vi öppna badet.
Vädret verkar ju vara på vår sida, det ska bli fint hela helgen. Hoppas bara det håller i sig hela sommaren.
Mitt författarjag har fått ett förslag till framsida på boken. En del är bra, men jag har mailat över lite invändningar, få se vad det blir av det. Det kändes faktiskt lite verkligare när jag såg texten. Det är nog sant att jag ska få ut en bok!
Det är inte ett dugg banalt!!
Kortsemester
Hoppas att vi kan göra om det nån gång och då ska de två också med.
Att jag kallar det för kortsemester är ju för att från och med lördag ska jag arbeta hela sommaren, så det här blir min ledighet. Och jag ska verkligen njuta av allt. God mat och dryck, och framför allt mycket trevligt sällskap. Det verkar ju dessutom bli vackert väder.
Men, det vore ju inte jag om allt skulle låta positivt. Jag vet så klart inte vilka kläder jag ska ha. Det vet jag aldrig. Jag har absolut ingenting att sätta på mig. Usch, jag tycker inte om den delen av resan. Det är aldrig roligt att prova och köpa kläder, alltså undviker jag det. Därför har jag ingenting att ha.
Men annars känns det bara positivt. Fast så klart en aning banalt.
Brev
tränare fixa ett upptaktsläger tills i början av augusti. Alltså ringa runt och boka boende och mat, halltider och annat som behövs. Tur att han (tränaren) är bra på datorer, för jag är totalt värdelös på sånt. Så han har lagt ut inbjudan till lägret på en massa volleybollsidor. Men för att återkomma till det där med brev. Vi skulle också gå ut med personliga inbjudningar till licensierade spelare i Mellansverige. Och det var inte lite jobb.
Först skaffa adresser till dem, det gick via Volleybollförbundet. Sen skaffa kuvert. Och så fick tränarn fixa fram en snygg inbjudan, som så klart skulle kopieras upp. Så klistrade vi på adressetiketter, det tog en bra stund. Sen skulle inbjudningarna + anmälningsblanketter läggas i dessa kuvert. OCH DE SKULLE SLICKAS IGEN. Tur att LM dök upp och hjälpte till. Tack för det. Men det var ändå inte klart. Eftersom vi ville fixa det så billigt som möjligt så har ju klubben föreningsbrev. Då fick vi (eller jag i det fallet) låna två stämplar på posten, och stämpla alla brev. Till sist klistrade jag på etiketter med Tierp Volleys adress. Gissa om jag är slut i ryggen efter allt detta. Och till slut, idag, så gick jag iväg med dem till vårt postkontor. DET VAR 352 ST BREV!! Men det var riktigt skönt att lämna fram dem. Så nu är det bara att hoppas på många anmälningar.
För övrigt var jag med vid badet i måndags, det var dags för vårstädning. Det drar ihop sig till öppnande. Nästa lördag 30/5 ska vi öppna igen. Nu har jag bara att städa ur kiosken och frakta över diverse grejer från Aspenhallen. Bryggare, vattenkokare, korvkokare, en del redskap och dricka och godis som finns kvar. Och så beställa allt det som fattas förståss. Hoppas bara att vi får en riktigt fin sommar.
Hoppsan, har det gått en vecka??
Men jag har en liten positiv nyhet! Igår ringde en man från Skellefteå, han hade som uppgift att korrekturläsa min berättelse. Ni må tro att han gjorde mig glad. Han skröt omåttligt över manuskriptet, tyckte verkligen att det var bra. Klart att jag blev glad då. Jag växte säkert - en hel cm. Ni som känner mig vet ju att jag inte är så lätt att göra glad och positiv. Men han lyckades förgylla min dag. Det negativa i sammanhanget var att han redan efter ett kapitel var urless på mina tecken. Där jag skrivit dialekt hade jag verkligen blandat friskt och varit långt ifrån konsekvent. Ack ja. Men vi enades om att ta bort allt sånt. Hoppas att det blir bra då. Jag blev livrädd först och tänkte att jag skulle få tillbaka texten för att rätta till det där. Jag som är så dålig på datorer. Men tydligen finns det folk på förlaget som kan sånt. Tur!
I morgon är vi bjudna på 1-årskalas. Maximilian fyller ett år! Det är helt otroligt så fort tiden går. Det ska bli kul att träffas igen. Hela familjen samlas ju då. Och säkert en massa andra personer också. Hoppas bara att mamman blivit bättre till dess. Hon var sjuk igår och sängliggande. Krya på dig Marlene.
Vips så är det fredag igen
Men apropå veckan som gått, så jobbade jag lite i måndags, sen på kvällen åkte Maria och jag och hämtade "lillan" på Arlanda kl 20.30. Där stod vi med pyttesmå svenska flaggor och hälsade välkommen till Sverige - på tyska! Jag vet i och för sig inte om det var helt rätt, men vi försökte. Så åkte vi hem och fikade ost och kex samt lite cidetr och vitt vin. Mycket trevligt. Vi hade så klart mycket att tala om, så det blev ganska sent. Tisdag gjorde vi väl inget speciellt, promenerade träffade Maria och småflickorna, och på kvällen tränade mina döttrar ihop. Själv sjönk jag ner i min favoritfåtölj. Onsdag förberedde Matilda och jag en middag för hela familjen. Vi handlade och fixade. Jag assisterade och hon gjorde huvudrätten, en mycket god soppa med kyckling som bas. Till efterrätt åt vi fruktsallad och hallon/blåbär med mandel och nötter i ugnen. Också gott. Dessutom var hela middagen nyttig.
Efter den for några hem och några spelade innebandy. Jag däremot sjönk ner i min favoritfåtölj, och tittade på "Det okända". Jag har en viss förkärlek för spökerier och andra mystiska fenomen. Det skyller jag på min uppväxt.
På torsdag gick jag och mina döttrar, samt lilla Jonna på en långpromenad. På kvällen kom Maria hit och så tittade vi på en film "Slumdog millioner" eller vad den nu heter. En saga där det goda vann till sist.
Idag, fredag har Matilda alltså åkt iväg, med vår bil då förståss, så nu är jag ensam hemma tills min man kommer. Han kör lastbil idag, och ringde och talade om att fläktremmen gått av, få se hur det ordnar sig. Vi ska ju som sagt iväg till min mamma, och äta middag där ikväll. Så det får inte bli för sent.
Men som vanligt får jag lov att kalla mitt liv banalt. Det är bara som en krusning på vattenytan. Lugnt med andra ord.
Vårmåndag
Det är ju precis vad det är, en måndag i maj. Igår städade jag och gjorde iordning på vår pyttelilla balkong, så självfallet regnar det idag. Det hör ju till att sådant retar vädergudarna. Tur att jag inte putsade alla fönster, utan bara det ena i vardagsrummet. Det som vätter ut mot balkongen. Ack ja, regnet behövs faktiskt, det vet jag, men ändå. Jag hade nog tänkt mig att sitta därute idag.
Efter att ha haft tandvärk i en vecka, så var jag till tandläkaren idag. Min risiga tand var en problemtand. Dvs, det var svårt att se vad det var för fel. Eventuellt fanns det en spricka i den. Jag fick i alla fall en provisorisk lagning eftersom delar av den ramlat bort. Få se om det blir bra nu. Jag fick även en ny tid i mitten av juni. Och så fick jag förståss betala, det räckte med 845 kr, jag hade väntat mig ännu värre, så det var positivt.
Ikväll ska den äldre av mina döttrar och jag åka till Arlanda för att möta den yngre. Hon kommer hem efter en säsong i Tyska Bundesliga i volleyboll. Hon har bott i staden Aachen i västra Tyskland inte långt från Holland och Belgien. Hon vet inte att vi ska möta henne, utan tror att det är tåg som gäller. Jag antar att hon har en hel del packning. Det blir i alla fall roligt att träffa henne igen, även om det bara blir några dagar innan hon ska på läger på Bosön. Jaja, så är det. Själv ska jag iväg och handla lite nu och sen till volleyklubben för att jobba lite. Och i slutet av månaden är det dags att öppna badet där jag ska arbeta för tredje sommaren i rad. Det ska bli riktigt kul. Hoppas bara att det blir en vacker sommar, de två tidigare var inte så vidare ska jag säga.
Det händer saker...
Knasig som jag är så rev jag inte genast upp det. Först duschade jag och bytte om. Sen tog jag fika, innan jag till slut öppnade paketet. Man kan undra varför jag gör på detta viset. Jo, så klart för att dra ut på spänningen. Ha det roliga framför mig en stund extra. Helt normalt tycker jag.
Och som ni som kan det här med böcker genast förstår, så var det ett korrektur som låg där i paketet. Mitt korrektur till min bok. Så nu ska jag läsa igenom det och se att allt är till min belåtenhet. Ett litet aber är att jag inte kommit på någon bra titel. Jag hoppas att jag ska få en ide medan jag läser. Men jag tror att den ska heta SIGRID, och så en undertitel. Få se vad det kan bli. Det är ju svårt att be er vördade läsare om förslag, ni har väl knappast nån aning om vad boken handlar om. Men vänta bara, så småningom ska ni nog få veta det.
För övrigt måste jag gnälla lite, eftersom jag dras med tandvärk. Och det är inte roligt må ni tro. Det underliga är att jag fick en kallelse för bra länge sen, så på måndag nästa vecka ska jag till tandläkaren. Få se om jag står ut till dess. Jag har i alla fall tänkt det. Jag som aldrig brukar ha tandvärk. Jag har för resten inte haft nåt hål på en massa år, men nu är det färdigt. Men nåt ska jag väl ha att gnälla över, det får inte bli för positivt, eller hur?
Dags igen
Så det är en del som det är dags för nu. Jag har dessutom suttit framför datorn och renskrivit ett nytt kapitel i min Sigrid-berättelse. Det känns verkligen roligt. Så det mesta är positivt just nu. Men det är klart att det snabbt kan ändras. Banalt kan man väl kalla det. Det mesta i mitt liv är faktiskt banalt.
Påskhelg
Idag, påskdagen ska jag åka till Lövstabruk. Dels för att träffa mina skrivarkompisar, men även för att läsa texter för en månghövdad publik. Nu överdriver jag väldigt mycket. Det brukar minsann vara glest mellan besökarna. Men i värsta fall får vi väl läsa för varann. Min mamma som är på besök, ska i alla fall följa med. Så då har vi en lyssnare.
Jag har köpt med lite godis, cider och vindruvor. Det kanske kan få någon Konst-på-väg-besökare att stanna till och lyssna på oss. Hoppas.
Det är aldrig försent
I helgen var jag, min dotter och dotterdotter upp till Söderhamn för att hälsa på vår mor, mormor, respektive mormorsmor. På lördag hade hon bokat in en inspelning! Det ni! Hon är 90 år nu och skulle spela in när hon sjöng gamla fäbodvisor. Det var en dotter till en väninna som ville komma och göra inspelningen. Så, det är aldrig för sent att göra någonting. Nu var inte mamma nöjd med sången. Hon tyckte inte att det hade gått så bra. Men - vem kan fodra att det ska vara felfritt. Jag tror att kvinnan med bandspelaren var nöjd, för så lät det i alla fall. Hon hade även önskat att mamma skulle komma på nån mer sång, gärna nån liten fräckis. Men det blev fyra sånger, tror jag.
Fast dagen efter kom hon ihåg ytterligare en, som dessutom var lite rolig. Men då var det för sent. För den här gången. Min dotter föreslog att mormor skulle ta sig till Gävle för att medverka i uttagningen till Idol. Det kanske vore nåt. Förmodligen skulle hon vara den äldste som försökt.
För övrigt var det underbart vårväder i helgen. Sol och säkert 15 grader i lördags. Vi satt ute på en servering och fikade medan vi väntade på att inspeklningen skulle bli klar. Underbart! Som jag har längtat. Jag passade också på att leta igenom alla gamla kort i fall jag skulle hitta något som passade till omslag på min bok. Men tyvärr inte. Så jag får leta vidare på internet, eller nåt. Men som bekant så är jag inte så vidare bra på det. Fast det är ju aldrig för sent, har jag nyss sagt. Så en vacker dag kanske jag lärt mig att surfa på internet. Utan problem.
offert och Lathund
Så igår fick jag en "Lathund för dig som ger ut på Ord&Visor". Det var inte lite må ni tro. Fyra sidor med tips om hur man gör för att få ut sin bok. Få den recenserad och spridd. Helt enkelt såld. Det mesta av tipsen är sånt som jag har så svårt för. Nästan så jag börjar bli tveksam om hur det här ska gå. Jag kan inte göra reklam för mig själv eller som det heter sälja mig själv. Men så är det här i livet, ingenting är enkelt.
Dessutom måste jag bestämma vad boken ska heta. Så jag undrar om "Sigrid" duger. Det kanske är alldeles för tråkigt och lyckas inte intressera någon. Så ska det vara en bild på framsidan. Den undrar jag också över. Jag ska ev åka hem till min mamma i helgen och titta på gamla kort. Hon kanske har något som passar. Annars får jag väl be förlaget om hjälp. De kan ju såna här saker. Jag har absolut ingen erfarenhet. Ja kära nån vad det är mycket att fundera över. Jag vill ju så klart att den ska bli riktigt bra.
